Vet ni vad en lussekatt är för någonting? En gul bulle med russin svarar nog de flesta. Fast här hemma är det livs levande katter!
Inte så att de springer omkring och busar med lillebror Artemis och mig. Men matte har hundratals i arbetsmaskinen, som jag varit in och tjuvkikat på den här veckan.
Så klart jag blivit lite nyfiken när matte suttit timme efter timme om kvällarna och tittat in i arbetsmaskinen med ett härligt leende på läpparna. Ett sånt där leende hon bara har när det handlar om gosedjur.
Och visst måste jag erkänna att jag sett många lurviga snyggingar och sötnosar i apparaten. Och lite ”sotis” är förstås lillebror och jag över att vi inte får vara med i den fina skaran av lussekatter.
Vi har mest fått sitta ute ensamma, medan matte ägnat sig åt katterna i arbetsmaskinen hela veckan. Men nu är det snart över för i morgon ska juryn välja ut finalisterna.
Då får lillebror och jag tillbaka matte, och det blir bra. För hon brukar alltid var lite ledigare veckan efter. Fast för lillebror Artemis och mig är det veckan före, då det är Kattens Dag nästa helg.
Matte har lovat att fira oss då! Framför allt har hon lovat mig någonting alldeles extra som jag aldrig varit med om förut. Jag är förstås jättenyfiken men vågar mig inte ens på att försöka gissa.
Det enda jag sett i smyg är att matte i går kom hem med två fina vita flaskor. Dem gömde hon så snabbt undan för mig, att jag misstänker att de är en del av överraskningen.
Hur som helst ser matte så där riktigt pilemarisk ut när hon talar om överraskningen. Och när det gäller henne kan jag räkna med vad som helst. Ni minns väl den där sommaren när hon jagade mig med vattenpistol!
För att inte tala om när hon i somras tog hand om ”Pernilla”, och tyckte att jag skulle vakta henne. Har jag förresten talat om att hennes husse, Jamal från Stockholm, ringde några veckor efter det att hon kommit hem och berättade att våran duva låg på ägg och skulle bli mamma.
Då tittade matte på mig och blinkade så där förtroligt. Hon sa inget men vi vet båda två att det var Pelle här i Falun, som var pappa till de blivande ungarna. Det var han som tog hand om Pernilla när vi släppt henne, och vi såg i smyg hur de näbbades och höll på ute på gården.
Han var ju också jätteledsen när hon försvann, men är kvar här hos oss än och får nötter tillsammans med lillpippis, Kaj och Kaja. Ja, ska sanningen fram är det väl många fler storpippis som får mat här inne på gården hos oss, men det ska jag ju tala tyst om!
I går var det i alla fall så halt att storpippis åkte kana neröver uthustaket, och lillebror slirade fram i full fart på stengången. Så mycket bättre var det inte heller när matte och jag gick på kvällspromenad och tvingades vända på halva vägen.
Det var så förrädiskt att både mina tassar och mattes fötter for åt alla håll. Fast det var lördag kväll var vi också alldeles ensamma ute, så matte tog det för säkra för det osäkra och vände om till min förtvivlan.
Väl hemma började det så smått att regna och fortsatte hela natten. Så nu lär halkan ha släppt om bara matte kan ta en paus i lussekattandet och följa mig ut i kväll. Håll tummarna för det!
Tassekram från sibiren Triton med lilebror Artemis
Hej på er!
Oj vad ni är tjusiga i era ” boor ” runt halsen. Ni är jämt så nyborstade och ulliga och gulliga. Jag tror inte att ni behöver vara oroliga för att matte sitter och tittar på lussekatterna, ni är ju hennes alldeles egna lussekatter.
Nu ska ni vara mycket försiktiga så att ni inte halkar omkull och bryter benen.
Sköt om er!
Joho, även du har provat på halkan, när jag gick ut i går morse så höll jag på att stå på öronen. Det måste erkännas att jag blev helt stel, så matten fick lov att hala in mig handgripligen. Nu är det ordentligt sandat som tur är, så jag slipper slira runt.
Det där med lussekatter har jag hört matten talat om, ska visst va nå alldeles extra. Massor med missar som ska tävla om vem som är värdig att bli just lussekatt. För min del tycker jag nog bäst om de där bullisarna med några nuttin i. Annars tycker jag nog att ni platsar bäst som lussekatter, för ni är ju så gosiga där ni sitter och plirar.
Den där överraskningen skulle jag hålla mig väldans långt ifrån, för på mig låter det som schampo flaskor, såna brukar matten smyga med här oxå. Ett gott råd om det är såna, kryp under någon låg möbel som är för tung för matten att flytta på, hihi.
Taxpussar i mängd.
Hej Triton! Jag väntar med spänning på ”lussekatterna”. Men det ska du veta, inga kissar går upp mot dig och lillebror. Det är skönt att den värsta halkan är över nu så du och matte kan ta era kvällpromenader. Det tråkiga är bara att det inte kommit någon snö som lyser upp dom mörka höstkvällarna.
Många kramar till er båda från Lotta.