Månad: augusti 2013

Plötsligt dök den upp från ingenstans! Satte sig på dörren och kollade att allt var i sin ordning. Kikade in på husse och matte, och väntade på att få en godbit serverad ut handen.

Vår trogna talgoxe som varit på ”semester” med fru och barn hela sommaren. Nu kom den tillbaka och gav oss en föraning om vad som komma skall. Och jag är säker på att den vet vad den talar om.

Visst är det märkligt att en liten talgoxe kommer och berättar att snart är hösten här. Lika märkligt som att vår älskade ”Kotte” i år tackade och tog farväl på precis samma dag i almanackan som i fjol.

Naturens under skulle jag vilja kalla det. Och visst har vi haft en solig sommar som på dagarna dröjer sig kvar. Men så fort solen går ner och mörkret lägger sjunker temperaturen, och på natten blir det riktigt kallt.

När vi började kolla runt i trädgården efter talgoxens första besök kunde vi inte längre blunda för att en del sommarblommor gått ut och hade gjort sitt för i år. Så en första gallring bland krukor och klippning av buskar har vi bröder hjälpt till med den här veckan.

Det är alltid lika spännande och luktar så gott av gammal jord och kvistar i den gröna säcken, som vi får busa i tills den körs vidare till tippen. Artemis kryper in i säcken så fort den kommer fram, och det är ett under att han inte följt med som skräp.

Veckans glada är annars att den blyga kattflickan, som vi haft här i flera månader, fått ett nytt tryggt och kärleksfullt hem. Varken matte, djursjukhuset eller polisen kunde tyda id-märkningen, och ingen efterlysning som stämde fanns att hitta någonstans..

Inte heller hörde någon ägare av sig trots att mattes upprepade annonser. Däremot kom  flera ägare till andra bortsprungna katter och tittade. Men ledsamt nog var det alltid fel katt!

Matte har under de här månaderna fäst sig otroligt vid den blyga kattflickan som bara litat på henne. Och när det såg som mörkast ut att hitta ägaren, tog ödet saken i egna händer.

Av en händelse stötte matte  ihop med en god vän hon inte sett på år och dag. En vän som  för många år sedan tog en hemlös katt, och gav den ett paradis på jorden efter flera hårda år på luffen.

Den katten är borta sedan länge, men mötet ledde till att husse och matte i fredags kunde köra kattflickan till sitt nya hem. Till lycka för oss alla, då hösten närmar sig och det som sagt redan börjat bli rått och kallt om nätterna.

Medan jag skrivit har dimman lättat och solen strålar från en klarblå himmel. I trädgården där jag sitter med arbetsmaskinen surrar humlor och bin som om det vore mitt i sommaren.

Men talgoxen kommer titt som tätt, och jag vet att den har rätt. Så det är bara att passa på att njuta av de här sista varma sensommardagarna!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

Tur i oturen hade broder Artemis när han råkade ut för den lösa hunden förra veckan. Den trasiga klon var hel innanför fästet och behövde inte dras ut som vi först befarade.

Det glädjande beskedet fick vi av veterinären på Falu Djursjukhus, som i onsdags kunde konstatera att en ny klo börjat växa ut. Men det var ytterst nära att Artemis måst sövas och den trasiga klon dras ut för att släppa fram den nya.

Så slutet gott allting gott efter hundolyckan! Mycket tack vare att matte, trots Artemis protester, spolat rent runt klon varje dag. Ett bra tips i sammanhanget är att spola med koksaltlösning i en engångsspruta, som når in utan problem.

Mild koksaltlösning görs av en deciliter vatten, som kokas upp med ett kryddmått salt och får svalna. Det fungerar lika bra som dyra medikamenter för rengöring från apoteket. Och det går faktiskt lika bra doppa tandborsten i och borsta tänderna med om man får tro matte.

Ska jag vara ärlig föredrar jag koksaltlösningen framför alla leversmakande tandkrämer för oss katter och hundar. Jag går till och med frivilligt med på att borsta tänderna, om jag får slicka lite ur en blå/vit tub som avslutning.

Det står Bucacat på tuben och innehållet smakar så gudomligt gott att jag blir alldeles till mig fast jag bara får slicka i mig lite grann. Och det märkliga är att det smakar så bra fast det är nyttigt och hjälper till att hålla rent i mun.

Äntligen har matte också lyckats mata in och bli kompis med den utsvultna kattflickan som dök upp utanför grinden för et par månader sedan. Då var hon jätterädd och alldeles utsvulten, men nu är hon i tryggt förvar.

Där får hon tyvärr bara stanna ett kort tag och måste få ett nytt hem om matte, polisen och djursjukhuset inte kan hitta den som äger eller har ägt henne. Hon är rar och försynt, kastrerad och id-märkt i örat, men verkar inte finnas i något register.

Matte är jätteorolig att hon inte ska hitta någon som kan ta hand om och ge henne ett gott hem. Vi skulle ha gjort det! Men det går inte här hemma, då hon är van att röra sig fritt och vi bara får vara lösa ute på gården.

Dessutom har vi fortfarande fullt upp att försöka få ordning på lillebror Febus, då han är den mesta ”busis” husse och matte någonsin haft. Och det säger inte lite så många siameser och maine cooner  som bott här i 30 år före oss.

Själv har jag mest hållit broder Artemis sällskap som ”konvalicinent” den här veckan. Matte säger att det heter konvalescent, men det spelar mindre roll. För mig är det enda som betyder något att ställa upp som den storebror jag nu en gång för alla är!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

PS Om du som läser min blogg blivit intresserad, eller vet någon trygg djurvän som skulle vilja ta hand om den ensamma kattflickan, ring då matte på 023-195 35, eller lämna ditt nummer i en kommentar, så hör hon av sig. DS

 

Tänk om folk kunde hålla koll på sina djur! Då skulle broder Artemis slippa ligga med en trasig klo i en blodig baktass.

Och jag skulle slippa ligga och hålla koll under grinden, och mellan spjälorna i staketet, med en stekhet lillebror Febus ylande av ilska i bakhasorna.

För en trasig klo och en blödande baktass var precis det broder Artemis fick när han försökte fly undan en liten nog så ettrig hund i går förmiddag. Hunden var utan tillsyn och kom rusande så fort den fick syn på Artemis och matte ute på allmänningen.

Därför måste jag nu ligga och hålla koll. För Artemis som är världens snällaste, och alltid lite försiktig av sig, blev förstås alldeles vettskrämd. Han gick  i sele med matte, och satt därför fast, när den lösa hunden kom emot honom.

Två utfall mot Artemis hann hunden med innan matte  lyckades få i väg den och göra ägarens uppmärksam på att den sprang lös. Men då var det redan för sent, då Artemis trampat illa och fastnat med baktassen.

Promenaden, som var dagens höjdpunkt för honom, slutade med att han chockad och matte upprörd tvingades smyga sig hem. Hela eftermiddagen låg han sedan inne i favoritfåtöljen med tassen i vädret.

Hundägarens försäkran att hunden gillar katter, tycker jag visar hur dåligt ställt det är. För den katt eller hund som går i koppel, och blir påhoppad av en lös hund, blir självklart rädd! Det borde varenda hundägare begripa, eller…

Vi bröder är stolta över att få springa fritt på vår egen gård och gå ut på allmänningen i sele för att inte vara till besvär. Alla tycker ju inte om katter, och jag har hört sägas att det är just därför våra grannar tycker om oss.

Men för visa hundar verkar ägarna tycka det är fritt fram att bete sig hur som helst. För annars skulle inte den här hunden kunna vara ute och springa lös alldeles utanför grinden och staketet gång på gång.

Faktiskt är det bara ett par dagar sedan samma hund lade öronen bakåt, morrade och ställde matte ensam ute på allmänningen. Även då tvingades hon ryta så hårt att ägaren hörde det och kom ut och hämtade den.

Så nu känns det lite otryggt att gå utanför grinden över huvud taget. Vi får väl hålla oss hemma någon dag och hoppas Artemis blir bra i tassen, som han måste haft oturen att fastna med på något vis när han försökte fly undan hunden.

Just nu ligger han under ett lakan bakom matte i soffan och blir ompysslad som den prins han är. Det ser så mysigt ut när jag ser dem, att jag nästan önskar att jag också hade ont i tassen.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

Tror bestämt att jag håller på att bli gammal och dagvill! Lovade häromsistens att knappa ner några rader på arbetsmaskinen söndag eller måndag, men upptäcker till min fasa att det hunnit bli tisdag.

Vart är det på väg med mig och vart tar tiden vägen? Det är frågetecken jag nu får ta itu med att försöka räta ut. Är det månne så att någon mer känner igen sig och är lika undrande som jag?

Tänk att det redan gått en vecka, och mer därtill, sedan vi firade min alldeles egen dag här hemma i trädgården. En stilla vecka med tidiga morgonlunkar, värmerekord på dagarna och lite nattlig jakt.

Får erkänna att värmen tagit på och att jag varit lite utslagen. Legat och svalkat mig i skuggan och lekt med ”gosepigan” vi fick under helgfirandet. Den är så mjuk, och har så härliga elastiska spröt att dra i, så den har jag behållit för mig själv.

Men tro för den skull inte att bröderna blivit utan. De tycks knappast ha känt av värmen utan busat för fullt i den nya spännande tunneln och gosat med de förföriska strumporna med kattmynta vi fick i present.

Tunneln kom som en skänk från ovan, då husse och matte nyss skjutsat den gamla utnötta vi haft i flera år till tippen. Den nya svart/vita prasslar dessutom så härligt och är lika perfekt att leka i som att sova i mellan varven.

Strumporna med kattmynta blev direkt lillebror Febus favoriter. Vi fick var sin men han lade snabbt beslag på alla tre och använder dem både att gosa med och för att avreagera sig.

Han kan ligga hur länge som helst och bara krama strumpan med framtassarna och sparka den med baktassarna.  Att solen skiner och det är 27 grader varmt spelar inte honom den minsta roll. Han håller igång i alla väder!

Fast just nu har både broder Artemis och lillebror Febus  tassat in och gömt sig i uthuset. Jag tror de känner som jag att det är åska i luften och snart kommer att smälla.

Därför slutar jag nu, slår av arbetsmaskinen, drar ur kontakten och kryper till kojs jag med. Råder er att göra detsamma och att vara rädda om er. Åskan är inte att leka med!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus