Nu börjar det röra på sig i buskarna och hända saker i trädgården om kvällarna. Men augustimörkret har smugit sig på och mystiken tätnar, då det är jättesvårt att få grepp om vad som tilldrar sig.
Inte heller får vi vara ute så länge om kvällarna längre, men vi gör vårt bästa och håller koll från alla håll! Febus spejar från högt uppe i äppelträdet medan ”Mini-Vinnie” på största allvar vaktar grinden.
Så mycket vågar jag i alla fall säga att det är minst en ”kotte” som huserar här på nätterna. En väldigt blyg liten tultus, som tidigt en morgon i början på veckan dök upp i rabatten mellan funkiorna.
Mer vet vi inte annat än att den trivs under farstukvisten smyger omkring här på nätterna och äter som bara den. Fat på fat med mjukmat försvinner tillsammans med massor av ”knaprisar” och vatten!
Nattvaket är spännande, även inifrån fönstren, men tar på krafterna. Så på dagarna tar vi mest igen oss och myser i sensommarsolen, som förvandlat trädgården till en ett grönskande paradis.
För det är först nu som allting blommar och prunkar som aldrig förr. En hel månad efter min Triton-dag, då trädgården ledsamt nog knappast hunnit komma igång i år! Kanske måste jag flytta min dag en månad framåt nästa år.
På tal om att mysa, och njuta av livets goda, har matte gjort en mindre angenäm upptäckt i dag. Hon har misstänkt det en längre tid, men tagit det med ro och låtit det bero. Nu är det slut med det!
I dag fick vi muntligt besked av en bestämd dam med vass röst. Hon var obeveklig och talade krasst om att det tyvärr även gällde broder Artemis men framför allt mig! Och det finns bara en utväg ur eländet.
Inga vänliga tongångar från den bestämda damen nu, som det var förr i världen när jag var ung. Tro det eller ej, men jag närmar mig sex år med stormsteg och broder Artemis ligger bara ett halvår efter.
Och för oss båda stundar nu hårda tider framöver, det är allt jag vill säga i dag. Måste smälta det grymma beskedet i lugn och ro, innan jag är mogen att berätta mer kanske nästa helg.
Tills dess ha en riktigt bra vecka, när vi nu går in i höstmånaden september, tills vi hörs igen!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Som vanligt ljuvliga bilder och text, en av veckans höjdpunkter att läsa och njuta. Men obeveklig dam med vass röst lät ju så där… Ta hand om er alla bröder! Tassekram och nospuss från Signe och matte Anna
God kväll Signe och matte Anna!
Tack rara ni, det gör mig så glad att få vara en av veckan höjdpunkter för er. Men så vass och obeveklig som den här damens röst lät i dag har jag aldrig hört den förut. När jag var liten tyckte jag till och med att hon lät ganska trevlig och förhoppningsfull. Men tiderna förändras och vi med dem! En fin vecka tills vi hörs igen önskar jag er!
Tassekram Triton
Hej!
Hoppas ni får damen att ändra på tonläget! Här ha vi, framförallt Flamman, haft en ren h-lvetes vecka! Å det fortsätter! Förra söndan hittade matten en liten liten fläck på Litens hals, stor som en lillfingersnagels storlek, som hon skrapat sej lite. Måndag såg det ut som hon rivit ett litet streck bredvid. Fortfarande lugna gatan. Men när matte kom hem sent på tisdag eftermiddag då var det slut på lugnet!!! Den lilla lilla fläcken hade blivit stor som två enkronor. Och sönderrivet. Suck!!! Onsdag morron började jakten på veterinär! Vettris mottagning av telefonnr var helt upp o ner. La till dubbla siffror när den upprepade. Efter en massa försök gav jag upp! Skickade mail. (Fick svar på torsdag lunch) Gav upp, ringde Djursjukhuset. Där fick jag tid för uppringning 15.40!!! Jaja, bara att gilla läget! Tid på torsdag. Nu var fläcken nästan som min handflata! Min misstanke sa de redan i receptionen att de inte var, för katter fick väldigt väldigt sällan rävskabb! Men gissa vilken katt som lämnade sjukhuset med recept mot just rävskabb! Men eftersom hon rivit sönder sej och det är så nära platsen där man lägger skabbmedlet måste det läka först för huden måste vara intakt! Fick kortison för att dämpa klådan. En tablett torsdagkväll och det såg jättefint ut på fredagen, hoppet om att det nog kommer att gå fint fanns. Men med en halvtablett fredagkväll och så var vi tillbaka på ruta ett! Lördag morron helt sönderriven igen! Dubbelsuck! Känns som moment 22! Matte fundrade o fundrade…. Matte klippte sönder en tubsocka och stackars Liten fick på sej en kroppsstrumpa! Nu håller det på att läka! Så kanske kanske kan vi om några dagar äntligen ha på skabbmedlet!!! Denna lilla katt har det inte kul nu! Å det är svårt se sin katt så stressad! Hoppas ni har det bättre! Kram på er alla
Det är inte utan att jag blir lite avundsjuker på Febus som kan klättra i träd, för det kan inte jag fast jag så gärna vill. Här har vi bara raka tallar och knepiga att klättra i, gudarna ska veta att jag provat, allt för att Kurre den retstickan far runt som ett skållat troll, hihi.
Jag får inte heller vara ute så länge jag vill, för några veckor sen när det var varmt och skönt, så var altandörren öppen hur länge som helst, det var bara att knata ut när jag hade lust. Nu är det kyligare, då vill tvåbeningarna inte har öppet, de fryser säger de, men det gör ju inte jag, tänk va människor är känsliga för lite kall luft, hihi.
Det låter nästan som om din matte fått för sig att du och Artemis ska dra ner på käket, usch hemska tanke, det har glunkats här med så jag kan ge dig ett tips, dra in magen så den inte syns lika bra och sen kan du ju börja lämna lite käk varje gång som du får. Bara för att påvisa att du inte är så hungrig längre men när det serveras något gottigt, så ska du gnöla i högan sky, det ska du göra åt hussen för han är säkert svagare än matten, hihi.
Ha det braigt där nere i stora staden och jag hoppas att solen skiner på er i september med.
Russelpussar i mängd.
God morgon KH!
Men stackars lilla Flamman. Rävskabb är verkligen ingenting som vi katter brukar få. Matte säger att hon bara hört talas om en enda katt med rävskabb, och den bodde förstås precis som ni i skogsbrynet.
Vi här hemma håller tassar och tummar för att såret läks så medicinen kan sättas in. Men hur går det för andra lilla katten därhemma? Är det inte risk för att den blir smittad?
Hoppas kroppsstrumpan hjälper till, men vilken pina att gå i en sådan. Ni får ändå ha det så bra ni kan, och vi får vara glada att det var något som i alla fall går att bota. Beskrivningen av fläcken lät hemsk, så vi får hoppas det går åt rätt håll nu. Matte hälsar så gott!
Tassekram Triton
God förmiddag Felix!
Förstår att du blir lite ”avis” på Febus när du ser honom i trädet. Det är nästan så jag blir det med, för han svingar sig som en apa mellan grenarna och verkar ha hur mycket kraft i bakbenen och framtassarna som helst. Men så har han förstås tränat på att hoppa över staketet i ungdomen, så han har vanan inne att skutta som en sådan där känguru vi brukar se på djurprogrammen i tv-apparaten.
Det börjar faktiskt bli lite kallare om kvällarna här med, men till halv tio går det fortfarande att ha dörren öppen. Värre är ju att det nu också är mörkt och kulet långt in på morgonen, så jag går miste om de där viktigaste timmarna ensam ute i ottan.
Det där du nämner på slutet vill jag inte veta av så gärna, men den som lever får väl se. Hur som helst den där slutklämmen om hussen och matten är så sann som den är sagd och stämmer precis även här!!! Ha det så gott vännen, och lite bus ska vi allt ställa till med för att få igång tvåbeningarna även den här veckan!
Tassekram Triton
Ja, för Flisan är det bara att hålla tummarna! Flamman som bara är ute med mej och inte mer än några meter i från mej…mer än när hon sitter i trädtopparna… hon lyckas få skabb! Flisan som är ”ute o ränner” hela dagarna och är långt upp i skogen hade man blivit mindre förvånad över om hon lyckats få skabb! Det är bara att hoppas! Risken minskade väl något när Flamman fick sin ”kroppsstrumpa”, går ju inte att separera dem helt inne! Bara tanken på hur de vilda djuren lider innan det tar slut…Usch o fy! Idag fyller dessutom den Lilla 1 år!!
Hej igen!
Ja, visst är det grymt hur det stackars vilda djuren måste lida när de drabbas av rävskabb. Märkligt i alla fall att Flamman skulle drabbas, men det är mycket man inte förstår.
Nej, det går ju inte att separera dem helt, så det är bara att hoppas Flisan slipper den onda skabben! Hälsa och gratta det lilla flammiga livet så mycket på födelsedagen från oss alla.
Kram och tassekram från matte och Triton
Go’middag på er damen med vass röst kan väl inte vara eran matte hihihi. Roligt att en kotte är på besök hos er. Har varit varmt och skönt med balkonghäng men idag sover vi mattes säng. Alltid fina bilder på er och trevlig läsning.
Ha en fin vecka allihop.
Tassekram Fia,Sture och matte Gudrun
God förmiddag hela familjen!
Om det varit så väl ändå att det varit mattes röst så hade jag väl tagit det med ro. För husse och även matte kan man ju dribbla lite med och få dem på bättre tankar. Men den här damen vågar inte ens matte sätta sig upp emot utan känner sig tvingad att lyda.
Enda trösten är väl att åtminstone en liten blyg ”kotte” kommit hit, men den är väldigt försiktig än och rör sig mest i skydd av mörkret. Fast den verkar bli tryggare och allt mer kompis med matte här för var dag som går.
Hoppas värmen forsätter, så ni kan fortsätta gotta er på balkongen och vi vara ute på gården fast vi nu skriver september!
Tassekram Triton
Ja hösten börjar verkligen närma sig med regn o rusk och mörka kvällar! Tänk att det gått så fort! Sommaren var verkligen kort i år!
Undrar vad det kan vara för besked som den bestämda damen lämnat?! Väntar med spänning på nästa inlägg!
Tyvärr har jag ett ledsamt besked att lämna; vår allra käraste, finaste och klokaste kisse Felix har fått somna in efter en tids sjukdom och vandrat vidare till katthimlen!
Han blev 13 år! Saknaden och tomheten just nu enorm som du säkert förstår!
Tassekramar från Felicia med ledsen matte
Hej Felicia och matte Mikaela!
Så sorgligt att få veta att er käraste Felix inte är med er längre. Förstår att han lämnat ett stort tomrum efter alla fina kärleksfulla år ni haft tillsammans.
Felix har fått somna in men är inte borta. Han finns för alltid kvar i era hjärtan och har bara tassat före över regnbågsbron! Där har han det bra när det blev förjobbigt för honom här.
Du Felicia får försöka trösta matte så gott det går, och du matte på samma sätt försöka trösta Felicia som säkert också sörjer sin bäste vän. Vi här hemma tänker alla på er och matte sänder varma kramar till er båda. Rart av er att höra av er och berätta vad som hänt!
Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”