Visst är det härligt att vara pälsklädd när snön yr, vinden viner nu vintern äntligen är på gång! Lillebror Febus började klä sig till isbjörn på redan tidigt i höstas och jag bytte om till första advent.
Men broder Artemis gjorde som vanligt tvärtom och klädde av sig all underull frampå senhösten. Det verkar helsnurrigt i mina ögon, men han har gjort likadant varenda vinter och verkar inte frysa utomhus ändå.
Dessutom har han fördelen att kunna busa i snön hur mycket som helst utan att få minsta lilla problem med tovor. Allt liksom bara rinner av hans glatta ”stålpäls”, medan stora bollar nästlar in sig i ullen på lillebror Febus och mig.
Det fixar sig nu ändå tack vare att matte torkar oss torra varje gång vi kommer in och kammar ur pälsen ordentligt på oss varje dag! Annars skulle vi snart ha tovor över hela kroppen, då vi springer ut och in som tokstollar i alla väder.
Därför är egentligen korthåriga pälsar betydligt bättre på katter som springer fritt ute och kommer och går som de vill. De lägger också vinterpäls, fast den är kort och tjock, och inte alls lika jobbig att hålla ren och fin.
Tittar vi tillbaka i tiden så var faktiskt nästan alla svenska utekatter korthåriga. Men på senare år har det smugit sig in väldigt mycket lång och halvlång päls i huskatterna. Med plågsamma tovor och dyr rakning hos veterinären som följd.
Det är matte som bett mig skriva lite om det här, då de allra flesta som hör av sig och vill ta hand om hittekatter helst vill ha en långhårskatt. Och det trots att den ska flytta ut på landet och få springa fritt där hemma på gården.
Och visst kan vi tyckas söta i våra lurviga pälsar, men jag skulle inte vilja vara i mina kläder om inte matte redde ut pälsen min efter utelivet varje dag. För då skulle jag ganska snart vara insnärjd i hårda tovor som både stjäl värmen ur pälsen och gör väldigt ont.
En som vet hur det känns är Spritten, som numera heter Rudolf och flyttat in för gott hos Raija och Sigvard Hermansson i Yttre Heden. Det var honom jag berättade om förra veckan, och till dem han vågade sig fram och be om hjälp strax före jul.
Tack vare mattes bild på Facebook kunde han identifieras och återförenas med sin rara och tacksamma familj. Men när hans husse, matte och lillhusse såg hur bra han hade det, hos pensionärsparet som räddat honom, blev de tveksamma till att ta honom därifrån.
I Yttre Heden har han setts på avstånd sedan i höstas, och sinsemellan har Raija och Sigvard kallat honom Rudolf som heter han idag. Fast efter att ha varit till veterinären och blivit rakad går han just nu under det passande smeknamnet ”Lejonkungen”!
Han var nämligen så full i tovor efter utevistelsen att pälsen på kroppen helt måste rakas av. Det betyder nu förstås att han inte får gå ut! Men det tycks han bara vara tacksam över och har aldrig ens gått fram till dörren sedan han vågade sig in.
I stället njuter den mysiga 10-åringen i fulla drag på den stora dubbelsängen. Helt på det klara med att han valde rätt dörr att krafsa på, när krafterna tröt och magen skrek efter ett halvt år på rymmen.
Och bäst av allt, för Raija och Sigvard, är att hans tidigare familj kommit underfund med att Rudolf har det bäst här i Yttre Heden. Därför har de lovat honom att stanna, mot att de får komma och hälsa på.
När familjen häromdagen tog avsked hade lillhusse till och med köpt Rudolf en liten plyschråtta att leka med om det skulle bli långsamt på ”pensionärshemmet”. Men det är nog ingen risk, för här har han sällskap dygnet runt och en egen gård att ta hand om till våren när solen värmer och pälsen vuxit ut.
En solskenshistoria som värmer hjärtat och lyser upp vintermörkret!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Mjauuuu.min matte klarar inte av att skriva just nu då hon är så känslomässigt lycklig över det hon just läst! LYCKA…..Tassekram från Tizzy!
Vilken härlig solskenshistoria och Rudolf ser verkligen ut som ”Lejonkungen”!! 🙂 Han kommer att få det kanon på pensionärshemmet med sällskap hela dagarna och må som en kung!! Härligt 🙂
Tassekramar från Felix & Felicia
Go kväll Tizzy!
Det gläder mig att höra, då jag älskar att beröra! En liten glädjetår gör gott, och jag förstår att det är sådana som trillar på din matte. Tur att du finns och kan skriva och ta hand om henne på bästa sätt!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Go kväll Felix och Felicia!
Jag är så glad att kunna dela med mig av det lyckliga slutet på historien. Nu är Rudolf kung i Yttre Heden och ”Lejonkungen” inne hos husse Sigvard och matte Raija tills pälsen växt ut. Hälsa er matte och må så gott, när vi äntligen fått vinter!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej på er Bröderna Persson! Jag var tvungen att flytta till lägenhet när det blev för kallt att bo i sommarhuset i november. Då hade jag fått min vinterpäls, för det hade blivit kyligare ute då. När jag sedan kom in i värmen då fick min Matte spel för jag tappade allt extra och hon sa att det låg halva katter i hela lägenheten. Hon tycker att vi , jag har en gammal kompis också, är så duktiga nu när vi måste vara inne, men vi längtar till sista April för då ska vi tillbaka och kolla vårt revir få se om någon har varit där sedan vi åkte därifrån. Då får vi vara ute så mycket vi vill. Jag är duktig på att ta råttor och fåglar, det tycker inte Matte om. Min kompis hon tar möjligtvis en slända då och då aldrig en råtta. Vi är korthåriga båda två för vår Matte har haft långhåriga katter och när dom kom till Katthimlen så ville hon ha korthåriga i stället när vi skulle vara ute. Krama om varandra nu när det har blivit kallt och snö, visst är det härligt, Sirre och Mysan i Torsby.
Go kväll Sirre och Mysan!
Låter som ni har en klok matte, som upplevt hur svårt det kan vara med pälsen på långhåriga utekatter. Förstår att det känns lite konstigt att vara inne hela dagarna, men tiden går fort och snart är det vår.
Då får ni flytta ut till sommarhuset och börja jaga ”småvilt” i Värmlandsskogen igen. Äntligen har vi fått tillbaka snön, och jag är den första att hålla med om att det är härligt. Hälsa matte så gott att jag tycker hon gör alldeles rätt som håller er inne när ni bor i lägenhet under vintern.
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Vilken solskenshistoria vilka fina människor det finns. För det vet vi kissar här hos våran matte. Nu har vintern kommit på besök men vi två sover bara vidare.
Tassklappar från Fialotta, Stensture och matte Gudrun
Go kväll Fialotta och Stensture!
Känns skönt att få sprida lite solsken i vintermörkret. Hoppas ni har det bra och vaknar till när det nu blivit lite ljusare. Snart börjar också solen värma och göra det trivsamt ute på balkongen. Hälsa matte Gudrun så gott från oss!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Ja det var en härlig berättelse och tänk vad ni kan vara vackra och lejonkungen hade en liten skön mage att pussa på.
Hej Gudrun!
Ja, visst var det en härlig berättelse, och visst är han för söt den rare ”Lejonkungen” Rudolf! Tänk vilken maffig katt han blir när pälsen växt ut och han får ta över ansvaret för gården. Må så gott tills vi hörs!
Tssekram Triton
Ja, nog är det bättre att vara korthårig så till våren då klipper hussen mig, så jag får en kort päls, bäst när man har så mycket mossa ute på gården, den fastnar rusktigt hårt i pälsen annars, hihi.
Jag tycker ni ser lika pälsiga ut alla tre, fast du och Febus är väl mera lurviga pälsbollar än vad Artemis är, hihi. Förstår så väl vad du menar med tovor, ibland så hjälps inte vare sig borste eller kam, då åker saxen fram och vips är den borta, tovan vill säga.
Först så tyckte jag synd om lejonet men sen insåg jag att det inte går att få bort tovisar som suttit för länge och nu har ju det söta lejonet riktigt bra som hamnat i rätt hem bara så där. Härligt att läsa om, matten brukar annars läsa om katter som någon slängt ut och som saknar hem, vilket gör ont även i ett russelhjärta. Jag kan inte förstå hur någon kan vara så kymig att de kastar ut sitt husdjur för att de tröttnat på det! Visst ibland rymmer vi och hittar inte hem men ibland är det tvärs om, vi får inte komma in igen, bara bortkastade som en utsliten leksak, då blir jag riktigt ledsen.
Nej, nu pratar vi om nåt annat, här har det kommit 17 cm snö och tur var väl det nu när det blev så där grisekalligt igen, minus 30 i morse, då du är det garanterat myggfritt, hihi.
Russelpussar i mängd!
Hej Felix!
Du är allt en rolig prick du! Vi blir lika glada varje gång vi läser det du skriver och känner igen oss själva i ditt inbyggda bus. Förstår så väl att du behöver vara korthårig när snön har smält. För annars skulle du väl dra med dig hela skogen in i huset.
Hiskeligt kallt ni fått, men det ger väl med sig under dagen. Här är det bara runt minus 10 grader nu, och husse och jag har edan gjort dagens förta promenad. Nu väntar snart en med matte, för vi bröder har mycket att ta igen efter julen som regnade och hostades bort.
Visst är ”Lejonkungen” söt, och jättemysig är han med, berättar matte som förstås varit och pussat på honom. Ha det nu så bra, för snart är det din dag!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Triton! Jag är så glad att det kommit lite snö så det har blivit ljusare ute. Hoppas ni är ute och busar riktigt mycket nu, så som ni har längtat. Synd att det skall vara så hiskeligt kallt bara. Jag önskar nästan att jag har en päls som du och dina bröder i det här läget. Och så är jag så glad för Rudolfs skull. Vad skönt att han äntligen hittat sin plats här i livet hos den rara familjen.
Många tassekramar från Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hej Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta!
Visst är det härligt att vi äntligen fått vinter, men det har tagit några dagar att acklimatisera sig även för oss. Ena dagen sju grader varmt, nästa 17 grader kallt. Så jag håller nästan med om att det kommit för mycket av det goda för snabbt. Hur som helst var det i alla fall jätteskönt att Rudolf kom in och fick det bra innan det blev så här kallt. Ni får ha det så bra i kylan och värma varandra så gott det går!
Tassekram Triton, Artemis och Febus