Veckans Triton om fördubbling

I går firade vi med fina fisken och fluffig spraygrädde lillebror Artemis och jag. Vem som fyllde år behöver jag väl inte tala om, men visst kändes det lite märkvärdigt att bli dubbelt så gammal på en enda natt.

I fredags var jag fortfarande bara ett år, medan jag på lördag plötsligt fyllde två. Det känns stort och lite oroväckande om det ska gå så fort! Fast matte säger att det händer alla – men bara en gång i livet.

Fisken och grädden i all ära,men bäst av allt var förstås promenaden. Först gjorde husse och jag allmänningen tillsammans med matte och lillebror Artemis, och sen i skydd av mörkret kunde matte och jag smyga ner mot stan på min alldeles egen födelsedagspromenad.

Som jag längtat efter det! Jag var så på tårna att jag hoppade ner för en mur utan att tänka mig för och glömde mattes känningar efter flygturen. Fast det gick bra, och hon klarade av att krypa mellan spjälorna ovanför muren och hoppa ner till mig.

Jag satt förstås snällt och väntade, fastän jag dragit i väg med rullkopplet utom synhåll. För jag skulle ju aldrig smita från matte även om jag inte hade selen på mig. Men busa och skrämmas lite hör ju till när man är så där lite extra uppspelt.

Däremot måste jag erkänna att det enda som jag fortfarande inte kommer överens med är tåget. Det går i tid och otid, just förbi ”bästevägen” kantad av buskar, som berättar de mest spännande historier om alla som tassat där före mig.Lillebror som fortfarande inte vågar hänga med så långt ligger innanför grinden hemmavid och väntar på mig tills jag kommer hem. Då ger han mig en omgång för att jag jag varit ute på äventyr, för han vill ju gå han med men vågar fortfarande inte riktigt ta tassen fullt ut i vida världen.

Fast i dag har det liksom varit lite dagen efter för oss båda, och medan det småduggat har vi mestadels hållit till vid skrivbordet. Jag har förstås skrivit mellan varven i lådan, och lillebror har nyfiket kollat på mig hela tiden.

Förresten har jag alldeles glömt att berätta att det var på ”bästevägen”, som matte och jag en kväll mötte en jättesnäll gammal farbror. Han brukar vinka glatt åt oss på håll, men nu stannade han och tittade länge på mig.

”Vilken fin hund du har”, sa han sen och tittade längtansfullt åt mitt håll. När matte misslyckades med att förklara att jag var en katt, tassade jag fram så han kunde böja sig ner och klia mig så där skönt med båda händerna bakom öronen och under hakan.

”De är för härliga de här hundarna” sa han då och tittade på matte, och så skiljdes vi i bästa samförstånd. Fast någon katt var jag då inte i den farbrorns ögon, men en sann djurvän var han. Det kände jag direkt när han tog mitt huvud mellan sina kupade händer.

Det är just de där små fina mötena, som sätter guldkant på tillvaron och gör promenaderna så värdefulla. I går kväll mötte vi en ny hund, som jag hoppas vi får se igen. För han var så där riktigt cool och gjorde mig intresserad av att fördjupa bekantskapen.

Väl hemma ställde så husse och matte  om klockan och och fick på så sätt sova en timme längre i morse. Det kallas visst vintertid och är så det ska vara i den här konstiga världen.

Men för lillebror och mig innebar det att det nästan hann börja ljusna innan vi kom ut. Samma tid i går var det alldeles mörkt, och förstår jag saken rätt  blir det lika mörkt en timme tidigare i kväll.

Då kommer mina små lampor väl till pass, och veckans tre ”livräddare” skickar jag till Maggie Lagerqvist i Hedemora, Margareta Malm Sjöström i Gröntuf och Lena Åkerman i Rättvik.

Grattis alla tre och vinsterna kommer i veckan med posten. Tror faktiskt att de kommer väl till pass, då det verkar vara lite si och så med utebelysningen både här och där.

Medan jag ändå är i farten, och har tre lampor kvar, passar jag på att lotta ut dem med. Ni som provat förut men inte vunnit är förstås lika välkomna, som alla nya, att försöka igen. Adressen är som vanligt pia.persson@dt.se och det går bra att mejla hela veckan fram till lördag.

Med det tackar jag för i dag och önskar alla en skön vecka med fortsatt vårvärme i höstrusket.

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis