Steget är inte långt…

Det är bara att erkänna. Jag hade inte min bästa dag i går!  Snarare min allra sämsta och gick inte alls att känna igen.

Jag surnade till så fort jag om in i den prydligt sidenklädda buren på utställningen. Där låg jag sedan och grymtade som en gris åt alla som passerade och ville hälsa på mig. Och det var många!!!

Jättetråkigt förstås för alla rara bloggvänner, som ställt upp för att glädja och stötta oss bröder. Men jag var så grinig att det slog gnistor om mig och förstörde för oss allihop.

Det brydde jag mig just då inte det minsta om. I stället för att ta hand om småbröderna, som jag alltid gjort förut, fräste jag till och med åt dem och tassade till broder Artemis som bara den.

De tog nu mig med ro, där de låg kind mot kind och bara njöt av att gosa med varandra. Bra gick det också för dem på utställningen. Båda charmade domarna och fick fina rosetter och lika fina handskivna ”betyg”.

Domaren tyckte visserligen att broder Artemis var lite för rund om magen och lite för blyg. Men hon blev ändå jätteförtjust  och kramade honom en lång stund på bordet medan hon skrev.

Det vara bara jag som gjorde bort mig och skämde ut oss allihop. Jag var så otrevlig och lät så illa att matte tog det säkra för det osäkra och bokade av mig hos domaren.

Lite synd för strax efteråt kom hon på att jag kanske hellre ville sitta ensam i min egen transportbox. Det var också precis det jag ville, och i nästa stund var jag mig själv igen!

Hur go och rar som helst, men då var det för sent! Nästan alla mina vänner hade lämnat mig. Bara  husse, matte och gam-matte hann se mig som den Triton jag annars är och  som älskar att visa upp mig.

Jag vet inte riktigt än vad som flög i mig. Men jag ville vara för mig själv och tyckte det var dags för småbröderna att klara sig själva. Jag har alltid varit någon sorts ”dadda” åt dem på uppvisningar förut. Men nu är de ju stora!

Hade vi bara haft var sin bur är jag alldeles säker på att jag skött mig exemplariskt. Men det var ju inte så lätt för matte att förstå, då jag alltid legat främst och låtit bröderna söka trygghet och gömma sig bakom mig förut.

Tur i oturen är i alla fall att jag har en så förstående familj, som älskar mig mest i hela världen även om det går på tok ibland. Så när vi kom hem fick vi självklart var sitt fat med vispgrädde ute på gården alla tre.

Då hade småbröderna kämpat en hel dag för sina rosetter och på slutet sussat sött som bäste bröder på sidentäcket i buren. Stolta och lyckliga över att ha skött sig bra och klarat pressen från domarna och fräsandet från mig.

Båda med framtiden för sig, då vi katter från Sibirien inte sägs ha växt färdigt förrän i femårsåldern. Det betyder att även jag har ett t år på mig att bli stor och stark och lära mig tygla humöret.

För visst hade det varit roligt så här i efterhand att titta på bilderna och se några av alla de bloggvänner som hälsade på mig i buren. Får trösta mig med att alla nu sett mig från min sämsta sida, och att det bara kan bli bättre.

Förresten har jag minsann anledning att vara både glad och lite mallig ändå fast jag gjorde bort mig i går. Och det har jag chefskatten Malte från Katt hjälper katt att tacka för.

Han skrev nämligen om mig som bloggande tigerfadder förra veckan på sin facebooksida. Där är det hittills 2 843 som gillat mig, 112 som skrivit rara kommentarer och 156 som delat med sig av bilden på mig till sina vänner.

De flesta av dem förstås innan jag var och gjorde bort mig på utställningen!!! Men steget är som bekant inte långt mellan succé och fiasko!

Fortfarande i morse kändes det lite pinsamt, då jag kom ut på trappan och de nya sköna transportboxarna stod där och väntade. Jag gick direkt in och lade mig i den ena, för att visa att jag var beredd att åka på utställning i dag i stället.

Men matte bara ruskade på huvudet och förklarade att det var för sent. Jag var anmäld till lördag och inte till söndag! Så det var bara att glömma och försöka se framåt.

Tack och lov har hon redan börjat tala om  revansch. Vad nu det betyder!  Jag tror i alla fall att det är något bra, som ger mig en ny chans att verkligen visa vad jag går för!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22 svar på ”Steget är inte långt…”

  1. Hej Triton! Så innerligt go´ du ser ut nu, på den senaste bilden. Tro mej Triton
    sådana där ”argdagar” har jag också haft och har ibland. Så man vill bita andra och ”fläta” till dem. Och man vet ju inte ens alltid varför det känns så.
    Men din matte pratade om revansch, det är något bra förstår du Triton. Det får du säkert! Vad bra att det blev bättre sedan med gott slut och grädde.
    Många Tassekramar från Veronika och Emma Katt.

  2. Hej Triton. Jag kände då inte igen dig igår fast jag försökte med allt möjligt för att du skulle bli glad men ingenting hjälpte. Det var helt enkelt inte din dag. Jag håller med matte, det är bara revanch som gäller. Det var i alla fall roligt att dina småbröder fick varsin rosett. Nästa gång får även du en ska du se.

    Kramis från Lotta, Tusse, Zibell och Leo

  3. Gokväll Veronika och Emma katt!

    Skönt att höra att du Emma vet att det kan bli så här tokigt ibland. Det värmer hjärtat att ha vänner, som inte sviker, även om det går utför ibland. Jag kommer igen och är i dag precis samme gamle storebror som förut!

    Tassekram Triton

  4. Gokväll Lotta, Tusse, Zibell och Leo!

    Förlåt Lotta att jag var så sturig och otacksam när du försökte vara snäll och muntra upp mig i buren i går. Hoppas du glömmer det och kommer och hälsar på en annan dag i stället. Då får jag också lite revansch i väntan på vad som komma skall. Hälsa alla dina små och pussa på dem från mig.

    Tassekram Triton

  5. Självklart förlåter jag dig Triton. Jag kommer gärna någon dag och hälsar på.
    Kramis Lotta

  6. Gokväll igen Lotta!

    Tack det känns bra! Då litar jag på det! Har varit lite låg hela dagen, fast både husse och matte försökt trösta mig. Till och med småbröderna har gjort sitt bästa, fast jag fräste så fult åt dem i går. Och hela natten har jag sovit vid mattes fötter! Känner mig lite liten…

    Tassekram Triton

  7. Hej Triton. Matte hjälper mig att skriva. Jag är inte så bra på sånt. Jag tycker att du gjorde rätt, som inte ville sitta i samma bur som ”småungarna”. Jag vill också vara ensam med min matte o husse. Inga andra katter, varken i huset eller trädgården. Men gissa vilken stor bamsehund vi hade här i lördags. En Rhodesian ridgeback och så lilla Pippi förstås. Jag har aldrig sett stora Akilles förut. Men jag lade mig på golvet och tittade på honom. Han var ju inte farlig, så natten blev som vanligt. Alla sov lugnt. Enda skillnaden var att matte tog min mat ner i rummen i källaren, där jag sover ibland. Jag tror att A. stjäl annars.
    Kram från Majsan, som nog gillar dig och dina bröder, men vill inte träffa er.

  8. Hej Majsan!

    Tack för det, fast det var just för att de är stora nu som jag tyckte att de kunde klara sig själva. Synd nog hade matte missat det, och trodde fortfarande att jag skulle ställa upp som ”dadda”. Men då satte jag stopp och det blev som det blev. Lite ledsen är jag i efterhand för det! När de var mindre tog jag alltid hand om dem när vi var ute på något stort med mycket folk. Spännnande med stora hundar som kommer och hälsar på. Vi har en leonberger, som dyker upp då och då, och det gillar jag. Ha det nu så gott och hälsa matte och husse!

    Tassekram Triton

  9. Hej kära Triton…det är ingen fara alla har vi dagar som är sämre.
    Måste ändå till din fördel säga att du var vacker på ett vilt sätt när du sa ifrån.
    Fast du kanske skulle haft strand-korgen på din sida i buren och krypa undan i …hmmm?
    Nåväl jag vet ju vilken härlig misse du är och att du är snäll mot alla och dina bröder.
    Så nu glömmer vi detta o går vidare!
    Gratta brorsorna dina till rosetterna o Triton kom ihåg att vill du ta revanch så gör du det lätt som en plätt!
    Tizzy hälsar o visar full förståelse mjauamjau….
    Via Matte Maggie o Tommy

  10. Hej Maggie och Tommy!

    Tack för era rara ord, som värmer hjärtat. För jag var verkligen ledsen igår och ville åka iväg och visa upp mig då i stället. Tur att du som sett mig förut vet att det där inte var mitt rätta jag, utan att jag hade en dålig dag. Strandkorgen kanske skulle ha tyglat mitt humör och räddat mig! Nu glömmer vi det här, och vänder blad som kungen sa, och går vidare!Lovar att gratta småbröderna till rosetterna, innan jag går och hjälper husse och matte städa uthuset. Hälsa tillbaka till söta Tizzy så gott!

    Tassekram Triton

  11. Hej Triton! Förstår såväl att det inte var kul att sitta i en bur en hel dag, då är det lätt att tappa humöret. Trevligt var det i alla fall att träffa er alla på utställning! Har ju träffat dig i er fina trädgård och vet att du alltid är så snäll, god och glad annars. Gratta nu dina bröder till rosetterna, jag tycker du skulle ha fått två rosetter, en för varje bror som du tagit så bra hand om så att de klarade utställningen så fint!
    Kram från Inger och Sputnik

  12. Hej Inger!

    Tack för att du var så snäll och kom och ställde upp som stöd hela dagen. Hoppas verkligen att Sputnik inte var alltför ledsen när du äntligen kom hem. Jag har ännu inte riktigt kommit över att jag bar mig så illa åt, men lovar visa mig från min bättre sida nästa gång. Lovar också gratta bröderna till deras rosetter, för det är ju, som du skriver, faktiskt jag som tagit så bra hand om dem att de klarade utställningen med glans. Hälsa Sputnik så gott och tacka för att vi fick låna dig. Hoppas vi ses snart igen!

    Tassekram Triton

  13. *Fialotta och Stensture säger att man inte kan vara på topp jämnt* Kul för dina bröder med rosetter. Du får komma igen nästa år Triton.
    Tassklappar från Fialotta, Stensture och matte Gudrun

  14. Hej Fialotta, Stensture och matte Gudrun!

    Det är så sant som det är sagt. Det är bara att bita ihop och komma igen! Tur att ni har förståelse för att det kan gå på tok ibland och hjälper mig komma över det. Jag får väl vara stolt över att småbröderna skötte sig så bra och fick så fina rosetter.

    Tassekram Triton

  15. Jaha, så du var du upp som en sol och ner som en pannekaka, ja det ska du inte vara lessen för för det drabbar oss alla ibland. Jag vet väl själv den där dagen när jag uppförde mig så fruktansvärt illa så till och med Lillhussen blev arger på mig och det ska mycket till innan det händer. Fast nu är det glömt och begravet och det kommer din fadäs snart att vara med, det är jag säker på. Man kan väl inte vara solsken varje dag heller man är väl inte mer än hund (katt) heller, hihi. Du och dina brorsor får ha det så bra i höstsolen, för trots kylan på nätterna så har vi i alla fall fina och soliga dagar.

    Russelpussar.

  16. Hej Felix!

    Ja, nog blev det platt fall för mig den här gången alltid. Får hoppas att det snart är glömt och begravet precis som hemma hos dig. Det tror jag förresten redan att det är hos husse och matte, men jag grämer mig själv då jag älskar att visa upp mig. Nu ska vi försöka njuta av höstsolen, som jag hoppas skiner lika fint på dig tills vi hörs igen. Tack för att du finns som trogen kompis och hälsa de dina så gott!

    Tassekram Triton

  17. Hej Triton! Det är bara att komma igen till nästa gång då går det nog bättre ska du se! Man kan ju inte vara på topp varje dag heller säger vår matte för vi har våra dagar vi också!! 😉
    Ha det så jätte bra nu!!
    Tassekramar fr Felix & Felicia

  18. Hej Felix och Felicia!

    Tack för era rara ord. Det känns bättre för varje dag, och nu på morgonen skiner solen. Jag kommer igen på domarbordet en vacker dag. Det lovar jag Må så gott tills vi hörs igen!

    Tassekram Triton

  19. Tack Triton, för de värmande orden men idag är det nog bara de som värmer för solen lyser med sin frånvaro. Ha en bra dag!

    Russelpussar.

  20. Hej igen Felix!

    De var från hjärtat komna, och passade väl bra om du haft en mulen dag. I morgon hoppas jag att solen skiner på dig, och nästa vecka har väderfarbröderna lovat indiansommar. Vet inte vad det betyder men tror att det blir varmt och skönt.

    Tassekram Triton

  21. Min matte skrattar hon säger att det var så när hennes 3 barn skulle sitta i baksätet i bilen det gick inte för då var det bara tjuvnyp så hon förstår dig Triton så ni får väl dela på varandra det går tydligen inte med tre sötnosar i samma bur

  22. Hej Gudrun!

    Du skrattar du, och det gör du alldeles rätt i så här i efterhand. Men inte var det så värst roligt när du var mitt uppe i smeten och fick tjuvnyp av barnen i bilen. Fast det fick ju inte jag, utan småbröderna var hur snälla som helst. Jag hade helt enkelt bara vaknat på fel sida och ville vara ifred.

    Tassekram Triton

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *