Jag blir aldrig klok på det här! I lördags morse när vi kom ut var hela gården förvandlad till en dallrande barnkammare. Överallt gömda i buskarna satt små ulliga gulnäbbade sparvilungar som knappt kunde flyga.
Vad som hänt vet vi fortfarande inte! Men det tycktes som om alla närboende sparvföräldrar flytt från sina hem och i ottan sökt skydd åt sina hjälplösa småttingar i de låga lummiga buskarna på vår gård.
Hundratals lillpippis, som var bara att plocka ur buskarna, och fick Febus att göra stora ögon. Och han var inte ensam om det, då det inte är lätt att vara katt när det trillar sparvilungar rakt i munnen på en.
Tre småttingar blev fångade innan dagen var slut. Men bröderna tassade bara ner dem ur buskarna, och tog dem i mun, utan att göra dem illa. Satt sedan och såg på när de flaxade in i de skyddande buskarna igen.
Hela helgen har vi sedan suttit som tända ljus, och bara tittat på dem, som vi gjort hela sommaren förut. Och redan i dag på morgonen har de repat sig och börjat våga sig fram till foderstället för att bli matade.
Så slutet gott allting gott, och frågan är om det var sparvhöken, som slog till mot lillpippis takbon och tvingade i väg dem. Bara en fundering, men en ung kroknäbb satt här och spanade flera dagar förra veckan.
Nu har lugnet lagt sig i buskarna, och Artemis sitter ute med ”lillkotte” i fullmånens sken. Och jag är innerligt tacksam att jag, redan i början på förra veckan, lyckades jaga bort den kolsvarta utomjordingen för gott!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie
Du må tro att matten är helt förundrad över att ni bara plockar med pippisarna, ni är ju katter säger matten men så kloka katter kan bara finnas hos eran matte och husse. Här har vi lite fåglar men duvhöken har gjort sitt och vädret med för den delen, så de har flytt in i skogen, de kommer bara fram och äter av det matten bjussar på men sen ser vi inte röken av dem. Fast duvhöken ska väl ha mat den med, men han går hårt åt småpippisarna det är då ett som är sant.
Skönt att den svarta utomjordingen är borta för gott, ett riktigt elände med katter som springer och revirar överallt, här luktade det heller inte hallontårta när de härjade som värst. Skriker och gapar gör de med så nattsömnen blir helt förstörd, jag hör ju dem men det gör inte matten om hon inte går ut förstås. Hon hör ju mig och det räcker visst, hihi.
Ni får ha det så härligt där nere bland alla småpippisar och hälsa dina bröder samt tvåbeningarna så gott från både mig och matten.
Russelpussar i mängd.
Så fint av er att hjälpa de små ungarna ???
Katterna verkar väldigt kloka??kram?
Ni är ju helt fantastiska med er kärlek till allt levande ❤️❤️❤️❤️ Underbaraste missar! Tur att du lyckades få iväg den där utomjordingen Triton, bra jobbat!
Puss på nosarna från Signe och Anna
De små sparvilarna var så hjälplösa att de inte ens väckte jaktlusten. Däremot fick Febus syn på en spännande insekt med vibrerande vingar i en ampel och hoppade säkert två meter upp i luften efter den flyende matgästen i blommorna. Han misslyckades fånga den, och synd nog återvände den inte heller, för det var en udda sort helt klart.
Det räckte med att jag kom på utomjordingen, en tidig morgon, inne på vår gård. Jag slåss bara i nödfall, och här räckte det med att jag sa bestämt ifrån, och tvingade honom åla ut under grinden. Det gick på nolltid, och sedan har det varit lugnt!!!
De unga hökarna har det inte för lätt! Sparvhöken satt här i timmar flera dagar förra veckan, och verkade inte veta riktigt hur den skulle bete sig. Vi sköter lillpippis och ser till att de får mat. Ha det så gott ni med där uppe i friska luften jämfört med här nere i stora staden.
Tassekram Triton
Så glad jag blir att du hittat in hit till oss rara Ninna! Vi har så många lillpippis och storpippis här, att matte är noga med att vi alla är vänner här hemma på gården. Dessutom är det så sant, att vi katter är kloka och vill göra rätt! Matte och bröderna hälsar så gott, och en fortsatt fin vecka önskar vi dig!
Tassekram Triton
Det är så härligt med alla små kompisar på vår gård. I morse tassade vi ut i gryningen hela gänget, för att hålla ”lillkotte” sällskap, där han tultade omkring och letade solroskärnor till efterrätt. Han uppskattar oss bröder, men är rätt ny här, och fortfarande blyg för matte.
Utomjordingen tog jag på bar gärning, inne på vår gård, och tror inte han återvänder efter att jag tvingat ut honom. Pussar och nospussar tillbaka till er go´vänner.
Tassekram Triton
Hej på er allihop!
Vilka väluppfostrade kissar ni är, som behandlar de små sparvilarna så försiktigt! Undrar just om det verkligen var höken som skrämde ner dem till buskarna i er trädgård. Tur att de inte hamnade utanför staketet, och att de börjar våga sig fram och äta.
Jaså, ”lillkotte” är fortfarande blyg för matte; men det dröjer nog inte länge förrän han äter ur hennes hand.
Här i Kalser har vi flera gånger den senaste veckan sett en väldigt ovanlig fågel: en ormvråk med vita partier på kroppen och helt vitt huvud. Vi har aldrig sett något liknande förut. Bosse säger att den nog har leucism, precis som de där ekorrarna som var här kring huset tidigare i år.
Hälsningar och kramar till er alla, både två- och fyrbenta, från oss i Kalser!
Hej Gudrun, Bosse och Ulf, och tack så jättemycket för det fina rosenkortet jag fick från er i postlådan. Det värmde hjärtat vill jag lova, då jag fortfarande blir lika ”upphiad” i humöret när det kommer post i mitt namn i lådan.
Sparvilarna har hämtat sig, men minstingen bland ”kottarna” är fortfarande jätteblyg för alla utom oss bröder. Men han bor i lillstugan, och äter som en häst! Spännande storpippis ni har där uppe hos er, med vitt huvud och vitprickiga ekorrar med. Låter som en saga… Men jag vet att det är sant om ni säger det.
Ha de nu så jättebra och förlåt att svaret dröjde. Har haft det lite rörigt, men ni vet att jag älskar att få kommentarer i bloggen! Alla här hemma hälsar!
Tassekram Triton