Titta jag flyger! Inte riktigt men nästan i alla fall. Jag sitter på en tingest med motor och känner mig som en kung.
Husse vet inget än, men han sa i morse att jag var hans bästa vän och lär väl snart upptäcka mitt tilltag. Jag har nämligen tagit storbilen i besittning ute på allmänningen och älskar att sitta på taket av den här.
Det är en smått vidunderlig känsla att sitta och kolla in alla förbipasserande lite grann så här från ovan. Och matte låter mig hållas, då hon älskar solen och med glädje njuter av den nedanför mig.
Men som sagt husse vet inget än. För han har alltid storbilen så välputsad och jag så mycket päls under tassarna att jag inte lämnar spår. Men det är inget jag rekommenderar på andras bilar.
För i dag var det så geggigt ute på allmänningen att jag blev alldeles genomblöt om tassarna. Det märktes inte så mycket när jag hoppade upp på motorhuven och fortsatte upp på taket.
Men när solen väl gjort sitt, och det blöta torkat, var det alldeles fullt med tassavtryck på storbilen. Motorhuven såg nästan ut som den där kattfilten med tassavtryck som vi fått ärva efter storebror Nisse.
Medan jag ”flugit” högt den här Vasaloppsdagen har lillebror Artemis likt skidåkarna varit mer marknära. Skillnaden är bara den att de kört på vitt underlag medan han sniffat sig fram på grönt.
Lillebrors stora lycka är nämligen de där första krispa gröna grässtråna som i helgen börjat sticka upp i solen framför den gamla muren ute på allmänningen. Där är det redan full vår och muren alldeles varm att luta sig mot och bara gosa.
Just det med att älska vissa speciella grässtrån, och äta hur mycket som helst av dem, var någonting av det första jag upptäckte hos lillebror. Han är väldigt noga med vilken sorts gräs det är, men äter som en häst när han hittar rätt.
Njöt av årets första gräs gjorde han i dag efter att ha varit utan en hel vinter. Det var förstås bara enstaka strån som kommit upp, men han gladde sig verkligen åt det lilla.
Visserligen gillar han den där bruna kladdiga malten vi får i stället på vintern, men ingenting går upp mot riktigt gräs i massor för lillebror. Fast han är som sagt finsmakare, och kattgräs från affären tittar han inte ens åt.
Det märkliga med honom och gräset är att han tycks kunna äta hur mycket som helst och bara må gott av det. Annars sägs det ju att vi katter äter gräs, för att få hjälp att få upp hårbollar, men det gäller då inte lillebror.
Och inte mig heller för den delen. Jag är egentligen inte så noga med gräset utan väntar på penséerna och så småningom rosorna förstås. Taggiga till tusen men med naggande goda små späda grönrosa skott.
Just det där med gräset var också det första matte upptäckte när hon hämtade lillebror i trädgården där borta i Brandalsund. Så fort han kom ut började han sniffa efter vissa grässtrån och äta upp dem fast han var bara 12 veckor gammal.
Jag på storbilen och lillebror Artemis i grässniffartagen har i alla fall båda satt extra guldkant på tillvaron åt oss själva den här Vasaloppsdagen. Hoppas vi kunna glädja er också lite grann med att berätta om det.
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej Triton!
Ja det är alltid lika intressant att få läsa om era äventyr. Man längtar tills söndagskvällen kommer. Jag tror säkert att husse förlåter dej för tassespåren om du flörtar lite med honom.
Ha det så bra och hälsa till Artemis och tvåfotingarna!
Hej Triton! Det måste varit varmt och gott om tassarna att sitta där uppe på storbilens tak. Jag tror inte att husse kommer att bli arg på dig för det. Vad bra att du och lillebror har lite olika intressen. Vad tråkigt det skulle vara annars. Det är ju lite synd att han inte gillar gräset som matte och husse sår. Mina katter älskar det. Men då är det ju skönt att det snart kommer lite äkta vara ute i naturen. Hälsa lillebror och husse och matte och låtsas inte om att det var du som gjorde dom där tassavtrycken. Om inte matte skvallrar förstås. Kramar Lotta.
Joho, det var så fint ute hos er under Vasaloppsdagen, det var det inte här, visst solen sken men det var kallt. Så jag tillbringade dagen på soffan med matten och hussen. Vi tittade på dem som åkte Vasaloppet, det gör vi varje år, följer dem hela vägen ända till Mora, usch va trötter jag blev, hihi.
Ser att du och lillebror har det mysigt, jag är nog som Artemis, för jag gillar oxå de där späda grässkotten som kommer först upp, hihi. Ni får ha det så braigt där nere i residenssta’n, fast ni borde inte sola så mycket för solen är bitsk den här årstiden och då kan man bli sjuker.
Taxpussisar i mängd.
Hej Pia.
Läste just din berättelse om Triton och Artemis och har en fråga vad är den där ””bruna kladdiga malten”” för ngt.
Blev enormt nyfiken då vi har tre katter hemma här som älskar att smaska i sig gräs och vi ser att dom saknar det över vintern
Vet ju att katter mår bra av att äta gräs då det dels innehåller vitaminer och mineraler som katten behöver och att gräset underlättar matsmältningen för katten.
Men hoppas på svar vilket medel dina katter får över vintern.
PS dom äter inte det kattgräs som finns att köpa för att så själv. Det ratas helt.
Mvh Robert
Hej Robert! Den där bruna kladdiga malten är kattmalt, som finns att köpa i tub i djuraffärer och hos en del veterinärer. Den smörjer tarmen och hjälper till att transportera hår som annars lätt samlas som bollar och måste kräkas upp. Och bäst av allt! Malten smakar så bra att många katter med glädje slickar i sig den direkt ur tuben.
Bästa hälsningar Pia