Vem kunde väl tro…

 

Vem kunde väl tro att vår mini-parvel skulle bli så stor och fortfarande vara lika go! Men så är det, och när han i veckan fyllde tre år, mindes vi tillbaka och blev alla smått nostalgiska.

 

För så är såg han ut när han kom, och fick allas våra hjärtan att smälta! Och fast han snart växt i kapp mig är han fortfarande allas vår Mini-Vinnie eller ”Minimalis” som matte kallar honom!

 

 

Nu är han firad och vi har också roat oss med att hålla koll på årets crusing från gavelfönstret i vardagsrummet. Hur spännande som helst tills en våldsam krasch ändade tillställningen.

 

 

Men jag måste erkänna att vi redan innan dess var lite oroliga för var ”Lill-Kotte” höll hus. För just den morgonen kom han inte ut från sitt hus som han gjort varje morgon hela sommaren.

 

Inte heller kom han på kvällen, medan ”Mini-Kotte” höll oss sällskap hela tiden. Även ”Kotte” och ”Kottelina” kom smygande framåt natten, men ”Lill-Kotte” var försvunnen.

 

 Morgonen efter blev världens mardröm för matte! Hon tittade ut mot Gruvgatan, och såg något grå-brunt, som låg där alldeles vid refugen. I ett huj slängde hon på sig kläderna och rusade iväg.

 

 Vi såg henne bara försvinna runt knuten och i väg längs Sturegatan ut mot fyrfilskorsningen med Gruvgatan. Där stannade hon vi knytet, vände och vinkade glatt åt oss på hemvägen.

 

 

Knytet hon på håll befarat att var ”Lill-Kotte” var en hopknycklad brun papperspåse! Lyckan blev sedan fullständig, när hon kom in genom grinden och möttes av en nyvaken ”Lill-Kotte”!

 

 Han hade letat sig hem när crusing-stormen lagt sig och vi alla krupit till kojs! Nu ville han visa upp sig, och få lite frukost, innan det var dags att tassa tillbaka in och sussa sött i storstugan igen.

 

 

Slutet gott – allting gott! Trashanken mår bara bra och börjar få nya fina stjärtfjädrar. Snart ska han byta hela ”kostymen” och i höst äntligen få bli som en ny fågel! Viken himmelsk lycka…

 

 

Sist men inte minst! Veckans fynd gjorde födelsedagsfirande Mini-Vinnie härom kvällen. På farstukvisten hittade han den största mörkt kopparglänsande skalbagge vi här hemma någonsin sett! Så vacker att vi blev sittande som förtrollade en lång stund hela familjen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

10 svar på ”Vem kunde väl tro…”

  1. Åh en sån evig tur att det inte var Lill-Kotte på vägen ❤️ Och grattis till sötaste Mini-Vinnie på treårsdagen ?
    Hoppas ni alla får en fin första augustivecka önskar vi från Boxholm.
    Nospussar från Signe och Anna

  2. Hej Triton! Det har verkligen hänt mycket dom senaste veckorna. Jag har såååå dåligt samvete för att jag inte har kommenterat din blogg. Du får be matte skälla lite på mig. Jag tyckte det var tråkigt att det inte blev någon Tritondag i år men det hade du säkert dina skäl till. Det blev i alla fall 5 trevliga ”Liten öppen trädgård” och det är jag väldigt glad för. Vad skönt att Lillkotte kom fram till slut. Jag förstår att ni alla varit väldigt oroliga Ha nu en fortsatt fin sommar. Jag lovar att komma och hälsa på.
    Tassekramar från Tusse, Leo och matte Lotta

  3. Hej söta Signe och matte Anna!

    Tack och lov att det bara var en papperspåse! Mardrömmen förbyttes i lycka, men jag tror matte satte fartrekord med hjärtat i halsgropen.
    Mini-Vinnie hälsar och tackar, och vi alla önskar er en fin första vecka i augusti. Förhoppningsvis med lite mer sol och värme!

    Tassekram Triton

  4. Hej Tusse, Leo och matte Lotta!

    Men goaste vännen! Förstår väl att du haft fullt upp, och mycket att tänka på och hinna med, under semestern. Så matte och jag vill absolut inte skälla på dig, utan hoppas vi kan ses någon dag framöver i stället. Och det behöver inte vara slut för att vi gjort ett uppehåll med ”Liten öppen trädgård” i år!
    Förstår att du börjat arbeta igen efter semestern, och önskar dig lycka till, även om det känns tungt att tvingas upp i ottan på morgonen. Ha de så gott allesammans tills vi hörs igen!

    Tasekram Triton

  5. Hoppas ni får en fin fortsättning på sommaren. Jag förstår matte var orolig att det var lille vännen som låg der jag kan känna hur hjärtat klappa innan hon kom fram och det var en påse. Själv har jag och matte varit ute i skogen ilag med Sluggo men jag är så feg så jag satt mest på trappen men den dan vi skulle åka hem hörde jag matte ropa men det sket jag i för då hitta jag plötsligt en skogsväg och den har jag inte sett på hela veckan och det var mycket spännande lukter.Men jag fick ge mig matte kom och tog mig då. Ha det bra nu allihopa och grattis på dagen. Kram Missan och Gudrun

  6. Hej på er allihop!
    Stort grattis, om än i efterskott, till Mini-Vinnie från oss i Kalser! Tänk att han, som var så liten när han flyttade in hos er, har blivit så stor nu! Hoppas att han firades med spraygrädde och annat gott.

    I dag har jag suttit ute på förstubron och haft fem ekorrar och fjorton eller femton talgoxar omkring mig.
    Ulf och jag ska diskutera ifall det kan bli av att åka ner och hälsa på er här framöver, men jag kan inte säga något bestämt om det just nu.

    Hälsningar till er alla, både två- och fyrbenta, från oss i Kalser!

  7. Först måste jag be om ursäkt för att jag inte har kommenterat förrän nu. Men detta var sista gången jag lovar. Mitt hjärta höll på att stanna när jag läste om Kotte. Vilken tur att det inte hade hänt något!! Förstår att matte hade hjärtat o halsgropen när hon sprang längs gatan.
    Tänk vad tre år kan gå fort. Så stor o fin han har blivit Minni-Vinnie!!❤❤
    Sessan har fyllt fyra redan.
    Ha en bra avslutning av veckan o tack för en underbar blogg!!????
    Kram till matte Pia. ❤

  8. Hej söta Missan och matte Gudrun!

    Kan tänka mig att du Gudrun, som är så stor djurvän, förstår vad matte upplevde de där minuterna, innan hon till sin lycka upptäckte att det var en påse!
    Låter som du Lisa haft det jättespännande i skogen, där jag trivs allra bäst. Förstår att du var lite försiktig första dagarna, men nästa gång ni hälsar på känns det säkert bättre direkt.
    En fortsatt finsommar önskar vi alla här hemma er, även om det regnar just nu! För det sägs ju att efter regn kommer solsken!

    Tassekram Triton

  9. Hej Ritva!

    Goaste vän i alla väder! Du ser hur det är! Jag är lite sen att svara ibland! Det är ju sommar och jag vet att du väntar på att få komma till lasarettet!
    Tror nästan mattes hjärta höll på att stanna med, och hon satte fart så vi var rädda hon skulle bli överkörd i storkorsningen.
    Grattis i efterskott, från oss alla till Sessan, som fyllt fyra år! Önskar er en trivsam helg och matte sänder kram tillbaka! Nospussar förstås i hemlighet till Sessan!

    Tassekram Triton

  10. Hej go´vänner i Kalser!

    Mini-Vinnie hälsar och tackar så jättemycket! Ja nog firades han, men spraygrädden överlät han åt oss andra. Han är så speciell och ska bara han sina egna knaprisar och små fyrkantiga förpackningar med mjukmat, som matte ska servera ur handen!!! Kanske därför som han blivit världens goaste!
    Åh, så härligt det låter på din farstukvist. Ännu en anledning att flytta upp till Kalser! Sommaren här nere har då inte varit speciellt somrig, utan vi väntar fortfarande på varma soliga dagar.
    Så klart ni ska passa på att komma hit en härligt solig dag, så vi får göra trädgården tillsammans! Hälsa pojkarna därhemma så gott, från oss alla, och hör av er om när det skulle passa!

    Tassekram Triton

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *