Det tar på att jobba om nätterna. Så på dagarna tassar lillebror Artemis och jag mest omkring och jagar solstrålar mellan snöduttarna.
Husses gamla målarpall står perfekt till, och på den kryper vi upp när vi vill gotta oss och diskutera livets allvar. Den är med andra ord våran alldeles egen ljugarbänk, fast vi håller oss till sanningen medan vi inväntar kvällen.
För det är sent i skydd av mörkret som det nattliga underverket uppenbarar sig. En liten prasslande urtidsvarelse som försiktigt stoppar in sin lilla vädrande nos under grinden och kollar om kusten är klar.
Och visst är kusten klar! Här är laddat med allsköns läckerheter, friskt vatten och sovkupé med halm. Men så är det också det här ögonblicket vi väntar på varje kväll och har gjort så hela veckan.
I timmar sitter vi tryckta mot grinden kikar ut i mörkret och väntar. Spänningen stiger vid minsta ljud , och till sist blir den olidlig. Då börjar vi nästan se i syne och springa runt mellan alla kryphål under staketet och leta.
För den här taggiga saken är det mest spännande som hänt på den här gården sedan jag kom hit. ”Pippis” får ursäkta, men ”kotte” tar priset!
Ni har förstås förstått att det är en livs levande liten igelkott som stryker omkring här i mörkret. När den är lugn paddlar den på som om den inte hade några ben, och när den får bråttom ser den nästan ut att stolpa iväg på höga träben.
Det lustigaste med ”kotten” är att höra hur den smaskar när den äter. När den är mätt kryper den ner i sovkupén och vilar på maten, och sedan när vi gått in fortsätter den göra gården på egen hand.
Och det får den så gärna! För kan ni tänka er att det ser ut om om den håller utomjordingarna borta. Inte en enda krigisk katt har visat sig på staketet den senaste veckan!!!
Nu tror jag också att vi har fått svar på frågan vad det var för ilsken typ , som i höstas donade och ställde under lilla redskapsskjulet och fräste åt oss när vi kikade in. Det var förstås den här lilla ”kotten” som höll på att bädda för vintern och inte ville bli störd.
För det var precis där han kom ut ifrån, när han dök upp på utanför staketet sent på kvällen, för en dryg vecka sedan. Och vi som var så oroliga och trodde det var en giftig orm. Och så var det bara en harmlös liten ”kotte”!
Det är väl den, och så förstås att lillebror Artemis fyllt två år, som engagerat oss mest den här veckan. Och det börjar redan klia i tassarna inför kvällens föreställning.
Kommer, kommer inte, är förstås det vi sitter och grunnar på, och hoppas att kommer ska slå in. Hittills har våran önskan gått i uppfyllelse nästan varje kväll hela veckan.
Matte har nog förhoppningar hon med. För jag har hört henne knäcka ägg och vispa ihop en pannkakssmet allseles nyss.. Så nu drar lillebror Artemis och jag oss tillbaka till uthuset och tar en eftermiddagsslummer och drömmer om ”kotte” där.
Det kan också vara nog så spännande då dörren är öppen och ”pippis” titt som tätt tittar in och tar för sig av frön och nötter som hamnat på golvet i vinter när husse fyllt på burarna.
De vet inte att vi ligger där, och det de inte vet mår de inte illa av!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej Triton!
Åhhh vad spännande med en ”kotte” en sån har vi inte sett på flera år! Skönt att höra att ni tar hand om den så bra och steker pannkakor åt den till och med! Ni är allt bra duktiga du och lillebror Artemis. Hälsa honom GRATTIS på födelsedagen i efterskott!
Kram på er från Inger och Morris
Tjena moss på er grabbar, jaså ni har fått en kotte i trädgår’n, så mysigt. De är väldigt söta och jag tror att om den fortsätter att bosätta sig hos er, håller andra oönskade djur borta. Har ni tur så får ni en hel familj kottar hos er, då får ni kanske se kottungar lite längre fram, ja önska kan man alltid.
Ser också att ni haft aprilväder med snöpluttar och annat med för den delen. Jo, Kung Bore har allt huserat här med, i går ramlade det ned en hel dm, nu har den som tur är tinat bort men kvar ligger snöhögarna med gårdagens påfyllning. Du och Artemis får ha det så mysigt med eran nyfunna vän kotten och jag hoppas att han/hon blir kvar hos er.
Tvåbenspussar.
Men vad härligt att läsa så nära stan att det finns kottar.Ni är så vackra där ni ligger och kikar om ni skall få se något under staketet.Kram på er Lisa
Åh vad mycket roligt ni har på gång! En igelkott – det var nog det jag trodde! 😉 I somras filmade jag en igelkottshona när hon flyttade sina ungar från ett bo till ett annat. De hade nog växt ur sitt födelsebo för jag tror jag räknade till 13 ungar! Mysigt med igelkottar. Hälsa söta lillebror och gratulera!
Gratis Artemis så nu har du blivit 1 år äldre, hur känns det? Så du fyller i April du också. Tänk att ni har igelkottar hos er, och jag som har längtat att få se dom här hemma, men det får jag nog aldrig se. Vilken tur ni hade.Ja du Triton tycker du att det är roligt att skriva med arbetsmaskinen nu? Det finns ju så mycket som händer hos er och jag blir glad att få läsa vad ni berättar om. Kram från matmor.
Vet Ni pojkar, att jag trodde det redan , att det var igelkott som tassade bakom grinden/staketet.De är trevliga att se på, men passa Er för att komma den för nära-den kan både bita och sticka med sina 1000-tals taggar.
Hoppas nu bara att han/hon kommer och visar sin tillökning i familjen-för om det blir så, så skall Ni få se hur gulliga dom är. Lycka till båda två i Er nyfikenhet !