Så kom han då äntligen. Den mest efterlängtade av alla sommargäster! Och beviset på att man aldrig väntar för länge om man väntar på något gott.
Liten och blyg gled han ljudlöst in genom hålet under staketet med nosen i vädret. Mycket mindre än jag mindes honom från i fjol, men ändå kamratligt välbekant på något vis.
Och visst måste vi det vara ”vår” alldeles egen ”Kotte” som äntligen kom och hälsade på. För han kände igen sig på gården direkt och var inte ett dugg rädd för oss katter.
Inte ens för lillebror Febus, som aldrig sett en igelkott förut och inte kunde se sig mätt på honom. Det tog nu ”Kotte” med ro, och lät sig väl smaka av maten i skydd av en blomkruka.
Det här hände i tisdags kväll, då matte fick en föraning om att något spännande var på gång. Vid grinden satt nämligen vi tre bröder på rad med ögonen på något som hon inte kunde förstå vad var för någonting.
Och undra på det då det tog sin runda tid för ”Kotte” att nå målet. Han måste först ta sig över gräsmattan på allmänningen, och smyga längs kanten på den gamla muren fram till lilla redskapsskjulet, innan han nådde det lilla hålet under staketet.
Efter att ha ätit upp maten på välkomsttallriken såg ”Kotte” sig omkring lite innan han gled ut genom samma hål som han kommit in. Bara för att en stund senare komma tillbaka och knata rakt över gården och kolla så att kattboxarnafanns på plats.
Boxarna är hans pittoreska sommarviste, och nöjd med det han såg tog han dem genast i besittning och avnjöt ännu en tallrik mat. Den här gången i restaurangvagnen innan han prövade den mjuka halmbädden i sovkupén.
Nu hade tiden rusat iväg och och vi bröder var tvungna att gå in och lägga oss vi med. På morgonen var ”Kotte” förstås borta, men han hade i vanlig ordning markerat ingången till sommarvistet för att tala om att det är upptaget.
Så har han gjort förut om åren när han dragit vidare och varit borta ett tag i början av säsongen. Så även om ha nu inte synts till på några nätter hyser vi gott hopp om att han återvänder när han uträttat det han har att göra.
Vi hoppas och tror för lycka är att ha en igelkott i sin trädgård!
Tassekram sibiren Tritom med bröderna Artemis och Febus
Vad roligt! Tror att det var samma kotte som hälsade på oss natten mellan torsdag- fredag. Släppte ut Linus vid 2-tiden på natten och då gick kotten precis förbi ytterdörren. Linus var tvungen att smyga efter tills dess att kotten försvann ut genom planket.
Hej Eva, Stefan och Linus! Det är alldeles säkert samma kotte. Så roligt då har vi en gemensam bekant. Hade jag vetat att han skulle ditåt kunde jag ha skickat pälssvansen med honom. Men nu får matte komma med den till Linus i veckan som kommer.
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Triton. Vad roligt att Kotte har kommit tillbaka till er i år igen. Det är ju verkligen ett bevis på att han gillar er. Jag önskar att vi hade en sån liten kompis hos oss också. Och tänk att jag missade öppet hus på Djursjukhuset men det beror nog mest på att jag var där kvällen innan med våran Leo som hade gjort illa sig i ett ben.
Kramar till er alla från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.
Hej Lotta, Tusse, Zibell och Leo! Visst är det roligt att ”Kotte” kommit tillbaka. Hade förstås också varit roligt om du dykt upp hos oss på Öppet Hus på djursjukhuset, men jag förstår fullständigt att du hade fullt upp med Leo. Hoppas benet blivit bra och att ni har det gott hela familjen. Och du är förstås välkommen till min lilla Öppna Trädgård i sommar i stället.
Tassekram Triton
Vad roligt att Kotte är tillbaka hos er igen. Här i Borlänge har matte sett en kotte i parken, sent på kvällen. Fina bilder på er tre och kotte.
Ha de bra, kram till er alla. Gudrun, Fialotta ocg Stensture.
Hej Triton
Ja i säg barö hä att hä e för bra.
Ha det
Hej Gudrun, Fialotta och Stensture! Tack för att ni gläds med oss över att ”Kotte” hittat tillbaka. Och du Gudrun – hoppas vi ses i trädgården i sommar!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Monica! Ja visst e hä rolä att ”Kôttun” a kummi tebakers. Hoppôs är kôm ô häls på i trägaln nôn gang framyvy!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Ja, jag har ju aldrig sett en kotte i verkligheten bara på tv men jag tycker att den ser vasser ut, hihi. Matten började genast berätta om kottarna som bodde under vinbärsbuskarna när hon var barn, så spännande så. Fast här uppe finns inga kottar i alla fall har matten aldrig sett några och inte hussen heller, nä vi har bara kurrar som studsar runt i tallarna och granarna, rätt så musiga de med.
Ni får ha det så braigt med eran alldeles ”egna” kotte, hihi.
Russelpussar.
Självklart kommer jag till din Öppna Trädgård. Kan bara inte missa den. Jag saknar er så mycket. Med Leo är det bara bra nu.
Hej Felix! Kurrar och kottar smäller lika högt beroende på var man bor. Så gläds du åt dina kurrar, då kotte nog tycker vintrarna är för bistra uppe hos dig. Visst är våran ”Kotte” vass, men bara när han blir skrämd och spänner ut taggarna. Tar man det lugnt med honom är han riktigt mjuk och go. Ha det så gott med dina kurrar tills vi hörs igen!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej igen Lotta! Det gör mig glad att du kommer, för vi saknar dig jättemycket och det var så länge sedan vi sågs!
Tassekram Triton
Ja lycka måste vara att ha en alldeles egen kotte i sin trädgård! Vi har bara balkong och där finns inga kottar tyvärr! Vi får jaga småflugor istället. . . . . . !! Men att smyga på en kotte hade varit höjden av lycka! Säg det till vår matte!
Kramar från Felix och Felicia
Hej Felix och Felicia! Jaga småflugor är inte så illa det heller. Fråga lillebror Febus, som jagar allt som flyger i luften och har hur roligt som helst. Men eran matte kanske kan ta er med ut i sele, som är det bästa jag vet och inte kan få nog av.
Tassekram Triton