Hela den här veckan har jag gått i tankar efter förra söndagens blogg. Det jag funderat över är arbetsmaskinen och alla söndagsvänner jag och lillebror Artemis fått genom den.
Mina funderingar tog fart i måndags morse, när det kom en kommentar till det jag skrivit om kroknäbben. En alltid lika träffsäker kommentar, som när den kommit från Hillman.
Min snart 16-årige taxkompis, som med glimten i ögat varje vecka glatt lillebror och mig med sina kloka småbusiga inlägg till det jag skrivit. Självklart till nytta för, oss som förstås bara varit ”barnrumpor” med hans ögon sett.
Men i måndags avslutades inte kommentaren med den välbekanta strofen ”Taxpussar från Hillman”. I stället visade det sig att det var hans snälla matte som skrivit, och och till och med tipsat oss om jaktvästar som skydd mot kroknäbben.
Matte brukar alltid läsa Hillmans finurliga kommentarer högt för lillebror Artemis och mig. Det gjorde hon också den här gången i tron att han skrivit. Men jag såg att hon förundrades över underskriften och anade oråd.
Vår bloggkompis Hillman hade fått somna in hos veterinären kvällen innan och kunde inte längre skriva själv. Matte blev så rörd att tårarna kom, och visst känns det tomt att ha förlorat en så trogen och förståndig följeslagare.
Ändå har lillebror Artemis och jag aldrig träffat Hillman utan bara lärt känna honom genom arbetsmaskinen. Och det är just det jag tycker är förunderligt och stort.
Att vi faktiskt kan bli nära vänner med varandra genom att skicka små berättelser genom arbetsmaskinen och ut i luften. Efter två års bloggande vet jag att det är så, men det går ändå på något sätt över mitt förstånd.
Med det vill jag också säga att varje kommentar ni skickar till det jag skriver betyder jättemycket för mig. Inte minst som bevis för att det jag berättar verkligen når fram och inte stannar i arbetsmaskinen.
Så fortsätt att kommentera, så jag vet att ni finns! För jag kommer att finnas kvar även om det som sagt är stora förändringar på gång. Förändringar som jag tror mig våga lova att blir så mycket bättre och jättespännande för oss alla!
Jättespännande är det också att med datorns hjälp får dela ut tre böcker om Dalarna till tre vinnare. De lyckliga i dag är Lina Carlsson, Borlänge, Gudrun Millerjord, Borlänge och Kertin Nord, Stora Skedvi.
Rätt svar på frågan var förstås berguven, som trots många års uppfödning och utsättning fortfarande är grymt hotad. Och medan jag är inne på Dalarna och vår landskapsfågel fortsätter jag på samma tema.
Min fråga i dag är vad berguven har, som ger den dess speciella utseende, och som andra fåglar saknar. Svaret mejlar du fortfarande till pia.persson@dt.se Senast på lördag måste jag ha ditt svar för att du ska komma med i utlottningen av ytterligare tre Dalaböcker.
Fundera på det tills vi hörs igen, och njut av vårvärmen som väderfarbröderna utlovat till veckan.
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej på er!
Javisst är det fantastiskt med dom här arbetsmaskinerna, så enkelt det går att skicka hälsningar till varandra.
Förstår att det känns svårt att Hillman-vännen är borta, det är alltid så ledsamt när man mister en god vän. Men hans matte fortsätter kanske att skriva till Artemis och dej.
Ha det så gott och njut av våren!
Hej Triton! Om du visste vad jag tycker om din blogg och att skicka kommentarer. Jag längtar varje söndag för att få se vad du berättar om genom arbetsmaskinen. Min lillkisse Leo försöker också vara med när jag skriver till dig men då blir det oftast bara tok för han har lite svårt med tangenterna. Det var tråkigt att läsa om lille Hillman. Men det är skönt att veta att han har det bra där han är nu. Jag sänder en tanke till hans husse och matte. Jag förstår att deras saknad är stor. Nu börjar äntligen våren komma på allvar. Hos oss var det jättemånga bofinkar idag. Dom är mycket trevligare än dom där kroknäbbarna. Många kramar till dig, lillebror och matte och husse. Lotta.
Tack så mycket för de fina orden om Hillman, jo nog saknar jag honom alldeles väldigt men tiden läker alla sår sägs det, så det blir nog bra så småningom.
Ser att du har placerat rumpan på storbilen, varmt och skönt med en vidunderlig utsikt förstår jag, hihi. Ni får se upp för storpippin så han inte kommer seglande över er, för då lever ni farligt. Hoppas att vi kan ses till sommaren för det skulle jag tycka väldigt mycket om. Förra sommaren så hade jag ingen möjlighet att komma men i år så hade jag tänkt försöka.
Här blev det bakslag på vårvädret, med 5,7 minusar i morse och en kall, kall vind. Det har snöat av och till, fast solen lyst, rena aprilvädret i mars, hihi. Du och brorsan din får ha det så bra, hälsa till era tvåbeningar och tacka så mycket från mig.
Gosekramar!
Hej Hillmans matte! Det är du som ska ha tack, och du är så välkommen så. Tassekram Triton & Artemis!