Om vårkänslor och sommarpäls

 

Ur led är tiden. Visst är det mörkt och grått och rysskylan på väg! Men det är varmgrader ute och luktar vår i skogen

Den ena vilda lukten efter den andra väller upp ur marken, och ju längre in vi kommer desto mer spännande blir det. Som i går när jag på långt håll hörde bjällran, och en stund senare stod öga mot öga med Harmsarvets får.

De var jättenyfikna på mig och jag förstås på dem. Men jag fick order att hålla mig på min kant, då den nya gumsegubben i flocken tittade lite snett på mig.

 

Han har bara varit hos tackorna ett par dagar och ville visa upp sig lite. För hur skulle han kunna veta att jag varit till veterinären och blivit lugn och snäll och go.

Så egentligen har han ingenting att oroa sig för, när det gäller mig och mitt intresse för hans flickor. Jag tycker bara att det är så häftigt att sitta där mitt i skogen och titta på dem.

Med mina ögon sett är de bara stora kompisar. Så jag satt en lång stund på helspänn och kollade hur fort de åt upp knäckebrödet och morötterna husse haft med i en påse.

 

Lite vildare gick det till när Artemis i dag hade sin skogsdag, Han är som alltid väldigt speciell, och höll sig på tryggt avstånd från fåren. Det var nu inget märkligt med det, då han som alltid är lite försiktigare än mig med allting.

I stället är det speciella med honom att han de senaste veckorna bytt från vinterpäls till sommarpäls och blivit pigg som en ungkatt. Hemma på allmänningen märks det på hans ideliga intervallträning med matte på släp i kopplet bakom.

Och naturligtvis fick han sånt där ryck i skogen i dag. Så han slingrade sig ur selen och stack! Men bara en liten bit, tills matte nådde fram till honom. Då stack han igen!

 

Men han skojade förstås bara med henne, och efter några snabba intervaller lade han sig och väntade på att hon skulle komma och hämta honom. Så det blev ett lyckligt slut, och väl hemma var han så slut att han somnade på stört.

Kvalitetstid ensam husse och matte är viktigt för oss alla, så därför får lillebror Febus vänta med skogen tills i morgon. Det tar han med ro efter att ha hitta sin upphöjda favoritplats hemma på gården.

Så fort han blir lite trött klättrar han nämligen upp i klematisträdet. Där har han bäddat åt sig överst, med utsikt över stan, och somnar. Det går väl bra när det är ljust, men inte i mörkret, att ligga där vit som han är och blotta sig för berguven.

 

Där ligger han i alla fall som en kvarglömd vit snödriva, och det är bara att hoppas uven tror han är en sådan. För lillebror är envis och klättrar upp tillbaka hur många gånger vi än plockar ner honom.

Blir säkert bättre bara snön kommer. Men om vi får tro broder Artemis, som släppt underullen och tappat kragen, lär vintern låta vänta på sig. Jag hoppas förstås han har fel, för det är både första advent och Kattens Dag nästa helg.

Då ska förstås alla katter uppmärksammas lite extra. Och har du på något speciellt, som du vet att din katt blir glad åt, tipsa gärna om det så fler inspireras att testa.

Själv lovar jag lysa upp med en adventstävling och fina vinster. För som jag alltid sagt, delad glädje är dubbel glädje även i kattvärlden!

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis och lille Febus