Invintringen i trädgården kom av sig, då frostnätterna uteblev. Så nu är farstukvisten en enda djungel av blommor i urnor, som var på väg in men snart kanske åker ut i gen.
Där har vi i alla fall just nu det perfekta gömstället att sitta och smyga på mattes kajor, som håller på att få lillebror Febus att gå upp i limningen. Han blir alldeles hispig när de sitter på staketet och gapar medan våra kattknaprisar flyger rakt in i näbben på dem.
Någon lär ska ha sagt om slött folk, att de sitter och väntar på att stekta sparvar ska flyga in i munnen på dem. Och lite åt det hållet måste jag hålla med på att det lutar med herr Kaj och fru Kaja.
För med så många knaprisar i magen borde de ha börjat låta som katter för länge sedan. Men inte heller! De fortsätter att tjattra på sitt eget lilla vis, så det hörs ända in i redaktionsrummet, där jag bloggar framför arbetsmaskinen.
Lillebror är på hugget direkt och sitter som förstenad, och darrar på rösten, medan han räknar knaprisarna de fångar med näbben. Han måste kunna räkna långt vid det här laget, då de tar emot mellan 40 och 50 stycken innan de tackar för sig och flyger upp på taket.
De där två svartingarna, och deras kompisskap med matte, ger lillebror Febus ingen ro. Artemis och jag har givit upp för länge sedan och insett att det bara är att låta dem hållas. För de svarta fåglarna med silverögon är så slipade att det ser mörkt ut att lyckas nå dem.
Helt klart ser det rara paret gården som sin, precis som jag ser den som min. Och visst räcker gården till åt oss allihop, även om de där två är väl dryga. De håller matte i herrans tukt och förmaning och kommer till och med och tittar in genom sovrumsfönstret på morgonen.
Så riktigt ljust ser det heller inte ut för lillebror Febus, när det gäller utställningen till helgen. Det är inget väl inget direkt allvarligt, men har kommit fram vissa saker som gör att han kanske får stanna hemma den här gången.
Ledsamt förstås för oss alla. Inte minst för mellanbror Artemis och mig som planerat för en heldag för stora pojkar! Men självklart tar vi hand om ”minstingen” om det är så att han får lov att stanna hemma.
Kan inte säga mer i dag, då ingen av oss vet bestämt. Får återkomma till det när vi vet hur det blir med den saken.
Hur som helst är utställningen säkert sevärd i vilket fall för alla intresserade. Liksom när Artemis och jag var med håller arrangerande Dalälvskatten till i Badmintonhallen i Borlänge, och runt 400 katter kommer att visas upp både lördag och söndag.
Tassekram Triton med småbröderna Artemis och Febus
Men vilka gulligulliga missar bland blommorna. Undrar vad Artemis och du hade räknat ut att ni skulle göra om ni fick vara hemma själva. Något bus kanske?
Ha det så skönt i solen!
Vad du ser bekymrad ut Triton, där du sitter i spenaten, jag förstår att det är jobbigt att se efter en liten buse som Febus. Kan bara tänka på hur jag är, matten och hussen har fullt upp med mig och jag är ju bara en, du har ju två brorsor, hihi. Fast Artemis är ju stora killen i jämförelse med Febus i alla fall. Ni får nog skönt i helgen när matten och Febus är på rymmen, fast ni har väl hussen hemma förstår jag. Såna där svarta fåglar har inte vi om man bortser från kråkisarna förstås, som retas med mig när jag (skäller) muttrar på dem, hihi.
Russelpussisar i mängd.