Det som göms i snö… Historien upprepar sig och i helgen har matte börjat plocka upp de små prydliga högar lillebror Artemis och jag portionerat ut och grävt ner i vinter.
Enda skillnaden från i fjol är att det kommit så lite snö att hela härligheten nu tornar upp sig på en och samma gång. Och det är ingen dålig samling vi lyckats prestera sedan den första ynka snön föll för ett par månader sedan.
Lillebror och jag hittade förstås lite framtinad barmark framför spireabuskarna, där vi kunde busa och hålla koll på matte i plockartagen. Säkert bra gymnastik för henne, som annars sitter så mycket vid arbetsmaskinen.
Och faktiskt tror jag att hon myste där ute i solen när hon höll på. För vi har ju sparat massor av pengar på kattsand från affären genom att gräva ute i nysnön i stället för inne i kattlådan
Säkert är det därför matte fått pengar över och haft råd att köpa den där hästsvansen Blondi. Så egentligen är det inte alls hennes svans utan lillebror Artemis och min.
Minsann var matte också borta hela måndagen och kom hem med sex urtagna mjölktänder. Och det var så rejäla doningar jag att jag börjar tvivla på att jag någonsin vågar möta den som haft dem i munnen.
Fast visst är hon fin, och nyfikenheten tar förstås över, när jag nu börjar hitta mig själv igen. Och så är jag väl lite sotis också, fast jag absolut inte vill erkänna det! Men känslan finns där och gnager hela tiden.
Nu till något helt annat, och egentligen mycket viktigare. Och det är storpippisen som jag duckade för på farstukvisttaket för en dryg vecka sedan.
Jag vill varna alla hund- och kattkompisar för att det kan ha varit en av berguvarna från Falu gruva. De har hälsat på här förut och är inte att leka med.
Efter det som hände på taket får vi numera ha uthusdörren öppen som trygghet när vi är ute om kvällarna. Och där inne är det nästan lika spännande att vara bland husses verktyg som ute på gården.
Hur som helst ryktas det nu att gruvparet är på gång, och att frun lagt tre ägg som hon ligger och värmer. Det betyder att maken måste se till att hon får mat och om allt går vägen snart ska försörja en hel familj.
Det är i och för sig en gudagåva, då matte berättat att uvarna är utrotningshotade i motsats till oss hundar och katter. Så därför måste vi vara rädda om dem, men verkligen också ha respekt för dem.
För det är lätt hänt att ”gruvherren” gör det lätt för sig tar en sväng ner över stan i stället för att jaga i skogen. Så se upp om kvällarna då husse påstår att lillebror och jag är lätta byten trots rundmagarna.
Men att gruvuvparet nu håller på att bilda familj, kan också föra det goda med sig att det blir slut på det smällandet vid gruvan på Valborg. Det ryktas om ett sånt beslut, och det vet jag att tacksamt tas emot av de flesta.
Den tystnaden har vi i så fall gruvuvarna att tacka för, och med det ännu ett bevis på att vi alla behöver och har nytta av varann. Det gäller bara att inte vara övermodig och utmana ödet i onödan!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Har precis snurrat in på din blogg och blev helt hooked.
Tack för bra läsning! Stor eloge till alla djur som får hjälp på traven… Underbara små lejon du har till husdjur =)
/Småland
Hej Jenny! Tack för det och hoppas att du tittar in igen!
Det vore ju toppen om det inte blev några fyrverkerier. Visst, de är ofta fina men de förstör så mycket för så många.
Plus att jag tror inte gruvfrun skulle tycka illa vara heller, enligt gammal tradition skulle man inte föra oväsen i gruvan. Då gjorde man gruvfrun arg och det kunde bli ras.
Ja, den storleken på pippisar måste du verkeligen akta dig för, här har vi örnar och de är oxå stora, så man kunde bli helt skräckslagen när de flyger över huvut. Jaså, ni har fått vår i Falun, nja här lär det nog dröja, just nu snöar det för fullt och det är mycket snö kvar på backen. Här lär jag få vänta till i slutet av april innan jag och matten får någon vårkänning, hihi.
Du och lillebror, måste lova mig att vakta varandra när ni är ute för att göra era tvåor och ettor, för det är i såna lägen som vi djur är mest sårbara för flygisarna.
Taxpussisar.
Hej igen Hillman! Du har så rätt så, klok som du är!
Tassekram Triton och Artemis
Hej Triton! Jag håller också på med samma sak som matte gör. Det dyker ju upp sånt där lite här och var. Ni måste lova mig att ni är försiktiga när ni är ute på kvällen så inte den där storpippin kommer. Det är bra att dörren in till husses redskapsbod är öppen så ni kan gömma er där. Du och lillebror skall vara rädda om er. Många kramar till er båda från Lotta.