Lugna gatan med bara lite småbus har det varit sedan jag skrev sist. Värmen inbjuder inte till några större utsvävningar, och sedan i går kväll vilar en långväga brandrök över trädgården.
Den oroar och dämpar även om den är svag. Och jag kan inte låta bli att undra hur grymt det måste kännas för dem som bor en bra bit bort där skogen brinner.
Det enda stora som hänt här hemma är tragedin med den främmande pippisungen som lyckligtvis utvecklades till en riktig solskenshistoria! Den tappra lilla varelsen etsade sig nämligen fast i minnet och kommer för alltid att ha en plats i våra hjärtan.
Det började med att broder Artemis gjorde stora ögon när lilllebror Febus i fredags förmiddag kom ut ur buskarna med en grästuva, som visade sig vara en liten grön pippis, i munnen! Han såg lika vilsen ut som ungen och bara släppte den till matte.
Hon blev förstås förtvivlad, men lugnade sig snart, då den vettskrämda pippisungen var till synes oskadd och bara chockad. Det märkliga var dock att den var en sorts sångare som vi aldrig någonsin sett här hemma förr.
Var den kommit ifrån, och hur den hamnat i våra buskar, går över både husses, mattes och vårt förstånd. Den återfick i alla fall tryggheten vid mattes hjärta, och där i hennes kupade hand låg den lugnt ett par timmar.
Sedan började den röra på sig lite, och efter att ha kollat att ögonen, benen och vingarna var hela och rena fick matte upp hoppet. Hon smälte lite honung i vatten och gav den droppvis i spruta.
Det gjorde susen och efter ett tag började den lilla gudomligt söta pippisungen klättra upp på hennes axel. Jag såg det från boxen på farstukvisten, där jag låg och visste att jag inte fick störa.
Bröderna var sedan länge instängda i uthuset, och en stund senare tackade den lilla sötnäbben för sig, flaxade iväg en liten bit och hoppade ut under grinden. Matte smög efter på avstånd och såg att den hittade en trygg plats i busken alldeles utanför.
Där satt sedan alldeles stilla i skydd av lövverket. En stund senare hade den tagit sig högre upp i busken. Och när matte tredje gången kikade ut ville den inte veta av henne.
Målet var nått, den kände att vingarna bar och strax efter flög den vidare mot nya mål! Förhoppningsvis till resten av sin familj, som ingen av oss kan förstå var finns någonstans i närheten.
Fågelboken förtäljer nämligen att den lilla ungen lär vara en grönsångare, då den var grön upptill, gul på hals och bröst med en tydligt markerad ögonlinje och alldeles vit på magen. Och någon sådan lillpippis har då ingen av oss sett livs levande förut!
Hur lillebror Febus kunde hitta den lilla ungen är en gåta, precis som var den kom ifrån. Kanske upptäckte han den från farstukvisttaket, och frågan är om den kom med en hälsning från någon av våra nära och kära på andra sidan regnbågsbron.
Just den här fredagen var det nämligen precis en vecka sedan det tilldrog sig något alldeles speciellt! Mer än så kan jag inte säga i dag, men lovar återkomma till det framöver.
Det speciella har i alla fall med lillebror Febus att göra, och det var ju han som hittade den här väldigt speciella pippisungen. Dessutom höll den så fast vid matte att jag nästan tror att den kom med en lyckönskan!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hejsan Triton och dina fina bröder!
Det var ett tag sedan sist nu men matte har varit på semester! Men nu kan vi fortsätta att läsa om er och skriva till dig igen!
Vilken bedårande liten pippis som landade i er trädgård! Det var ju tur att historien slutade lyckligt och att han kunde fortsätta sin flygtur! Lillebror Febus kände nog att det var en speciell fågel med kanske ett speciellt budskap och därför tog det försiktigt!! 🙂
Ha det så jätte bra i sommarvärmen och ta det försiktigt med brandröken som tydligen ligger även över Dalarna, har matte läst!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Hej Triton och resten av familjen!
Åh en så söt liten pippisunge som Febus hittade, tur att den var oskadd och att matte kunde hjälpa den att piggna till. Hon måste ha en alldeles speciell förmåga att få djur att känna tillit och förstå att hon bara vill dem väl. Vi har känt svag röklukt från skogsbranden här i Borlänge också och tycker det är hemskt att tänka på alla djur som finns där elden drar fram. Nu gör du oss allt riktigt fundersamma på vad du inte kan berätta nu men senare, som har med Febus att göra men vi får tåla oss så länge! Ha en riktigt bra vecka och hälsa så gott till dina bröder, matte och husse.
Kram från Inger och Sputnik
Hej Felix och Felicia!
Så roligt att höra från er igen och hoppas ni haft en bra semester! Har förstås saknat era glada tillrop, även om vi som vanligt haft fullt upp i värmen.
Visst var det väl en bedårande söt liten pippis Febus lyckades hitta på i buskarna, och tack och lov att historien fick ett så lyckligt slut.
Ha det nu så bra själva i värmen och åskvädren som utlovas från alla håll!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Inger och Sputnik!
Visst var det väl en alldeles för söt liten pippis, som överraskade oss alla då det bara såg ut som om Febus hade grönt gräs i munnen. Och visst var det märkligt att den var så trygg hos matte att den höll sig kvar, när hon försökte sätta ner den i en liten låda som hon bäddat med gräs i åt den.
Förstår att jag gjort er nyfikna, men måste tiga ett tag till. Lovar berätta mer så fort jag har något att berätta! Tills dess må så gott båda två, och matte har just börjat fylla i anmälningsblanketterna till Borlänge!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Vilken fin liten pippis Febus hittade tur att den fann sig tillrätta i mattes hand. Ja det luktar inte gott av brandröken här får huvudvärk av den och Fia och Sture vill inte vara på balkongen. Ha en fin vecka och vi väntar med spänning vad du har att berätta.
Tassekram från Fia, Sture och matte Gudrun
Den där lilla pippisen hade en väldans tur som hamnade just i er trä’gård, för där fick han en underbar hjälp. Först av Febus, som försiktigt bar fram den till matten, då han visste att är det någon som kan rädda pippisen så är det snälla goa matte. Vilken sort det är, ja det vete fåglarna matten återkommer om hon hittar sorten i sin stora fågelbok, men just nu vill vi skriva lite här hos er.
Vi hade allt brandrök här med, alldelses förfärligt mycket rök, kritvitt och luktade som om det brann i vår närhet. Lillhussen tog bilen och åkte iväg åt det håll röken kom ifrån och hussen tog hojen och drog iväg upp på en höjd. Dock kom båda två tillbaka efter en stund med samma besked, det var ingen brand i närheten, utan röken kom från storbranden i trakterna av Sala. Matten hade känt branden under natten, trodde att det var något som lurmade här, så hon gick runt och sniffade vid halvtvå-tiden natten till söndagen. Sen fick hon en förfärlig hosta och sov inte i sin säng som hon brukar utan satte sig på soffan för att få några minuter sömn, sen under gårdagen blev hon och jag inne, förutom mina etta och tvåa promenixer.
I natt har det varit lugnt på doften inte lika stark och ingen rök, men det luktar fortfarande här uppe, trots att vi befinner oss minst 30 mil från brandplatsen fågelvägen. Stackars djur och människor som bor där nere och alla skogens djur, finns många ungar i skogarna nu och dem är det extra synd om.
Ni får ha det så braigt nere i stora staden och hoppas att ni slipper den där stickande röken som inte alls är bra för oss fyrbenta och inte för två heller för den delen.
Russelpussisar i mängd.
Nu har matten både kollat i böckerna och googlat runt lite men det kan vara grönsångare, svårt att artbestämma en så liten fågel. Det bästa hälsar matten är att kontakta en ornitolog, som har hjärnkoll på fåglar, det som du kan vara säker på är att det är en insektsätare för de har så där lång och smal näbb. Hoppas ni får en lösning på vad det är för sorts fågel , är det en grönsångare så är den ovanlig i dina trakter för den håller mest till söderut och efter kusterna.
Russelpussar och tvåbenskramar.
Hej Felix!
Jag nog hade lillpippisen en väldans tur att lillebror Febus var så snäll och matte visste hur hon skulle ta hand om sin lilla skyddsling! Och bäst av allt var förstås att den hämtade sig och fortsatte sin färd på egna vingar.
Så ni känner av brandröken ända uppe där hos er. Känns grymt att tänka på alla djur i skogen, som inte hinner fly undan elden. Och än är den inte under kontroll!
Hoppas innerligt att regnet börjar ösa ner och hjälpa till att rädda det som räddas kan. Vi får vara tacksamma som är en bit bort och slipper uppleva branden på plats.
Här är det torrt som fnöske och lär i dag ska bli årets varmaste dag. Ha det nu så bra tills vi hörs igen, och hälsa alla de dina där uppe från oss här nere i residensstaden!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej igen Felix!
Ja, nog är det en grönsångare alltid, för den var alldeles vit på magen!!! Så inte så konstigt att vi aldrig sett någon här hemma förut, då som matten din säger den inte brukar finnas här.
Det som fortfarande förundrar oss är hur den hamnat ensam inne i buskarna på vår för Febus så väl inhägnad trädgård! Den måste ha förirrat sig eller så kom den, som vi tror, med en hälsning från andra sidan regnbågsbron.
Hoppas i alla fall innerligt att den hittar sin familj igen! Det får du Felix hjälpa mig och bröderna att hålla tassarna för!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Fia, Sture och matte Gudrun!
Visst var den en riktig liten goding som lillebror Febus kom bärande på och förärade matte. Och tänk att den fann sig så väl tillrätta i mattes hand, att den låg tryggt kvar tills den återhämtat sig.
Det såg nästan ut som om matte och lillpippisen talade med och förstod varandra. Så någonting märkligt var det med ”gåvan” matte förärades av Febus.
Nu kommer det en sådan där brandröklukt farande igen, och inte en droppe regn! Måtte de få stopp på branden, så den inte sprider sig vidare.
Ha det nu så bra det går tills vi hörs igen! Vi får vara tacksamma som bara känner av skogsbranden på avstånd!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Så bra, Triton, då träffas vi i september i Borlänge, söt om er alla så länge! Kram
Vilken duktig lillebror du har Triton som lämnade den lilla pippin till din matte så att han fick hjälp. Skönt att höra att allt slutade lyckligt. Den pippin visste var han skulle landa.
Snuttepussar till dig och dina bröder och kramar till din matte och husse.
Hej Laila!
Visst var väl lille ”Bus-Febbe” duktig som hittade lillpippisen och gav den till matte. Han är ju så snäll att han knappast kan göra en fluga förnär!
Fast han jagar förstås nattfjärilar och äter upp dem så det står härliga till. Ha det så gott i värmen! Husse och matte hälsar!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus