Soligt, somrigt och slött till tusen har det varit den här veckan. Så några större utsvävningar har jag knappast att berätta om i dag. Jo, det skulle förstås vara att ”Mini-Vinnie”, som i våra ögon fortfarande är en liten gulleplutt, kanske håller på att bli stor!
Det visade sig häromkvällen när han tydligen tyckte det var dags att krypa under grinden och på egen hand se sig om i världen. Lyckligtvis hade jag koll och såg när svansen försvann, så jag kunde slå larm direkt till husse och matte inne i huset.
Nu talar vi inte riktigt samma språk! Men det räckte med att jag hämtade ut dem, och rusade mellan grinden och staketet åt det håll ”Mini-Vinnie tassat iväg, för att de precis som jag skulle få hjärtat i halsgropen.
Mammig som han är kom han lyckligtvis tillbaka med svansen i vädret, när matte visade sig utanför grinden. Men han var så uppspelt, att han bara måste busa med henne, innan han tyckte det var dags att följa med hem.
För mammig är han så det förslår, fast jag inte velat tala om det förut. När han ska äta måste matte sitta med honom och helst vill han bli handmatad av henne. Försvinner hon äter han bara upp hälften och sitter sedan och väntar.
Skulle väl inte säga någonting om det handlade om ”knaprisar”, men det är mjukmaten han ska ha serverad i tunna skivor och helst äta ur hennes hand! Så undra på att vi har svårt att tro att han är redo för veterinären och att bli lugn och snäll och go
Annars har vi som sagt bara haft det skönt, medan matte svalkat oss med blöta handdukar på huvud och tassar. Sedan har vi själva sökt skuggiga platser, gärna på kalla stenplattor eller under skyddande buskar.
Där vi mellan varven med vatten läskat oss med kylskåpskall spraygrädde. Alltså precis som det ska vara, när livet leker, fåglarna kvittrar, humlorna surrar, fjärilarna fladdrar, det är sommar och den är som allra bäst.
”Kottarna” ser vi inte mycket av i värmen. En och annan är möjligtvis fram och dricker lite vatten, men annars börjar de inte röra på sig förrän väldigt sent på kvällen.
Tur är väl det då de är väldigt känsliga, och snabbt blir uttorkade, om de hamnar i gassande sol på en gräsmatta utan möjlighet att skydda sig. Så var uppmärksam om du ser en trött ”kotte” i solen! Undsätt den med vatten och hjälp till närmaste skuggiga plats.
Det är inte heller bara ”kottarna” som lever farligt i solen. Det gör också alla katter, hundar och andra djur på resande fot, som sorgligt nog både då och då och då lämnas ensamma i parkerade bilar.
Varje år tvingas medföljande djur på det här sättet mista livet, sedan de lämnats ensamma kvar i bilar som bilar blivit rena dödsfällor. Det har redan hänt en hund på en affärparkering i år, och matte har bett mig nämna det fast det hände långt härifrån.
Så var rädda om er, rasta ofta och se till att både ni och djuren får tillräcklig med vätska på resande fot i värmen. Lägg gärna några kylklabbar från frysen under dynan i transportboxen och undvik att köra när solen står som högst!
Sist men inte minst! Bind heller aldrig någonsin er katt eller hund i dragkroken bakpå bilden när ni stannar för en fika! Det har hänt att det stackars djuret glömts kvar och tvingats fortsätta färden släpandes efter bilen!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Ja, här har också hjärtat varit i halsgropen! När jag skulle åka o handla i lördagsmorse kom inte den lilla när jag ropade. Men tänkte jag är ju inte borta länge, så för första gången fick hon vara kvar ute utan matte! När jag en knapp timme senare kom tillbaka så hörde jag henne gråta hjärtskärande i en av våra enorma lönnar…men såg henne inte! Förrän jag gick närmare o tittade upp i himlen! Om jag tyckte hon var högt upp förra gången (ca 4-5m) så var hon nu alltså ända uppe i himlen! Har för mej att vår flaggstång är 12 meter o det var i höjd med toppen på den hon satt o grät! Alltså var det inte ens möjligt att tänka på en stege!!! Tog ner torksträcket och la jordpåsar över hundkojan som står under, placerade mej på en solsäng med en bok å grät med henne! Försökte med ojämna mellanrum peppa henne att våga ge sej neråt! Efter sisådär 5 timmar så tog hon sej ner till en i mattes ögon bättre grenklyka 2 meter närmare mark! Men det var ju låååångt kvar! Där satt hon o vilade i ett par timmar till, för att sen lyckas hasa sej ner till nästa ”platå”. Oj vad ont det måste gjort i tassarna. Men nu hade hon blivit lite tuffare för redan efter en timme lyckades jag förmå henne försöka lite till! Efter drygt 9 timmar hade hon tagit sej så långt ner att lilla stegen räckte att plocka ner en väldigt lessen liten kattfröken! Denna gång vet jag ju inte varför hon gav sej i väg uppåt…Men hon har ju en förmåga att hamna så högt upp det går inomhus med! Nu vet jag att hon ”kan” ta sej ner men önskar att fröken håller sej på mattan så att säja! Å inte kan jag göra något för att hon ska bli lugnare! Det är redan fixat så hon inte kan få några babes! Suck! Det var vår lördag det! Söndagen höll hon sej i närheten av matte! Matte funderar på att sätta henne på lina! 🙂 Flisan är på jakt mest hela tiden! Men som tur är har hon inte släpat hem något mer ringlande o slingrande! Hon håller sej på golvet där det är som svalast! Ha så skönt nu när det ska bli lite svalare!
Hej matte KH och missarna!,
Stackars Flamman, sitta där högst upp i trädet i solskenet! Det var ju så hett att elden nästan kunnat flamma upp. Förstår att du hade hjärtat i halsgropen och att ni grät i kapp de där timmarna i tropikvärmen.
Matte tänker på an gammal sång, som hon fick lära sig i skolan, när du berättar om Flamman och flaggstången. Flamma stolt mot dunkla skyar… lyder texten, och tack och lov att lillflickan tog sig ner så långt att du kunde hämta henne.
Det där med att gå på lina kan vara värt ett försök, men kan förstås bli knivigt när hon nu fått smak på friheten uppe i träden. Tur i alla fall att hon varit till veterinären, då vi alla på sikt brukar bli lugnare efter det.
Ha det nu så gott, och var rädda om er, tills vi hörs igen.
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Hej på er allihopa, ja förra veckan var då het.Jag och Sture kunde inte vara på balkongen, var hett som Sahara öknen där +45 solen sken där från klockan 12.00-17.00 så dörren var stängd. Sture mådde inte så bra i värmen så matte la blöta handdukar på honom.
Idag är det behagligt ute jag sover i mattes säng och Sture på balkongen.
Tänk att Mini-Vinnie var på rymmen, en sån liten buse. Tur att han kom till matte. Händer alltid mycket hos er.
Ha nu en skön och lugn vecka.
Tassekram från Fia,Sture och matte Gudrun
Hej Fia, Sture och matte Gudrun!
Hoppas ni har det skönare på balkongen nu när sommaren försvunnit för ett tag. Här fryser matte och tycker det är botten, då hon är en sådan där sol- och värmeälskare som aldrig får nog.
Vi är väl så där lagom förtjusta, då det är sjöblött överallt, men det torkar kanske upp i dag. Ser ut att lätta lite och bli lite ljusare! Tänk om det kunde bli lite lagom någon gång, så alla kunde trivas och må bra!
Jodå, ”Mini-Vinnie” gjorde en liten utflykt, men nu är grinden säkrad igen. Husse och matte trodde att han blivit så stor att de kunde ta bort säkerhetsribban. Men han gjorde sig platt som en pannkaka, och ålade sig under, så nu sitter extraribban där igen.
Vi andra gillar den inte, för vi ser ut på allmänningen mycket bättre utan den, men vi får väl stå ut ett tag till. Ha det nu så bra tills vi hörs igen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Jag har allt behövt haft någon som passat min svans jag med, var med matten och hussen till Vansbro i lördags, vad tror ni händer. Jo, jag lyckades trassla mig ur selen, sprang fort iväg från hussen där han satt och fipplade med kameran, över en gata med massor med bilar.Sen drog jag som en avlöning, mot bron i Vansbro den över Vanån, jistanes va långt jag kom, men friheten har en baksida jag kände mig ensam bland all denna trafik så jag vände åter. Såg något spännande nere vid den där Supermarket och där fanns någon som lockade på mig, en helt främmande människa men någon som ville hälsa, klart artig som jag är så var jag bara tvungen och vips hade hon fångat mig. Strax därpå kom hussen med bilen, men han glömde att fråga vad kvinnan hette, så jag vet inte än idag vem det var som räddade mig undan all trafik. Det var ju stora dagen på Vansbrosimningen och tvåbeningarna skulle ned och hänga en blomma runt halsen på min äldsta tvåbensbror, som hade simmat. Jag fick vackert sitta i buren med alla fönster nedvevade och bakluckan öppen på vid gavel, matten och hussen var kvar i omgångar så det gick ingen nöd på mig.
Så du ser att jag skulle behöva en sån som dig, som håller koll, så tvåbeningarna slipper få hjärtslag.
Det är faktiskt synd om alla djur när det blir så där varmt men idag behöver de inte svettas, de skulle behöva ha ett paraflax så de slapp bli så dyngsura. Kurre var här och tiggde mat i morse men han hade varit och busat med mattens blommor i morse så hon var inte speciellt glad på honom. Han tar sig lite friheter den busen, retas med mig gör han också, när han far fram och åter framför altanen, tur för honom att jag inte kommer ner på backen, hihi.
Ni får ha det så väldans skönt i stora staden och till helgen har de lovat bättring i regnvädret då ska det visst komma lite solsken och det ser både jag och tvåbeningarna fram mot.
Russelpussar i mängd.
God eftermiddag Felix!
Men vännen min hur kunde du vara så stolletokig, att du drog iväg i trafiken på det där sättet, när det var Vansbrosimning och allting. Det kunde ju ha gått hur illa som helst, och just den dagen när husse och matte var så stolta över din äldsta storebror som klarat tävlingen och allting.
Jag blir så upprörd att jag river mitt gråa hår, när jag vet hur illa det kunde ha gått. Lova att aldrig mer försöka trassla dig ur selen!!! Helt klart skulle du behöva en som mig, och det när nästan så jag önskar att jag kunde dela på mig.
Än är det soligt och varmt och än är det regnigt och kallt. Hur som helst är alla våra ”pippisar” hungrigare än någonsin. Lillpippis kommer springande upp på farstukvisten så fort husse eller matte kommer ut. Det är mycket livligare på matplatsen än mitt i vintern.
Här regnar det som bara den precis hela dagen, så väldans skönt kan jag knappast kalla det. Fast i skrivarstugan har vi det torrt och skönt, för inomhus på riktigt är det tråkigt att vara. Ha det så gott själv tills vi hörs igen, och hälsa alla de dina från alla oss!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”