Strålande sol, och 30 grader plus i skuggan, dag efter dag efter dag… Det har nästan fått arbetsmaskinen att koka och mig att tvingas ta värmepaus i skrivandet!
Men i dag är det aningen svalare, och vi har äntligen fått lite regn! Så nu riktigt kliar det i tårna, att tassa till tangenterna, och höra av mig med lite smått och gott till er alla igen.
Min medicin heter Seraquin, och det är den som gjort mig ung och mjuk i lederna på nytt. Är förresten ingen medicin, utan bara ett kosttillskott, med det verksamma ämnet glukosamin.
Jag har ätit Seraquin varje dag sedan jag i höstas drabbades av ”vattensvans”, som gjorde grymt ont och fick den att hänga. Nu är jag mjukare och spänstigare i lederna än på många år!
Annars är det slaget om talgbollarna under vildvinet, som satt sin prägel på livet här hemma den senaste veckan. Det började med en skrikande kajunge som mamma kaja skulle lära äta själv.
Sent utvecklad tog det sin runda tid, och än värre blev det när ”Lill-Kaj” och han lite större bror sedan skulle äta tillsammans. En högljudd strid, på liv och död, fast det fanns mat åt båda.
Febus är som vanligt den som engagerat sig mest och haft koll på de utsvultna skrikhalsarna från farstukvisttaket. Där har han hållit till kvällarna i ända och fått härlig vind i seglen.
Det har sannerligen inte varit lätt att vara kajföräldrar i den här torkan. Inte en insekt, så långt ögat kan nå, och dåligt med annat ätbart ute i naturen. Så alla ”pippisar” har behövt hjälp med sin ungar!
Lill-Kotte och hans vänner har också haft det jättejobbigt i torkan. Och har det fortfarande fast det kom lite regn i går och mer utlovas i dag. Det finns inte en daggmask att uppbringa och inga goda skalbaggar heller.
Alla ”kottar” behöver hjälp med mat och vatten tills det blir en förändring i vädret! Det regn vi fått här hemma är bara en droppe i havet och vi väntar varje stund på att himlen ska öppna sig.
Kloke broder Artemis har upptäckt att det faktiskt är svalare i de nätförsedda trnsporboxarna på farstukvisten än ute i värmen på dagarna. Där myser han för att vara fit for fight framåt natten.
Hans specialitet är att ligga och vinka, åt alla som passerar. Han sätter då klorna i nätet och får på samma gång lite skön tassträckning! Alldeles lagom motion i 30-plus-värmen.
Sist men inte minst lika kloka Mini-Vinnie, som lämnat takvärmen i ”utahuset” och flyttat ett par våningar ner. Här har han hittat sin plats på en hopfälld målarpall strax ovanför det kalla stengolvet.
Hoppas ni också hittat lagom svalkande favoritplatser att njuta på i den snustorra sommarvärmen. För som det låter kommer värmen att fortsätta med bara ett lite svalka för mitt skrivande i dag! Ha det så bra…
Tassekram Triton med bröderna Artemis,Febus,och Mini-Vinnie