I veckan kom husse hem med årets första efterlängtade penséer. Dagen efter snöade det förstås , men det hör liksom till och har blivit tradition.
Jag fick i alla fall min efterlängtade försmak av våren, då de här första penséerna gör gott åt både kropp och själ. De smakar saftigt friskt och och känns så där härligt krispiga mellan tänderna.
Nu sitter de flesta upphängda i små mossamplar på farstukvisten, men husse har förstås sparat en alldeles egen kruka på trappan åt mig. För lillebror Artemis förstår sig inte riktigt på det fina i kråksången utan håller sig till vanligt gräs.
Hur som helst är det här den pirrigaste tiden på hela året. Sakta men säkert börjar det hända saker på gården som måste testas, inspekteras och godkännas av lillebror och mig.
För jag kan då inte tro annat än att den stora urnan som husse ställt ut mitt på gården är till för oss. Vi turas om att sitta i den och hålla koll nästan dygnet runt, och ibland sitter vi till och med där tillsammans.
Den är ett av mina favoritställen, då det alltid växer massor av rosor i den här låga urnan om somrarna. Jag behöver bara tänka på de färska grön/rosa skotten för att börja sniffa i botten som fortfarande gapar tom.
Den som väntar på nå´t gott… och till till dess har vi ju fjädrarna i påskriset att roa oss med ute i blåsvädret. Matte var sen i år och har nyss satt i dem. Få se om grannlåten håller fram till påsk eller om vi jagat bort varenda fjäder innan nästa helg.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är mycket på gång nu, och på onsdag får ni veta mer. Då dyker jag upp lite mitt i veckan för att fira något, som jag är väldigt mallig över.
Och ändå är jag bara en pytteliten del av det hela! För det är något väldigt stort. Nu måste jag bara sluta för att inte säga för mycket, då jag är satt med noskavle till dess.
Ni får gärna försöka gissa vad det är, men mer får jag inte avslöja i dag. Bara att det blir väldigt väldigt spännande!!! Inte bara för mig, utan minst lika mycket för er.
Men nu åter till dagen som i dag är och veckans fråga. Rätt svar är att det kända berguvparet i Falun har sitt hem i Falu gruva.
Det visste Sigbritt Evertsdotter, Falun, Lena Hagbohm, Falun och Salme Nilsson, Säter. Grattis säger jag, och sänder mina sista exemplar av En bok om Dalarna hem till er med posten.
Med det tackar jag för mig denna första söndag i april, när solen skiner mellan hagelskurarna och får det att spritta i kroppen på både lillebror och mig.
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis