Månad: juli 2018

Strålande sol, och 30 grader plus i skuggan, dag efter dag efter dag…  Det har nästan fått arbetsmaskinen att koka och mig att tvingas ta värmepaus i skrivandet!

Men i dag är det aningen svalare, och vi har äntligen fått lite regn! Så nu riktigt kliar det i tårna, att tassa till tangenterna, och höra av mig med lite smått och gott till er alla igen.

 

Min medicin heter Seraquin, och det är den som gjort mig ung och mjuk i lederna på nytt. Är förresten ingen medicin, utan bara ett kosttillskott, med det verksamma ämnet glukosamin.

Jag har ätit Seraquin varje dag sedan jag i höstas drabbades av ”vattensvans”, som gjorde grymt ont och fick den att hänga. Nu är jag mjukare och  spänstigare i lederna än på många år!

 

Annars är det  slaget om talgbollarna under vildvinet, som satt sin prägel på livet här hemma den senaste veckan. Det började med en skrikande kajunge som mamma kaja skulle lära äta själv.

Sent utvecklad tog det sin runda tid, och än värre blev det när ”Lill-Kaj” och han lite större bror sedan skulle äta tillsammans. En högljudd strid, på liv och död, fast det fanns mat åt båda.

 

Febus är som vanligt den som engagerat sig mest och haft koll på de utsvultna skrikhalsarna från farstukvisttaket. Där har han hållit till kvällarna i ända och fått härlig vind i seglen.

Det har sannerligen inte varit lätt att vara kajföräldrar i den här torkan. Inte en insekt, så långt ögat kan nå, och dåligt med annat ätbart ute i naturen. Så alla ”pippisar” har behövt hjälp med sin ungar!

 

Lill-Kotte och hans vänner har också haft det jättejobbigt i torkan. Och har det fortfarande fast det kom lite regn i går och mer utlovas i dag. Det finns inte en daggmask att uppbringa och inga goda skalbaggar heller.

Alla ”kottar” behöver hjälp med mat och vatten tills det blir en förändring i vädret! Det regn vi fått här hemma är bara en droppe i havet och vi väntar varje stund på att himlen ska öppna sig.

 

Kloke broder Artemis har upptäckt att det faktiskt är svalare i de nätförsedda trnsporboxarna på farstukvisten än ute i värmen på dagarna. Där myser han för att vara fit for fight framåt natten.

Hans specialitet är att ligga och vinka, åt alla som passerar. Han sätter då klorna i nätet och  får på samma gång lite skön tassträckning! Alldeles lagom motion i 30-plus-värmen.

 

Sist men inte minst lika kloka Mini-Vinnie, som lämnat takvärmen i ”utahuset”  och flyttat ett par våningar ner. Här har han hittat sin plats på en hopfälld målarpall strax ovanför det kalla stengolvet.

Hoppas ni också hittat lagom svalkande favoritplatser att njuta på i den snustorra sommarvärmen. För som det låter kommer värmen att fortsätta med bara ett lite svalka för mitt skrivande i dag! Ha det så bra…

Tassekram Triton med bröderna Artemis,Febus,och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det möjligen torkan som ställer till det, eller vad håller håller på att hända här hemma på gården? Det undrar Mini-Vinnie när alla ”pippis” med ungar beter sig som vildar och skriker i högan sky efter mat.

 

På talgbollarna och i automaten med solroskärnor  är det värre cirkus än någonsin nästan dygnet runt! Och när lillpippis vilar ett par timmar tar mamma kaja över i ottan med stadens högljuddaste unge på släp.

 

Till och med vårt måspar spankulerar oblygt omkring på födosök.  Där går gränsen för Artemis, som om kvällen håller koll under stolsdynorna  på hög ifall att det skulle börja regna.

 

Det har nu inte kommit många droppar sedan midsommar, och i natt återvände ”Gammel-Kotte” efter sina sommaräventyr. Hungrig, törstig och tunn, stannar han nog hemma nu, för att mysa och äta upp sig.

 

Febus fortsätter tillbringa kvällarna på hög höjd och rapportera så fort någon  närmar sig utanför grinden. Han har fullt upp nu med tre ”kottar” , som alla hör hemma här men ändå försöker undvika varandra.

 

Säkert inte lätt för de taggiga urtidsdjuren heller att hitta mat när marken är snustorr och hård som cement. Och vatten är än viktigare om de ska klara stadsöknen!! Så sätt ut friskt vatten åt alla lite varstans.

 

Själv mår jag prima trots solen och värmen, och det verkar inte gå någon nöd på småbröderna heller. Mina stela leder är numera ett minne blott, och mer om det lovar jag berätta nästa vecka!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

 

Sommar, sol och lata dagar med småbröderna på språng lite varstans! Det ger matte och mig lite extra kvalitetstid att busa och gosa med bara varandra.

 

Därför får bloggen den här gången göra skäl för namnet, Veckans Triton, då jag är den enda som älskar att hjälpa matte ansa de taggiga rosorna.

 

Soliga dagar och ljusa nätter gör dock oss båda lite dagvilla! Så  jag hoppas ni står ut med att jag klickar en och annan dag med mitt älskade skrivande.

 

Det är ju både semestertider och VM i fotboll, så säkert är det fler än jag som tappat den sedvanliga rythmen i vardagslivet när nu sommaren är som bäst.

 

Själv blir jag alltid lika busig den tiden på året, och jag bara älskar att gå heta sparkmatcher mot min gamla outslitliga Kong Kickeroo med svart svans.

 

Och på tal om svans önskar jag er allt gott,med den här lille godingen,  som på avstånd stulit husse och mattes hjärtan och lockar dem ut i skogen om kvällarna!

Tassekram Triton med bröderna Atemis, Febus och Mini-Vinnie