Växlande molnighet är det här utanför, men i hjärtat skiner solen! För ”kotte” har kommit tillbaka och gjort gården så där taggigt trivsam igen.
Så har det äntligen torkat upp så att jag har kommit ut i skogen, och lillebror har hittat sin nya favoritplats ute på allmänningen.
Så snabbt kan det växla och molnen blåsa bort. Redan tisdags kväll syntes misstänkta spår, och tidigt i onsdags morse möttes vi av en hungrig ”kotte”.
Och inte nog med det! Han har blivit riktigt sällskaplig och knatar runt här på gården även på dagarna. Äter pannkaka ur mattes hand och är inte alls så blyg som han var förut.
Nu har han börjat äta av våra knaprisar också och tycks veta att han måste dricka vatten efteråt. Så det är nästan så jag börjar undra om det är lite katt i honom också.
Dessutom har han fört det goda med sig att lillbror Artemis och jag numera också får äta middag ute i gröngräset. Fortfarande en bit från ”kotte”, men snart äter vi nog ur samma skål.
Jag har tjatat på husse och hoppat upp på storbilen så fort vi kommit ut på allmänningen. Så i går bar det äntligen i väg ut i skogen vid Harmsarvet, där jag jagade grodor förra året.
Och visst öppnade sig en ny värld när vi väl lämnat storbilen bakom oss och kommit in bland träden. Småkrypen i blåbärsriset väckte äventyrslustan, tills det plötsligt dök upp ett jättestort brunt djur som legat och vilat vid naturstigen.
Jag blev inte ett dugg rädd, men benen ville liksom bara inte bära. Så jag blev liggande där platt som en sån där pannkaka matte steker åt ”kotte”. Jag ville men det liksom inte att flytta sig.
Lyckligtvis upptäckte hon mitt dilemma, och bar mig förbi djuret. En en ko som med snälla ögon tittade på mig och undrade vad jag var för fegis. Får väl försöka förklara mig nästa gång vi ses, då hon går på bete i omgivningarna.
Och som om det inte det räckte med det, kom det två stora fåglar ur skogen och tog sikte på mig. Då gömde jag mig tills de passerat och simmat ut i dammen.
Inte för att jag var rädd, då det bara var gräsänder. Men det blev lite för mycket på en och samma gång mitt ute i skogen. Så väl inne i storbilen igen, tog jag min tillflykt till golvet, så ingen skulle se mig utifrån.
Lite skämmigt var det, för så har jag aldrig burit mig åt förut! Men det var ju första äventyrsresan i år, och jag kan erkänna mitt fjant för er bara inte lillebror Artemis får veta det!
Lillebror som varit hemma fick förstås gå ut så fort jag kommit hem. Det var han helt nöjd med, då ”kotte” gick omkring och spankulerade på gården.
Och faktiskt de är rätt lika varann, då det gäller snabba rörelser och nytt folk. De vill ha det lugnt och tryggt och helst bara umgås med sina nära och kära.
För precis som ”kotte” är lillebror Artemis så försiktig att de är som gjorda för varann. Och umgås med djur tycks ingen av dem ha några problem med.
Fast i skrivande stund, på en lånad arbetsmaskin, är lillebror på väg i storbilen ut i skogen. För rätt ska vara rätt, och det är hans tur att rå om husse och matte i dag.
Hur det går står än så länge skrivet i stjärnorna. Så det får jag väl vänta med att berätta till nästa vecka!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Hejsan Triton!
Men va´mysigt att kotten kommit tillbaka! Ni är ju så söta och goa som inte skrämmer den det minsta och låter den äta av er mat! Tänk förresten om det är en ”kotta” och det blir småkottar också så småningom! Ha det nu så bra i er fina trädgård!
Kramar från Inger och Morris
Hej Triton och Artemis! Vilken händelserik vecka ni måste haft. Och vad roligt att ”kotte” har kommit tillbaks. Den känner nog att ni är väldans snälla därhemma. Och tänk att den gjort så du och lillebror får äta er mat ute. Den blir liksom lite godare då. Ni får en bra vecka och jag ser fram mot nästa veckorapport. Kramar till dig och lillebror.
Va, kuligt att Kotte kommit tebaks till er, hoppsar att han stannar nu och inte rantar iväg igen. Här har det varit data-trassel, mattens burk rasade i hårddisken, fast Lillhussen har fixat till den igen men det tog sin lilla tid. Allt är kvar i alla fall, alla bilder och allt som matten skrivit under några år, fast det är Lillhussens förtjänst.
Jag har heller inte sett några kor på nära håll, men får, svin, höns och en tupp har jag sett. Inte sjuttsingen tappade jag några ben för det, fast jag blir lite misstänksam men matten sa att de inte var farliga och då var det ok. Hoppsar att du och Lillebror får fint väder, för regnet är inte mycket att ha, fast det behövs säger matten om det ska bli grönt och fint.
Russelpussar.