”Du har gått upp i vikt! Du väger 9,3 kilo! Det var det grymma beskedet ”damen” med bestämd röst gav matte och mig, när jag i söndags klev upp på storvågen utanför duschkabinen.
Matte har försökt få dit mig en längre tid, men jag har protesterat och smugit ner en av baktassarna på golvet för att slippa höra sanningen. Fast i söndags morse glömde jag mig och satte snällt ner baken på den pratglada vågen!
I nästa stund var jag avslöjad och ”kattastrofen” ett faktum. Jag var kraftig förut men hade gått upp ett kilo till på ett och ett halvt år! Och allt är den där elaka tandsjukdomens fel.
Jag vägde 8,3 kilo när jag var till veterinären och tog bort de första elaka forl- tänderna för snart två år sedan. Väl hemma igen var det så skönt att vara av med dem att jag åt mer av bara farten.
Sedan började tänderna krångla på nytt i början av året och jag blev på dåligt humör och ville inte äta. När jag väl blivit av med tre till, var vi alla här hemma så glada att jag sedan dess lurat till mig lite för mycket av livets goda igen.
Så nu blir det till att hålla igen med besked! Men jag äter hellre mindre av min goda mat än mer av någon tråkig smalmat. Och det fina i kråksången är att det nu blir mer motion som betyder fler härliga höstpromenader för min del.
Febus flyger fortfarande högt och lätt. Men broder Artemis fick också han en släng av sleven, och en skrapa av damen, när han väl kom upp på vågen! Fast för hans del handlade det bara om några hekto som skulle bort.
Bra att veta kan vara att katter inte får svältas utan måste gå ner i vikt väldigt försiktigt och långsiktigt. Det vet matte, och det är jag förstås väldigt tacksam för! Hon är annars väldigt bestämd medan husse är lättare att få på fall!
Mitt i alltihop började det så störtregna, och fortsatte till och från ända fram till i dag. Nu skiner solen igen, men när det var som mörkast och blötast i veckan kom världens överraskning.
I brevlådan låg ett vitt kuvert adresserat till Triton, Artemis, Febus och ”Vinnie”. I kuvertet låg fyra söta små handgjorda, möss, var sin till var och en av oss, och en hälsning från Suppie, Sakamoto, Kitsune och Nozomi.
Varmt tack för mössen som doftade jättegott och ”Mini-Vinnie” ville busa med alla fyra. Vi andra ville mest gosa med dem! Och på nätterna hämtar vi dem i lillfönstret och busar med dem i smyg när ingen ser.
Tänk att fyra små möss kan sprida så mycket glädje en regnig höstvecka. Och i dag har vi fått ta dem med oss ut på gräsmattan. Men matte är noga med att de ska in och ”sova” i lilla fönstret om kvällarna tills vi hämtar dem frampå nattkröken!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Hej Triton! Det är verkligen inte lätt det där med vikten, det gäller oss tvåbeningar också. Jag förstår att den ökade ”lite” när du kunde äta ordentligt igen. Hur går det med kottarna? Har det kommit några fler? Jag tycker det är så mysigt när du berättar om hur dom kommer smygande hem till er på kvällskvisten. Jag ska snart komma och hälsa på men det måste bli lugnare på jobbet först. Jag har haft jättemycket att göra och varit så trött när jag slutat för dagen.
Tassekramar till er alla
Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hej! Ojoj… Du är en rejäl katt du! Här håller vi oss till runt 3 kg! Tant S var en liten mini på 2,5! Men huvudsaken är ju att må bra! Stackars Liten kliar sej fortfarande! Men nu håller såret på att läka under sockan! Så snart hoppas Matte att skabbmedlet ska kunna användas! Om nån undrar varför vi inte sätter krage på henne så är såret precis där den skulle sitta o risken för att den i stället för att hjälpa skulle skava upp såret igen! För att undanröja diskussion om allergi har hon fått annat foder med. Det kliar tydligen värst på nätterna! Liiite trötta! Ha så härligt ni kan o njut på promenaderna!
Hej Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta!
Så glad jag blir att höra att ni som är mina vänner förstår att det inte är så lätt alla gånger. Jag är dessutom inte ”godisråtta” utan tuggar mina ”knaprisar” och äter bara riktig mat. Så vi här hemma ska nog fixa bort det här kilot innan vintern!
Jo minsann, en av ”småkottarna” från i fjol har också kommit tillbaka. Så nu en de två här, en i ”kotehuset” och en under farstukvisten. Men det bli mörkt så fort så det är svårt att få några bra bilder. Fast vi vet att den som kom i onsdags kväll är mattes gamla kompis, som direkt kom fram och ville bli kliad under hakan och med tassen hålla mattes hand.
Var rädd om dig och hoppas du inte har det alltför körigt på jobbet. Vi ses och hörs, och tills dess ha det så bra i höstsolen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Hej KH & Co!
Oj då, är ni så små! Här är vi lite storvuxna hela familjen. Till och med ”Mini-Vinnie” är på väg upp mot fem kilo! Bra mår vi så det är inga problem. Det är egentligen bara ”damen” i vågen, som är jobbig att ha att göra med.
Stackars Liten där hemma hos dig, som har sådan klåda. Hoppas innerligt såret läker nu, så du kan börja ge medicin. Vi här hemma håller alla tassar och tummar för att det blir bra bra snart. Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Det ante mig, att det var det som hunnit ikapp dig men jag är säker på att det inte har med hur mycket du ätit. Nej, det har helt enkelt med det myckna regnandet i sommar, inte för att du sugit upp vatten och på så sätt gått ned i vikt, utan för att du inte fått så mycket promenader som annars. För matten säger att man kan äta vad som helst bara man rör på sig, så nu har vi ett tips men det kan vi inte lägga här utan det får bli ute på FB.
Själv har jag inga problemer med vikten, för när jag känner att magen börjar på att bli lite runder, ja då äter jag jätteliten i flera dagar, matten säger att jag bantar mig själver. Hon har visst haft såna hundar förr, även om det var länge sen nu. Vi hundar kanske är lite mer åt det hållet, vad vet jag men en sak är säkert gotterna kan vi inte avstå, hihi.
Du och dina bröder får ha det så skönt, säg åt matten att från onsdag blir det jättefint och då kan ni väl få ta lite extra långpromenixer ute i stora skogen.
Russelpussar i mängd.
Hej Triton!
Det kan vara lite svårt med vikten ibland, det tycker också jag. Men dina kilon är ju muskler, förstår dom inte det? Ni är ju riktiga muskelknuttar, det kände jag när jag var ner och hälsade på. Så ta det inte så allvarligt, det blir nog säkert bra.
Men så mysigt att kotten kom till matte och ville gosa.
Hörde idag att det hade varit vildsvin i en grannby. Jag hoppas att dom inte kommer hit för jag tycker att dom är ruskiga.
Ha det så trevligt på era promenader!
Kram på er gullungar!
Jag säger bara fluffig! Det säger min mellanlillhusse att jag är när matte och husse ibland råkar (?) insinuera att jag eventuellt är en smula rundlagd… Fluffig heter det! Tassekramar och nospussar till er alla från fluffiga Signe, 6 kg… Och från matte men hennes vikt skriver jag inte här ?
God kväll Felix!
Det ligger jättemycket i det du och matten din säger Felix! För visst har det eviga regnandet minskat promenaderna både i antal och längd. Nu kör vi stenhårt i solskenet, och eftersom jag inte är något gottegris ska nog motionen hjälpa mig att bli av med extrakilot.
Tack för tipset på Facebook. Det var grejer det vill jag lova! Klätterställningar från golv till tak. Kanske i häftigaste laget för tungviktare som oss bröder. Men visst såg det spännande ut att tassa upp och ner på alla tänkbara sätt och vis.
Du har tur som känner när magen börjar bli lite rund och har vett att minska ner på maten då. Jag kanske kan lära mig det jag med, fastän jag inte är någon hund.
Har precis sett att det ska bli toppenväder, så då blir det säkert en och annan tur till skogen för långpromenader där. Tills vi hörs må så gott och var rädd om dig!
Tassekram Triton
Hej Gudrun!
Tack för din rara ord. De värmde ska du veta! För visst kände du att jag är en riktig muskelknutte när du var hit och hälsade på. Så fortsätta äta tänker jag minsann göra, och i stället försöka motionera mig till ännu mer muskler.
Visst är det härligt att ”kotte” kommit tillbaka och ville gosa med matte redan första kvällen. Den lilla blyga som kom först är också kvar, men det blir ju tyvärr mörkt så fort om kvällarna nu på hösten så vi ser mycket mindre av dem.
Hoppas du klarar dig undan vildsvinen, för de lär ska vara lite jobbiga att ha och göra med. Jag vill inte heller möta några sådana i skogen. Var rädd om dig och ha det så bra tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Hej Signe!
Fluffig – helt rätt – det är det jag är! Fast ”damen” i vågen inte riktigt vill hålla med på det. Fluffiga är vi båda två och passar därför så bra ihop. Känns tryggt att veta var vi har varandra, så får omvärlden tycka vad den vill! Tack för att du finns, och må så gott tills vi hörs igen, söta Signe!
Tassekram Triton
Hej Triton och ni andra!
Här är vi fyrbeningar också runda om magen jag Fia väger 5,5kg och Sture 6,2 men matten säger att det bara är bra för vi var så magra när vi hittades. Så roligt att kottarna är tillbaka igen. Är inte mycket balkonghäng längre vi katter myser hellre i mattes säng. Solen skiner och då Triton får du ut och motionera med matten.
Ha en fin vecka
Tassekram från Fia, Sture och matte Gudrun.
Hello!
Your Neva Masquerade Febus is stunning! What cattery is he from ? 🙂
Kisses!
Meggie
Hej Fia, Sture och matte Gudrun!
Det tycker jag låter jättebra, att ni får vara lite runda om magen, efter allt ni varit mer om. Jag tänker minsann inte bli någon smalkatt jag heller, bara försöka jobba bort det där sista kilot som fastnat mellan varven med de elaka tanduslingarna.
Ja, vi är så glada att ”kottarna” är tillbaka och hoppas alla att de hinner äta upp sig innan vintern. Tänk att de kan gå till vila och sova bort hela den finaste av årstider med massor av snö! Fast de är ju så små förstås och skulle ha svårt att hitta mat. Så det är nog bäst som sker!
Förstår att ni flyttat in i varma sängen när det varit så blåsigt och kallt. Men i morgon utlovas riktigt sensommarväder. Det ser vi fram emot och håller tassarna för!
Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Hello and thank you Maggie!
Febus is a wonderful cat, so kind and big and very fluffy! You can find his mother at Mannegumman`s cattery (Marianne Häljeryd Jönsson) and his father at Älvnäs cattery (Ulrika Johansson). You can find both of them on their own pages and on Facebook. I wish you good luck!
Best regards Pia, Triton, Artemis, Febus and ”Mini-Vinnie”