Hösten är på väg. Det känns framför allt på morgonen, när jag spelar mig ut i halv-sex-snåret. Rått, blött och kulet är det då, och alldeles på gränsen att frysa på.
Det har jag rått bot på nu i helgen, när husse kom in med värmevästarna han haft liggande i skuffen på storbilen. Knappt hann han lägga från sig dem på bänken, förrän jag såg min chans och kröp in i goa trygga västvärmen.
Så där ligger västarna nu och väntar på mig och Artemis när vi kommer ut på morgonen. Den där lilla saken får ju inte hänga på då utan snällt fortsätta ligga och ”snutta” på mattes hals och spinna så hela sängen durrar.
Bevare mig för sånt trams, när gården väntar på oss stora pojkar. Först några timmar senare, när det ljusnat, får Febusen komma ut, och då är det tunneln som gäller för Artemis och han.
Men inte vore det så värst roligt att vara ute natt efter natt, utan mat och dryck, och någon som gosar och verkligen tycker om en. Då skulle man nog känna sig väldigt ensam och olycklig.
Just det har matte bett mig skriva lite om idag, för här hemma går Djurdetektivens telefon varm! Överallt hittas ensamma kattmammor, dumpade kattungar och övergivna katter, som ingen vill veta av.
Visst är det märkligt att nästan inga andra djur överges så här grymt när hösten kommer och det börjar bli kallt. Men ännu märkligare är förstås att det finns så grymma människor mitt ibland oss!
Tänk bara om vi skulle överge lillebror Febus. Han skulle inte klara sig långa stunden. Och det skulle då förresten inte Artemis och jag göra heller.
Lika illa är det med alla andra katter, som levt bland människor men plötsligt står ensamma i hela världen. Tur att det finns katthem och jourhem. Men det är bara på vissa plaster, och de är dessutom ofta fyllda till bristningsgränsen.
Så träffar du på en vilsen eller övergiven katt, är det bra att veta att du som en sista utväg kan lämna den som hittegods till polisen. Då blir katten i alla fall tillfälligt omhändertagen och får någon vecka på sig att hitta tillbaka sitt gamla eller hitta ett nytt hem.
Bra att veta är också att det som kallas polisens ledningscentral (LKC) har listor där du kan anmäla om du förlorat eller hittat och tagit hand om ett djur. Telefonnumret till polisen är som alltid, var du än bor, 114 14.
Nu blev jag lite väl allvarsam, men allt för den goda sakens skull. Och ombyte förnöjer, då det annars inte är så värst mycket allvar här hemma sedan lillebror Febus kom.
Han kan konsten att hålla igång och motionera oss så fort han får minsta lilla chans. Nu väger han dessutom dubbelt så mycket som när han kom, så vi kan börja ge igen utan att skämmas ögonen ur oss.
Själv tror jag mig fortfarande hålla vikten, men lillebror Artemis har säkert motionerat bort ett halvkilo sedan den lilla busen gjorde entré. Och mer lär det bli, om han fortsätter på den inslagna vägen.
Så det var väl en himla tur att vi var lite rundhulta när ”pysslingen” kom både Artemis och jag. För nu kommer kilona att rasa i en väldans fart om han fortsätter hålla lekstuga här hemma!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och en liten Febus
Men vad väl skrivna rader ”Triton” jag tycker som du o hoppas att alla övergivna katter ska få en ny chans. Men mest av allt hoppas jag att människorna tar sitt ansvar ”dom där med 2 ben” o älskar o tar hand om sina missar. Min matte är i denna stund förtvivlad över allt hon läser om övergivna katter….just nu vill hon ta hand om allihop!!!
Min matte är en sån där som bryr sig så mycket att andra ibland tycker att hon är för mycket!!!
Med detta hoppas jag o min matte att lagarna ändras så pass…att ingen lämnar sin misse när vardagen tar över!
Tassekramar från Tizzy via matte Maggie!
Hej Tizzy! Var glad att du har en sån matte, det är jag!
Tassekram Triton
Du är inte ensammen om att tänka såna där tankar, men jag drar det lite längre, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att hugga dem i smalbenet som dumpar katter överallt. Hur kan människan vara så grym, ja jag skulle inte klara mig länge utan mina tvåbeningar det är då ett som är säkert. Jag har förstått att det är väldans mycket katter som saknar hem, för matten har läst och då har hon trätat som den värsta pittbull.
Den däringa korven som Artemis ligger i, var sjuttsingen har ni fått tag på den, skulle kunna tänka mig en sån att ha som smygställe. Ja, jag smyger på mina tvåbeningar och sen går jag till attack, hihi. Matten säger att jag smyger som en kissekatt men det tror jag inte på för jag kan inte vara så tyster.
Russelpussisar i mängd.
Hej Triton! Ja nu har hösten verkligen börjat närma sig. Två nätter har vi haft -5 grader. Usch och fy. Vilken tur att eran husse har lagt fram dom där västarna som ni kan ligga på. Vad bra att du skriver om hur ”folk” behandlar både små och stora katter. Själv har jag köpt två missar från katthem för att dom blivit övergivna. Gissa om det känns bra i hjärtat att ha kunnat ge dom ett bra hem. Fortsätt skriva om det här. Be matte att hon även skriver nåt i papperstidningen också.
Hälsa småbröderna Artemis och Febus från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.
Hej Felix! Bra att du är på hugget mot ”grymlingarna” De russeltakterna gillar både matte och jag!
Tassekram Triton
Hej Lotta! Lovar att hälsa matte, och hälsa själv du till alla de dina.
Tassekram Triton