Nu är slimmade linjer på tapeten här hemma. Inte uppåt väggarna men väl på kroppen. Matte har fått det där med rundmagar på hjärnan och håller på och klämmer och känner på lillebror Artemis och mig hela tiden.
Och tror ni inte att hon en kväll kom hem med en ny påse knaprisar, fast det var mycket kvar i den gamla. Inte för att det nu var så märkvärdigt, men jag hängde förstås med upp på övervåningen och mitt mycket speciella matställe där.
Knaprisarna smakar ju allra bäst just när matte öppnar en ny påse. Och det tycker förstås lillebror Artemis med. Så även han kom upp i full fart, när han hörde att jag började knapra.
Ända sen jag var bara några veckor gammal är knaprisar det bästa jag vet. Hos mamma Zibel där borta i Brandalsund snodde jag hennes långt innan ”gammatte” trodde att jag kunde äta såna.
Jag vill också gärna att husse eller matte sitter med mig och lägger upp små högar av knaprisar på specialstället och fyller på efter hand. Då riktigt dammsuger jag upp dem och gottar mig så att jag varken ser eller hör.
Lillebror har förstås följt i mina spår, och äter ur skålarna på golvet är bara sånt vi gör i yttersta nödfall när vi är ensamma hemma. Annars hämtar vi husse eller matte, och tar den som står bäst till med oss upp för att få knaprisar i var sin hög.
Min vana trogen satte jag direkt igång att dammsuga och njuta av knaprisarna i den nyöppnade påsen. Jag hade väl hunnit ungefär halvvägs när jag till min fasa upptäckte att de inte alls smakade så gott som de brukade göra. Nej, de smakade helt enkelt förfärligt!
Jag kände jag mig lurad, blev tvärsur på matte och försvann därifrån. Lillebror höll ut lite längre, men så tvärnitade han med och smet i väg ut på gården efter mig.
Där satt vi sen och tjurade en lång stund och bestämde oss för att aldrig mer smaka det där nya eländet som matte dragit hem. Inte hur hungriga vi är skulle bli!
Kvar där upp satt matte med två halvätna små högar med några fnösketorra knaprisar för katter som varit till veterinären för att bli lugna, snälla och goa.
Dit har nu vi också varit , men att försöka byta ut våra ”favvisar” är inte ens värt ett försök. Vi ska ha de knaprisar som storebror Nisse lärt oss älska, och som också var de enda han tyckte smakade bra.
Så där gick matte på en nit men kom istället hem häromdan och började yra om att vi skulle motionera mera. Det kom förstås efter att hon varit och kollat motionskörning med Blondi, och tyckte att det kunde vara nåt för oss.
Nu går det undan i svängarnavill jag lova, och vi är både är vi både högt och lågt. Matte håller igång oss till tusen för att vi ska busa bort rundmagarna och slimma till oss.
Så långt är allt väl för vi är ju fulla av bus. Men kommer hon hem och säger att vi ska köra snabbjobb ligger hon risigt till! För vi är väl ändå inga hästar!
Och inte heller är vi några krävande finsmakare, som ska ha räkor och kyckling och sånt där. Nej, här är det knaprisar som gäller, möjligtvis spetsade med lite nykokt gädda, rå torskrygg och spraygrädde till fest.
Men fart har matte minsann fått på både lillebror och mig! För hellre det än att avstå från de knaprisar som gör livet värt att leva!
Måste väl också tala om att ”favvisarna” är tillbaka, och att vi skänkt innehållet i den nya påsen till mattes tama storpippis. Snälla som vi är!
Tassekram från sibirien Triton och lillebror Artemis
Hej Triton. Det skulle behöva slimmas lite på mej också men det är ju jättesvårt att äta sån mat. Det är ju mycket godare med den vanliga maten. Jag ska försöka börja med promenader i stället (när det inte är för halt) men det är det ju för det mesta. Tänk att man försöker komma undan med det också. Du och lillebror får lycka till med ert. Jag förstår att matte kommer att köra stenhårt. Kramisar Lotta.
Ja, inte fasen ska tvåbeningarna tro att vi äter vad som helst. Här har det oxå pratats om slanka linje, jag tycker att tvåbeningarna ska titta sig själva i spegeln, hihi. För att inte tala om hur de ser ut i profil, hihi. Så jag håller med er två, inte ska vi luras att äta något smalkäk, nej här ska serveras det som jag alltid fått och där med så jämt.
Taxpussisar.
Bäste Hillman! Tack för dom orden. Dom värmde ända in i hjärteroten. Skönt att höra att vi är på samma våglängd. Puss-Puss tillbaka och tassekramar från oss båda.
Stackars Triton Och Artemis vilken lurengrej med maten. Nä ta och hoppa lite mer det brukar hjälpa. Själv har jag börjat på Artic idag. Här skall börjas med hälsoprofil och träning. Konditionen måste bli bättre, och sen får man väl kolla maten med.
Kramisar från Gammatte