Rysskylan sveper in över oss, och vi sibirer stortrivs med livet. Äntligen lite riktig vinter, som passar våra tjocka pälsar.
Fast lillebror Artemis, som annars är sen av sig, har inte kunnat hålla tiden med pälsen heller. Nej, han har redan tappat både vinterkragen och underullen innan Rysskylan ens greppat oss.
Kanske för att det varit så varmt så länge förut, att han inte trodde det skulle bli nån riktig vinter i år. Men vinter blev det, och i morse drog Rysskylan med buller och bång till och med in i köket.
Isen krasade i flera timmar, medan jag låg och höll koll under den öppna vita dörren. Faktiskt riktigt spännande, med vattnet som rann ut, så länge det varade.
Medan jag låg där kom jag på att det där med Rysskylan i köket kunde bli veckans tävling. Så frågan jag ställer är vad det egentligen var som hände och som jag höll koll på.
Nog om det och åter till Rysskylan utomhus och lillebror som tappat vinterpälsen alldeles för snart. Han har det inte lätt den lille killen, utan ska då råka ut för allting och hela tiden komma snett i livet
Men tro nu inte att lillebror Artemis ger upp för det. Nej då, han busar hejvilt ute i snön fast det är mer än 20 grader kallt. Och han kan sitta i timmar i sina tunna vårkläder och kolla på lillpippis, medan han skakar tänder med litet ljudligt darr på hakan.
Fast det är ju inte frysdarr utan bara det där speciella transdarrret, som vi katter får när vi blir så där riktigt upphiade av nånting som väcker jaktlusten. Även om det oftast inte blir mer än så…
Värre är det när sopbilen och plogbilen kommer dånande förbi oss på Sturegatan. Då vill lillebror in i tryggheten direkt och törs knappast ens kolla på de ”bråkiga” bilarna genom fönstret.
Därför tycker han bäst om helgerna, då det som oftast är mer lugnt och skönt ute på gården. Men just den här helgen har det ju varit de där välsignade Runndagarna, som firas både högt och lågt.
Så i går när vi var ute hela familjen lyckades en stor vit pippis med motor dyka upp och dåna förbi alldeles ovanför taket hos oss. Då gjorde förstås lillebror så skrajsen, att han satte fart mot dörren och darrande vädjade med sina stora ögon om att få smita in. Och jag minns att det var likadant för mig när jag var liten.
Tillbaka till den här transdarren, som vi katter får, och som kanske låter kanske som en struntsak. Men det är det inte alls! Tvärtom har de lärde, som studerat oss katter, konstaterat att vi behöver få känna så där och skaka lite tänder varje dag för att må bra!
Det kan räcka med att sitta inne på fönsterbänken och se fåglarna ute, för att hakan ska börja darra, som bevis på att kroppen fått sin ”må bra” injektion. Det behövs alltså inte alls att vi lyckas fånga bytet, som utlöser det här beteendet.
Och jag är den första att erkänna att det händer nåt speciellt, varje gång jag blir så upphiad att jag börjar skaka tänder, darra på hakan och låta så där märkligt. Faktiskt är det så att jag känner mig gladare och nöjdare efteråt.
Så mitt tips till alla kattkompisar är att se till att få känna så där varje dag. Och till alla hussar och mattar att ge innekatten har en trivsam, fönsterbräda, där den kan leva ut sin jaktlusta så där som är så bra för hälsan.
Svaren på min fråga skickar ni förstås som vanligt till pia.persson@dt.se senast lördag, så att jag förhoppningsvis kan presentera tre vinnare som svarat rätt nästa söndag.
Till dess ha en bra vecka med både inne i värmen och ute i Rysskylan!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej Triton. Tänk att det äntligen blev väder som passar dig och lillebror. Det är ju synd förstås att han redan släppt vinterpälsen. Jag förstår honom. Trodde väl aldrig att vintern skulle komma med sån här kyla. Vi hade minus 30 gr i natt. Det där med transdarren känner jag igen från mina katter när dom kollar på småpippis.
Många pussar och kramar till er båda från Lotta.
Så den däringa transdarren är för er katter som en kick då, ja som när tvåbeningarna skrattar. Kanske som när jag känner doften av något vilt, går upp på bakbenen och riktigt drar in doften i nosen, hihi. Det är nog såna där endorfiner eller va det heter, som gör alla kroppar så glada både fyr- och tvåbenta, hihi.
Jaså du har haft så kallt, mycket för Falun och där som det kan bli så rått, säger matten. Här var det som mest minus 37, då är det inte lätt att ut och göra ettor och tvåor. Jag har bett matten skaffa en sån där hemlig låda med sand i som ni katter har men hon säger att då skulle jag lärt mig det när jag var liten. Så det blir väl till att gå ut, fast idag är det bara minus 6 så då går det väl an.
Taxpussar i mängd.