Häromkvällen small det med besked! Då hade jag fått nog av en grymt otrevlig inkräktare från högre upp på Elsborg. En i mina ögon en riktigt vidrig utomjording.
I veckor har han trakasserat oss och försökt inta gården så fort vi gått in och stängt dörren. I skydd av mörkret har han klättrat in över staketet, rumstrerat om på sitt otrevliga sätt och retat gallfeber på mig.
Så när vi bröder häromkvällen fick vara ute lite längre lade vi oss i bakhåll och väntade. För vi hade sett att ha redan smög omkring utanför staketet och bara väntade på att slå till.
Men den här gången misstog han sig och åkte på en tassknock han sent ska glömma. Lillebror blev skrajsen och flydde upp på farstukvisttaket medan broder Artemis tog skydd uppe på trappan.
Jag hade visat var skåpet ska stå, och ensam kvar gav jag honom chansen att dra samma väg som han kommit. Men det klarade han inte utan flydde i panik platt som en pannkaka ut under grinden.
Smällen tog skruv och sedan dess har jag inte sett skymten av inkräktaren vare sig ute på allmänningen eller inne på gården. Däremot har ”Kotte”, efter några blyga nattliga vändor, nu börjat komma och hälsa på mitt på dagen.
Verkar som han äntligen har gjort från sig sina privata bestyr. Och tur är väl det! F ör han ser faktiskt riktigt sliten ut vår lille ärrade kämpe. Mager och tilltufsad, som om han varit i slagmål och mött sin överman.
Vet inte vad han varit med om, men ärren ovanför höger öga talar sitt tydliga språk. De märktes redan första gången han dök upp men syns tydligare nu när han kommer mitt på dagen och inte är så blyg längre.
Vi får väl hålla koll på hur det läker, och visste jag bara vem som givit ”Kotte” stryk, skulle den elakingen minsann få smaka på både min raka vänster och raka höger. Nu vet jag ju att det är smällar som tar, och för ”Kotte” ställer jag upp i alla väder.
Det blir till att fortsätta hålla koll på gården under nätterna, om än från sovrumsfönstret. För matte har lovat att släppa ut mig så fort jag petar på henne, för att ”Kotte” i alla fall ska kunna känna sig trygg inne på gården.
Fågelkvitter, humlesurr och fjärilprål är annars det som fyller trädgården snart dygnet runt. Dagarna i ända är det jättemysigt att ligga inbäddad i grönskan och bara lyssna till musiken! Om än med en och annan jättegeting som retlig fridstörare.
Broder Artemis och jag vet av erfarenhet att det är bäst att lämna getingarna i fred, efter att båda ha fått smaka på gadden i yngre år. Det är mer än lillebror Febus vet, och känner jag honom rätt måste han också bli stucken innan han förstår sitt eget bästa!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Vilken storebror du är Triton! Bra gjort att skrämma iväg inkränktaren! Nu känner dina bröder sig säkert tryggare. Du var duktig som tog ditt ansvar. Jag tror att nu när du visat vem som bestämmer på er gård så får ni vara ifred. Elakingen kommer säkert ihåg att du segrade. Jag önskar er alla sköna härliga dagar på gården!
Hej Triton!
Ser att du har visat vem som är gårdens överhuvud. Och att du tar ansvaret på allvar. Så ska dom tas dom där utomjordingarna. Kotte känner sej säkert lugn också när du är i närheten. Men dom där getingelakingarna är det ju svårare att hålla ordning på så ni får vara försiktiga.
Jag har inte kunnat skriva på ett tag för min ” arbetsmaskin ”, eller snarare leksak, har varit lite dum mot mej och inte velat vara med riktigt. Men jag har läst din blogg på min sons dator, för det kan jag inte missa.
Hoppas att du slipper ta några flera ronder med utomjordingarna!
Må så gott och hälsa till småbröderna och matte och husse!
Hej Lillemor! Tack för dina rara ord, och en riktigt skön sommar önskar vi alla här hemma dig och din Lakrits!
Tassekram Triton
Hej Gudrun! Känns tryggt att höra att du följer med oss i allt som händer och sker. Jag vet att arbetsmaskinen kan vara dum ibland. En riktigt skön sommar önskar vi alla här hemma dig och de dina.
Tassekram Triton
Hej!
Vad ”avis” jag blir på er som får ha en alldeles egen taggis hos er!
Jag har inte sett någon i vår trädgård på flera år tyvärr.
En gång var det en som hade kommit in i hönsgården och då blev det minsann liv i luckan! Hönorna var livrädda och allra räddast var tuppen som inte alls försvarade sin kvinnor 🙂
Alltid lika vackra bilder på din blogg!
Tass från Eva
Ja, det är riktigt ge dem på måppe om de försöker inta gården, för den är ju eran och därmed så jämt. Stackars kotten, hade jag varit där så skulle den jäkeln fått se på andra bullar, jag håller också koll på allt och alla, så här smiter ingen förbi som inte har här att göra. Förexten håller jag koll på granngården oxå, för det ska ingen tro att en russel backar, det finns liksom inte i min värld, hihi. Fast matten måste förstås följa med, tacka för det för vissa saker förstår jag mig helt enkelt inte på, vid såna tillfällen kallar Lillhusse mig för blöjrambo, det tycker jag är tassigt.
Jag och din lillebror är nog lite lika, för se getingar är jag på tok för nufiken på säger matten, akta dig de sticks säger matten när jag försöker fånga en och annan som lyckats slinka in när dörren stått öppen.
Russelpussar.
Hej Eva! Jag har hört att kottar brukar göra uppehåll på några år och sedan komma tillbaka. Så din kotte kanske dyker upp och gör dig glad när du minst anar det. Säkert har du också mycket annat att glädjas åt i din trädgård, och en riktigt solig sommar önskar vi alla här hemma dig och de dina.
Tassekram Triton
Hej Felix! Tack för att du stöttar mig i att försvara gården. Jag är väldigt tålmodig, men den här utomjordingen passerade gränsen flera gånger med sitt eviga markerande inne hos oss. Måste hålla med om att du har alldeles rätt när det gäller dig och lillebror. Ni är oerhört charmiga båda två, men handlar först och tänker först sedan. Och då kan det gå hur illa som helst med getingar. Var försiktig ”Rambo”, för du är en riktig sådan, och ha det så gott där uppe med de dina önskar vi alla här hemma.
Tassekram Triton