Vilken fart det blev efter mitt inhopp i bloggen i torsdags. Hela eftermiddagen ”plingade” rätta svar på berguvsfrågan in i arbetsmaskinen. Och jag blev så glad att jag charmade till mig tre böcker till.
Så nu kan jag avsluta berguvstriologin, oj vilket fint ord, med en tredje och sista fråga, och samtidigt avslöja en spännande nyhet. Men först måste jag berätta veckans höjdare, som gav lillebror Artemis och mig sånt där tokfnatt som vi kunde få när vi var små.
Fnattet bröt ut mitt i veckan när husse och hans kompis var och köpte nånting som heter kabelvindor. Samma dag firades jubileum i affären, och alla kunder fick en sportbag med sig hem.
Husses kompis hade inget bruk för sin, utan husse kom hem med två. De var väl inslagna i plast och luktade lite instängt när matte öppnade påsarna. Så det minsta hon tänkte på var att bagarna skulle verka lockande på oss.
Men akta er så fel hon hade! Så fort hon fått fram den ena och satt ut den på vädring var jag där. Den var visserligen i minsta laget för mig, men skam den som ger sig!
Jag fick jobba en stund, men till slut kom jag ner med en mäkta avundsjuk lillebror utanför. Han fick förstås den andra, men skulle naturligtvis ha den som jag låg i.
Så där höll vi på och busade i timmar, och jag åkte på däng av lillebror av lillebror flera gånger. För jag låg ju fastklämd inne i bagen, som välte när lillebror hoppade på mig.
Men som jag sagt förut. Ibland får man offra sig. Och jag gör det så gärna för lillebror. Fast med sportbagarna hade jag lika kul själv. Och härligt välgörande motion fick vi också!
Jag behöver fortfarande bara titta på dem, så väcks de där buset inom mig. Så igår låg jag nerpackad och sov i bagen en lång stund, medan lillebror satt fint i den andra och höll vakt.
Så en sportbag med plan botten är suverän att sova i utan att synas när vårvindarna friskar i och ”lillpippis” leker runt omkring. Och fortsätter jag att tränga mig ner i den här, så kanske matte fattar att jag behöver en större.
Fast egentligen är det något visst med att till varje pris tränga ner sig nånstans där man egentligen inte ryms. Och ska jag vara ärlig, så är det väl bara vi katter som klarar av det!
Åter till berguven, och dess tofsar på öronen, som var svaret på veckans fråga. Veckans vinnare av fina Dalaböcker är Linda Lindström, Avesta, Eva Olsson, Säter och Maria Wallin, Mockfjärd.
Jag berättade för ett par veckor sedan om vårt rara uvpar här i Falun, att mamma uv lagt sig på ägg och börjat ruva. Nu kan nu avslöja den lyckliga tilldragelsen, att tre små uvhuvuden tittat fram under hennes vingar.
Så det kommer att gå åt mat i den familjen framöver. Värt att tänka på för alla hussar och mattar till kaniner, katter och små hundar i området. För pappa uv kanske börjar fara på matjakt, även ner mot stan, i arla morgonstund och när det skymmer om kvällarna.
Frågan jag och lillebror Artemis ställer i dag är var i Falun det rara uvparet har sin boning. Jag har säkert nämnt det tidigare, och kan avslöja att deras hem har flerhundraårig historia och ingår i Världsarvet.
Svaret skickar ni som vanligt till pia.persson@dt.se och senast på lördag måste jag ha era mejl för att kunna presentera vinnarna på nästa söndag.
Så var på hugget nu direkt, för det är sista chansen att vinna En bok om Dalarna!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Jaha, ni har skaffat er härliga gömställen, såna där trånga saker verkar vara något som katter gillar extra mycket. Antar att ni är precis likadana som alla andra av era släktingar, för där är det trånga kartonger och papperskassar som har samma dragningskraft. Jag har ju inga missar själv men jag har två söner som båda har katter, så jag vet lite om hur ni fungerar i alla fall. Fast i det här fallet var ni väldigt lika en viss herr Hillman, för han gillade också att tränga ner sig där det var som trängst.
Nu får ni lova att akta er för storpippis, när han är ute och flaxar, så ni inte hamnar i hans vassa klor.
Kramar och pussar i mängd.
Hej Triton!
Åh vad det är gulligt att läsa om er. Nu sitter jag här och ler stort. Jag tänker också på att katter älskar lite trånga utrymmen – min katt lägger sig gärna i en puzzelkartong när sådana är framme. Eller i ”inkorgen” på skrivbordet. Fast allra skönast är min kontorsstol. Lakrits har också relativt nyligen lärt sig ligga i knä (vid 11 års ålder!) när jag sitter i den stolen. Fast då går det sisådär med skriva på datorn… 😉
Haha, vilka härliga bilder!! Älskar i synnerhet bild nummer tre med den galna busblicken! Läser alltid bloggen och beundrar det fina fotot.
Ni är då för sköna. Hittar på bus och upptåg hela tiden. Tur att er matte fotar så vi som läser bloggen får se vad ni hiitar på.
Hej Triton! Visst är det mysigt med stora bagar som man kan krypa ner i? Vilken snäll kompis husse har som lät er få hans också. Hemma hos oss är det papperskassar som gäller. Dom prasslar så skönt. Ni får ha det så bra så hörs vi. Kram till dig och lillebror från Lotta.