Fjäriln vingad syns på… Ja, var då? Vet du det är du en vinnare! För det är veckans sommarfråga, när nu solen skiner och det är riktigt varmt och skönt.
Adressen är som vanligt djurliv@dt.se och trisslotter står på spel. Senast på lördag vill jag ha ditt svar, märkt Veckans Triton, för att kunna presentera tre vinnare nästa söndag.
Nu åter till fjärilarna här hemma på Elsborg, som sannerligen lyst med sin frånvaro i år. De få färgstarka skönheter, som prytt trädgården, har matte på bästa sätt försökt skydda från att bli jaktbyten.
Det är nämligen så att lillebror Febus är en jägare av stora mått. Han jagar allt som flyger i luften, hoppar högt och slår ner bytet med framtassarna.
Sedan tuggar han gladeligt i sig flugor, fjärilar, skalbaggar, spindlar och andra småkryp så det knastrar mellan mjölktänderna. Och lilla magen får snällt ta emot, tills den nu börjat protestera.
Det både känns och syns i kattlådan! Så nu är han satt på diet. Bara en sorts mat får han äta tillsammans med sånt där busgott brunt pulver, ur pyttesmå påsar, som jag fick när jag var liten och hade ont i lilla magen.
Min mage är nu inte så liten längre. Så det var tur att matte såg till att den blev ”reparerad” medan tider var. Annars hade hon nog varit pank vid det här laget, då pulvret, som heter Forti Flora inte bara är busgott utan svindyrt också.
Dessutom får lillebror Febus Pro-Kolin, som smakar jätteilla, ur en tub två-tre gånger om dagen. Allt för att lillla magen ska lugna ner sig och bli snäll och go igen. Och själv försöker han ta det lilla lugna i sin egenhändigt konstruerade lilla hängmatta.
Det är nu inte det lättaste, men mellanbror Artemis tar hand om honom på bästa sätt. Både när det gäller att hålla igång, och ta det lilla lugna som konvalescent.
För en olycka kommer sällan ensam, och som grädde på moset blev han stungen av en geting i ansiktet i torsdags. Det har inte varit många såna heller förut, men nu duggar de plötsligt tätt bland blommorna.
Tack och lov hade ”pysslingen” tur, för gadden tog mitt mellan ögat och nosen. Så båda klarade sig, och kinden svällde bara upp lite på ena sidan. Det räckte inte för att hålla honom lugn långa stunden, utan framåt kvällen var det full fart igen.
Det är liksom ingen hejd, och jag kan då inte minnas att jag varit så vild nån gång. Men det kanske är minnet som sviker. Ni som följt mig kanske minns bättre och något annat än jag!
Tassekram sibiren Triton med mellanbror Artemis och lille Febus
Hej Triton! Jag kan inte heller minnas att du var så där vild när du var liten men jag kan ju minnas fel. Jag tror att storebror Nisse höll dig lite på mattan. Jag förstår att lillebror Febus är busig. Han är ju så liten och har mycket bus i kroppen och allt är ju så spännande. Håll ut ett halvår eller nånting sånt så ska du se att han blir lite lugnare. Han hade tur med getingen. Det kunde gått riktigt illa. Du och Artemis får hålla ett vakande öga över honom.
Många kramar från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.
Hihihi, det är nästan så man skulle kunna tro att din lillebror och jag är släkt, på nåt konstifikt sätt. För det där med att sätta i sig diverse flyg- och krypfän, känner jsg igen, hihi. Jag blir risig i kistan ibland men då plockar matten fram filmjölken som reparerar det mesta, för jag äter inte bara det som kryper och flyger utan även andra praxilyter, hihi. Getinguslingar ska man passa sig för, de är så vassa. Humlisar har jag daskat till ända tills matten kom på mig och sa att såna där surrisar ska du låta bli. Hon var säkert rädder att jag skulle ge mig på getingar, fast sommarn är ju inte sluter än, hihi.
Russelpussisar i mängd.