Ingen dröm är för stor för vår minstaste bror, som tittar fram genom klematisen med högtflygande planer. Siktet är inställt på farstukvisttaket, och att allt är möjligt har han lärt av sin far och mor.
Lille ”mini” föddes en sommardag, i byn Älvnäs i Dalarna, som den sista av sju små ”sibbar” i indianstamkullen. Matte gav honom namnet Sioux, och mamma Abigail skötte själv sina små som de första veckorna knappt gick att skilja åt.
Men sedan började det hända saker. Medan syskonen växte sig långa och slanka, var det mest pälsen och lilla magen som växte på vår rare Sioux! Han kom på efterkälken, men tog det med ro, och blev snart allas älskade kelgris.
Go och rar, som han var, fick han snart smeknamnet ”Ferdinand”, medan hans mjuka knubbiga kropp inbjöd till att dubbla med ”Kubiken”. Så som ”Kubiken Ferdinand” lämnade vår lilla pälsboll, 12 veckor ung och blott ett kilo tung, hemmet i byn utanför Hedemora.
Ensam i livet flyttade han till oss i stora staden Falun. Liten och lurvig, men naggande go, och sin litenhet till trots med högtflygande planer. För mamma Abigail och pappa Ingo hade sagt honom att ” Ingen dröm är för stor”!
Det förde husses tankar till ATG:s älskade minitravare Vinnie, som ni alla säkert rörts till tårar av i tv-apparaten, och som är lika liten som vår egen minsting. Självklart ska han heta Vinnie här hemma, även om han fortfarande är indianen Sioux i stamtavlan.
Så från och med nu är det Vinnie som gäller! Inte minst som han inte bara sitter och myser längre utan busar alltmer med oss bröder för var dag som går. Febus är hans lekkamrat, Artemis hans reservmamma och jag hans reservmorfar!
Ja, kärt barn har många namn och som ni ser är det så sant. En vecka har vi rått om vår älskade minsting, och ändå känns det som han alltid funnits här.
Vi har funnit varandra fast han är så nödandes liten och bara väger hälften så mycket som jag gjorde när jag kom för snart fem år sedan!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och Vinnie!
Men han är ju för söt med sina små, korta ben! Det ska bli så roligt att följa Vinnies uppväxt!
Själv så börjar jag tycka att det börjar bli vinter ute, vill inte vara ute långa stunder. Äntligen så börjar min päls att växa ut på baken efter operationen. Den svarta katten har varit och hälsat på en gång till, men då vi skulle börja slåss kom matte utfarande mitt i natten och jagade iväg honom! Jag blev jätteglad när matte kom, sprang direkt till henne och gömde mig, har nog blivit lite feg och vill inte slåss, vill dessutom inte utsätta mig för fler besök hos veterinären…
Kram från Linus och matte Eva
Hej Triton! Vad härligt att lille Vinnie trivs så bra med er bröder. Det är inte lätt att komma till ett nytt hem minsann men med er som skyddar honom kommer det att gå jättebra. Han verkar allt lite busig som redan klättrar upp i clematisen. Det står nog inte på förrän han är på verandataket och matte får klättra ut och hämta honom (haha). Ha det nu så bra alla fyra och sköt om er. Jag hoppas jag får komma och hälsa på er snart.
Tassekramar från Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hej Linus och matte Eva!
Ja, visst är han för söt vår lille Vinnie! Ni får titta in och träffa honom på riktigt framöver. Det är ju inte långa biten hit!
Skönt att höra att du Linus börjar bli dig själv efter operationen. Tur att matte kom och räddade dig, när den svarta elakingen om tillbaka för att spöa dig igen.
Bäst att hålla sig inne mesta tiden nu när det blir mörkt så fort. Det finns ju också berguvar uppe i gruvan att se upp för. Må nu så gott hela familjen tills vi ses och hörs!
Tassekram Triton
Hej Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Måste erkänna att vår lille Vinnie är en helt ljuvlig liten varelse, och jag tror han trivs med oss för han äter och växer varje dag!
Visst är han busig, men upp i klematisen har han fått hjälp av husse, som håller i honom. För så där högt skulle ha inte ha kommit på sina egna små tassar! Men orädd och nyfiken är han!
Må nu så gott hela familjen, och du är välkommen närhelst det passar dig!
Tassekram Triton
Jaså Kubiken har fått ett riktigt namn hos er, Vinnie var väl vädans bra, lättare att säga än namnet på papperen. Jag heter ju bara Felix men det säger matten bara när jag gör något jag inte får eller när jag inte hör upp, annars är det med Lixen, hihi. Så Vinnie är nog inte enda namnet som eran sötbrorsa kommer att få, för kärt barn har många namn, hihi.
Söt är han då så det förslår, liten och rultig, fast det är nog bara en kort tid, rätt som det är så är han stor och ståtlig prexis som ni bröder är. Se nu till att hålla rätt på den lilla, för med detta blåsväder så kan vem som helst segla iväg eller kanske jag ska skriva vad som helst. För här har plåtarna på ve’bon seglat i natt som var, jistanes vilket blåsväder, tur att man bor inomhus och slipper vara ute och slita hund.
Ni får ha det så skönt nere i stora sta’n, sköt nu om Lillelillelille bror riktigt ordentligt så han inte gör sig illa med sina högflygande planer.
Russelpussar i mängd, till fyr- och tvåbenta!
Hej på er både stor och små.Då var den här då :dagens höjdpunkt, läsa bloggen.Säger igen vilken sötnos ni har.Måste vara fullt upp nu.Jag hoppas att du kommit över den värsta rädslan.Jag tro att ni kommer att vara den bästa familj han har kunnat önskat sig.Ps hoppas att ni inte blåser bort idag och håll i lillebror i blåsten idag. Kram på er alla
Hej Felix, Lixen, Felixen!
Kände att jag måste få skoja lite med ditt namn , som det går att göra hur många lustiga smeknamn av som helst. Vinnie håller jag med om att passar alldeles utmärkt på sötingen här hemma, men vi får väl se var det slutar.
Själv kallas jag ”Tritte” när allt är frid och fröjd och Triton mer när jag retat husse och matte så de tar ton. Fast de är nu inte så farligt som det låter, då jag brukar vara den som får sista ordet i alla fall.
Jodå, nog ska jag se till att håla koll på ”lillingen”, bara mate kan bli färdig någon gång med alla bestyr så jag kommer ut på min promenad. Här blåser ljumma vindar, som nästan ger vårkänslor, och det är 15 grader varmt!!!
Ha det nu så gott där uppe och se till att lilla du inte blåser bort!
Tassekram Triton
Hej Vivianne!
Minsann vi har fullt upp nu att hålla koll på vår lilla sötnos. Rädslan är som bortblåst och jag känner mig mest som en stolt morfar!
Håller med dig om att ”lillingen” nog får det bra hos oss, och det syns på honom att han trivs med att vara ompysslad av hela familjen.
Hoppas du hade glädje av dagens bilder i bloggen, som visar hur veckan varit här hemma och hur bra vår minstaste bror har gjort sig ordentligt hemmastadd.
Ha det så gott du med, tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
.
Men guuuuuuuuuud vilken sööööööööt lillebror ni har där hemma i Falun. Blir själv sugen på att vilja ta en lurvboll till mina tre. Men tyvärr så kan jag inte, har inte plats och min ekonomi säger totalt nej för en till katt. Men drömma kan man iaf. =D
Många tassiga kramar Hofors
Hej på er i Hofors!
Visst är det en riktig liten söting vi fått hem från Älvnäs. Och då ska ni veta att han är minst lika go som han är söt.
Så nu gör jag väl dig matte Anna ännu mera sugen på att utöka med en liten lurvboll till. Men annars räcker det så bra med tre!
Det var bara det att Artemis och jag har samma pappa, och då ville matte att Febus skulle få en alldeles egen minibror med samma pappa han med.
Och drömma får man, och ni vet väl som Vinnie säger, att ingen dröm är för stor!
Tassekram Triton
Så söt. . . .så söt han är er lilla dammtuss! Och vilket passande namn han fått Vinnie. . . som är en så otroligt gullig liten häst i reklamen! Visst blir man sugen på en liten mini till . . . . men det skulle nog inte jag (Felix) gilla, jag har nämligen inte hämtat mig än efter att syrran kom för jag ville helst ha matte o husse för mig själv nämligen!
Ha en fin vecka!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Hej Felix och Felicia!
Förlåt att jag dröjt med svaret, men det har varit strul, så jag säger bättre sent än aldrig. Visst är han söt vår lilla ”dammtuss”, och kan du tänka dig jag är inte ett dugg rädd för honom längre.
Vi kände alla här hemma att han är en riktig Vinnie, så liten och tapper som han är. Förstår att dinmatte blir sugen, och du ser ju hur snabbt jag blev av med rädslan och jättestolt över min minstaste av bröder.
Fast det är klart Felix att om du inte hämtat dig än, efter att syrran kom, är det tveksamt. Kanske bäst ni få ha er matte för er själva!
Vi hörs och ses snart i bloggen igen, och till dess må så gott och ha en trevlig helg!
Tassekram Triton