Misstankarna har bekräftats och mysteriet är löst! Men jag vågar lova att det krävdes många timmars detektivarbete innan ”Prassel” kunde avslöjas.
Då kom han plötsligt sent en kväll, som den självklaraste sak i världen, genom husses specialbyggda ingångshål i staketet. Välkomnad av oss bröder, men bara så där lagom av ”Kotte”!
Efter en stunds knuffande och buffande lyckades matte i alla fall få dem att sätta sig och äta bredvid varandra. Och visst var det mysigt att se två ”taggisar” samtidigt, men några riktiga kompisar verkade de inte vara!
Vår ”Kotte” är fortfarande betydligt mindre än ”Prassel”, men det är hans ställe och helt klart han som bor här och bestämmer. Prassel nöjer síg blygt med att få äta sig mätt och drar sedan vidare för att hälsa på vid samma tid sena tid nästa kväll.
Högt över, lågt under och mellan spjälorna på staketet har vi stått, legat, suttit och hållit koll på minsta rörelse på utsidan om kvällarna. Men ”Prassel” har gäckat oss och det enda som avslöjat hans närvaro är fler tomma fat än vår ”Kotte” kunnat åstadkomma.
Husse och matte har hela tiden anat vad som dolt sig i mörkret. Vi har förstås också hoppats men varit skeptiska! För vi har fortfarande problem med den svart/vita utomjordingen, som heter Jack, bor några kvarter längre upp på Elsborg och håller på att knäcka oss.
I morse hade han grävt sig in från den farliga sidan, men påföljd att lillebror Febus fick fnatt, jagade ut och drog iväg efter honom. Lyckligtvis såg broder Artemis vad som hände och tassade snabbt som blixten in och slog larm om att det inte stod rätt till!
Matte hittade lillebror Febus under syrenbusken på fel sida staketet, samtidigt som den svartvita flydde genom ett hål upp på allmänningen. En ”vrålhet” lillebror som var mer svart än vit efter att ha åkt på magen i leran efter nattens våldsamma skyfall.
Så hela förmiddagen har husse och matte varit ute i blötan och fyllt upp hålen under staketet. Nu har de dessutom sänkt staketribban nertill och fyllt på grus bakom blommorna! Allt för att försvåra för objudna gäster att gräva sig in.
Regnat har det förresten inte bara gjort i natt. Det har varit grymt blött och kallt hela veckan efter att midsommaren blåste bort. Så hur blommorna här hemma kommer att se ut, när jag ska ha ”Liten Öppen Trädgård” om en månad vågar jag knappt tänka på i dag.
Men jag brukar i alla fall ha tur med vädret, så vi får hoppas på det i år med. Sista söndagen i juli är det som alltid som gäller, och det börjar så smått bli tradition. Jag återkommer förstås men redan nu går det jättebra att höra av dig till gpia.persson@outlook.com om du känner för att se på blommor, prata katt och fika!
Så värst mycket längre har jag inte kommit med