Visst är vi katter nattdjur, men höstmörkret gör ingen glad. Det blir bara värre och värre och tar humöret med sig in i sitt nattsvarta töcken.
Höstdepression kallar matte det, när jag ligger på farstukvisten och ser dagarna springa ifrån mig. Det är fortfarande mörkt när jag går ut på morgonen, och eftermiddagarna blir bara kortare och kortare.
Rått och blött är det överallt på gården och hinner aldrig torka upp. Så nu är asfalt-tassandet ner mot stan snart det enda som gör livet värt att leva!
Det kanske var att ta i lite, men jag vågar lova att både broder Artemis och lillebror Febus håller med mig. För oss sibirier, som trivs bäst utomhus, finns i nuläget bara en medicin och den är gnistrande vit!
Vi vill ha snö, som lyser upp tillvaron och bäddar in allting i ett mjukt trivsamt täcke. Det behöver inte bli så väldigt kallt för det, men helt klart skulle den vita varan göra många av oss både piggare och gladare.
Tänk att få göra tassavtryck i ren mjuk nysnö och smyga ut på kvällspromenad med jätteflingor dalande som hälsningar från himlen. Det är nästan så att jag blir på bättre humör bara genom att blunda och tänka tanken fullt ut.
Men när jag tittar upp ser jag bara en blöt lillebror Febus jaga ett ännu blötare höstlöv som dinglar utanför farstukvisten. Han ser som vanligt för hejig ut och ger sig inte förrän förrän han fått loss lövet som sakta singlar mot marken.
Ovanför honom på farstukvisttaket sitter Mini-Kaj och kikar ner på oss och in på matte i köket. Han blir allt sällskapligare för var dag, och verkar vilja vara kompis med både matte och oss.
Just nu är han den store glädjespridaren här på gården, och som det ser ut är han tänkt att stanna över vintern. De kajor som flyttar har redan dragit söderut, medan han och hans mamma är kvar.
Det är vi förstås malliga över och lovar att med glädje mätta deras magar med våra godaste knaprisar, mattes frasiga ”pannkisar” och annat smått och gott. Självklart får de också ta för sig nötter och talgbollar vid fågelbordet om de skulle vilja det.
Förlåt om jag låter lite låg och ledsen i dag, men det är så jag känner mig i höstmörkret.
Kanske känns det ännu värre just den här helgen, då vi tänt ljus på trappan för vår allra bästa storebror Nisse.
Han tassade lugnt och stilla över regnbågsbron för två år sedan, men det går fortfarande inte en dag utan att vi tänker på och talar om honom.
Matte tänder ljuset ute så han ska se det från andra sidan bron, där vi vet att han väntar på att en dag få möta oss alla.
Där sätter jag punkt för i dag och önskar er alla en fin vecka med förhoppningsvis en och annan solglimt i väntan på den vita medicinen!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hejsan Triton! Du behöver nog inte vänta så länge på ”det vita” för enligt vädergubbarna ska det snart komma över er gård! Och då blir ni nog piggare ska du se! Här nere blir ”det vita” bara ”det svarta” så snart det har landat på asfalten så det är inget vi längtar efter precis. . . . . . .!!!
Undra på att Mini-Kaj och hans mamma stannar över vintern hos er när det bjuds på så läcker och smaskig mat varenda dag!!! Rena lyxhotellet!!! :- )
Ha en fin fin vecka!
Kramisar fr Felix & Felicia
Hej Felix och Felicia!
Tack för era uppmuntrande ord och glädjande löften. Hoppas verkligen att ni har rätt, och att de där väderspanarna är att lita på. Här är det precis lika rått och grått som i går. Blir spännande att se om det stundar ljusare tider! Hälsa matte så gott!
Tassekram Triton
Hej Triton, ja visst är det grått å trist ute. Vi hoppas oxå på dom vita flingorna kommer snart. Vi katter sover mest nu, finns inget att titta på från balkongen. Ni har iallafall Mini-Kaj och hans mamma och andra pippisar att se på. Ha en bra vecka hela familjen.
Tassklappar från Fialotta, Stensture och matte Gudrun.
Hej Fialotta, Stensture och matte Gudrun!
Skönt att höra att de är fler än vi som väntar på de vita flingorna som är rena medicinen. Men här faller nederbörden i skrivande stund fortfarande som snett regn.
Kanske lika bra att sova några timmar till och minnas att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Tassekram Triton
Här damp det ned blött vitt men det la sig på backen för att sen lena bort i vanlig ordning, för enligt matten ska det lägga sig tre gånger och gå bort igen innan det blir ett vitt täcke som ligger kvar. Så vi lär få vänta här uppe med, på det där vita fluffet som man kan skutta runt i, hihi. I väntan på det får vi vara inne och musa, när det regnar för då vill inte ens jag vara ute några längre stunder.
Det där med ljuständning har jag inte begripit men det kanske var för att förra året den här tiden var jag bara en busig valping medan jag nu är fullväxt om än lite busig fortfarande. I alla fall så pratade matten om de fyrbenta som varit här före mig och det gjorde hon med en sån värme, så jag förstår att hon saknar dem. Sen var hon och hussen iväg till den plats inne vid kyrkan och tände ljus på tvåbeningarnas gravar, ja det är bara skalet som ligger där säger matten, för den inre delen är och tar hand om alla fyrbenta som gått före över regnbågsbron.
Ni får ha det så braigt som ni kan där nere i plasket och tänk på att det är lika blött och smetigt här med.
Russelpussar.
Hej svejs på dej Triton!
Ja du väntar och längtar efter snön, men här är en som absolut inte gör det. Visst är det mörkt och regnigt, men det hjälper inte, jag vill inte ha snö. Ni har det säkert varmt och mysigt inne hos husse och matte. Men är man siberian så är man, så jag förstår dej. Vintern är nog snart här och då får ni ut och rulla er i det där vita som ramlar ner. Tills dess så får ni roa er med att titta på Mini-Kaj när han äter mattes goda pannkisar.
Ha det så varmt och skönt inne hos husse och matte!
Hej Felix!
Måste passa på att fråga hur många gånger det dimpit ner vitt där uppe hos er. Var det i helgen första, andra eller tredje gången? Förstår att vi får vänta längre än ni, så det blir väl att ligga på farstukvisten och försöka mysa. Lova att du talar om när den vita medicinen lagt sig tre gånger och gått bort!
Tassekram Triton
Hej Gudrun!
Nu verkar jag ha kommit riktigt på kollisionskurs med dig. Men bli för allt i världen inte sur på mig, då vi är gamla goda vänner. Önskar att jag kunde få snö 0ch du skulle slippa, för jag vill ju att alla ska vara glada. Var rädd om dig och må så gott tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Hur skulle någon kunna bli sur på dej, det är det omöjligaste jag kan tänka. Ja tänk om det gick att få det som du säjer, snö hos er, men inte hos mej. Jag vill ju att du och dina busbröder ska vara glada också. Matte hittar säkert på något annat roligt åt er i väntan på det vita.
Kramar till er alla!
Hej igen Gudrun!
Tänkte väl nästan det, så rar som du är. Men jag blev lite orolig i alla fall! Nu känns det bra igen, och vem vet det kanske blir som vi båda vill. Hoppas vi har tumme och tass med vädergudarna. Matte och bröderna hälsar!
Tassekram Triton