Vilken rolig typ han är den där kotten! En riktig nattsuddare, som kommer hemlullande i sin säregna stil frampå morgonkröken. Kollar om det finns något ätbart i restaurangvagnen, innan han bäddar åt sig och kryper ner i halmen längst in i sovkupén.
Efter det ser vi inte skymten av honom på hela dagen, annat än om han kommer ut och knatar iväg för att uträtta sina behov. För se det är en renlig kotte vi har, som vet att sköta sig och inte smutsa ner inne i sovkupén.
Annars ligger han där och sussar sött och är hur gullig som helst. Inte ett dugg bryr han sig om att vi är ute och jobbar i trädgården. Fast husse och matte är förstås noga med att inte störa kotte!
Det är lillebror Artemis och jag också, fast vi är så nyfikna att vi försiktigt kikar in i sovkupén flera gånger om dagen. Men det har vi inget för, då kotte krafsar för ”dörren” väldigt noga och ligger så väl inbäddad i sänghalmen att han varken syns eller hörs.
Tack och lov har han nu gjort sig så hemmastadd att han kommer ut och morsar på oss medan det fortfarande är ljust. Jag har försökt leka med honom och göra små utfall, men då stannar han tvärt och gömmer huvudet i stället för att stolpa iväg på snabba ben.
Jag vet inte säkert, men jag har fått för mig att ”våran” kotte är en han. Mest för det där ungkarlslivet, som matte säger att han lever, då han är ute och letar efter en fästmö i skydd av mörkret.
Och himla angeläget lär det vara när han har både mat och husrum och massor med buskar att smyga i hemma här. Men det är han helt döv för när han mätt och belåten pallrar sig iväg ut på äventyr om kvällarna.
Jag, som håller koll från sovrumsfönstret, ser på långt håll hur han kommer smygande längs murkanten på uthusen ute på allmänningen. Vissa arla morgonstunder får jag vänta förgäves, men då kommer han så mycket tidigare morgonen därpå.
Det blev mycket kotte den här gången med, men det är något alldeles speciellt att ha en liten kotte i trädgården. Matte säger att det är lycka, och det är nästan så att jag börjar tro henne!
För något glupskare och mer fascinerande är det här miljoner år gamla djuret, som ser dåligt och hör liten lagom, men har ett luktsinne som känner pannkaksdoft på en kilometers håll meter har då jag aldrig sett.
Förstås inte någon som är så taggig heller. Och det ska villigt erkännas att att jag är väldigt sugen på att tassa till honom lite försiktigt för att få känna hur taggarna känns.
Jag har fått rådet att låta bli, och lyckats hålla mig hittills, då jag ju inte vill skrämmas heller. Men visst kliar det i tassarna, och det gör det allt på lillebror Artemis med.
Han är lika nyfiken som jag och har just varit in och kollat om kotten är hemma. Och det verkar han vara så läget är under kontroll. Då är det bara att vänta på att han ska vakna.
Det gör han först när han själv vill och magen börja göra sig hörd. Fram till dess är det bara att låta honom sova ”kärleksruset” av sig efter ännu en natt med frieribestyr.
Och även om jag kallar honom ”våran” kotte, så vet jag i dag att vi bara har honom till låns. Han är fri och bestämmer över sig själv, och vad som rör sig i hans lilla huvud är det nog bara han själv som vet.
Det är just det som gör det så spännande med en liten kotte!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Lyckliga ni som har en kotte hos er. Förstår att det är mycket spännande, men det är nog bäst att ni håller tassarna i styr ifall att han taggar upp sig. Hoppas att han hittar en liten vän så kanske det blir flera kottar så småningom.
Ha det så gott i solen!
Hej Triton! Vad jag blir avundsjuk på dig och lillebror. Sist jag såg en kotte var när jag var 4-5 år. Vi var hos min faster och farbror i Hedemora. Dom bodde i ett villaområde. En dag kom det en kotte och gick nedanför trappen. Jag tyckte det var jättespännade och böjde mig längre och längre fram. Till slut gick allt över styr och jag ramlade och fick kottens taggar mot min kind. Det gjorde jätteont. Så ett litet tips gå aldrig för nära kotten för det gör väldigt ont. Många kramar till dig och Artemis från Lotta
Hejsan!
Jag tror katt och kott gillar varandra.
Vi hade tre katter och stor trädgård och hade några år en kotte som lullade runt, tiggde smakbitar när vi fikade och som vi ställde ut mat till. Den sov dagtid ofta i hallon häcken och ofta låg någon katt intill och vilade. Underbara djur!
Lyckliga ni som får besök av en taggig vän! Vi har tyvärr inte sett några igelkottar i vår trädgård på flera år.
Tidigare kom de på besök med jämna mellanrum och de fick de alltid kattmat på burk vilket var väldigt populärt! De smaskade så att det stod härliga till 🙂
En Kotte var och hälsade på i Östra Främby i lördags…mitt på dan! En kräsen (eller mätt) kotte, han ratade kattmaten som serverades! Visst är de gulliga!
Visst är det ljuvligt med en liten kotte i trädgården, jag har haft en sån där jag bodde när jag växte upp, han bodde under min mors vildvuxna vinbärsbuskar. Varje kväll kom han fram och lät sig väl smaka på det vi bjussade på. Ibland var han så tuff så han gick fram till gråhunden för att äta ur hans skål. Om du så mycket som nosar på honom, så kommer han att rulla ihop sig som ett liten boll, med massor av taggar. Så akta dig för du kommer att sticka dig!
Tvåbenspussar i mängd.