Livet går som bekant upp och ner. Den här veckan har det rasat med hiskelig fart, sedan matte tog en flygtur i trappan! En flygtur som förstås slutade i en världens krasch.
Det var efter våran uppfriskande promenad i tisdags kväll, som hon tappade strumpfäset i sista sväng och kom flygande ner över trappan. I nästa sekund smällde hon på rygg rakt ner i stengolvet i hallen och höll på att skrämma slag på husse.
Sedan dess har det inte hänt så mycket upplyftande. Matte har haft fullt upp att ta sig till arbetsmaskinen för att slippa berätta för den där Calle Bergman och de andra på jobbet vad som hänt.
Och några kvällspromenader har det förstås inte varit tal om. I stället har jag haft fullt upp att hjälpa husse ta hand om matte, som jag inte vikit en tum från på hela nätterna.
Lillebror Artemis har hjälpt till på sitt speciella sätt, och givit mattte sånt där som på finspråk kallas akupunktur. Han är fenomenal på det med de där sylvassa dundergrejorna vi har inne i tassarna.
Han har gjort det för att flytta bort det onda från mattes rygg. Och han har ”kloat” så intensivt att hon är alldeles rödprickig på vänster axel och där runt omkring.
Det har säkert gjort ont, men måste ha gjort nytta! För i dag börjar matte få upp farten lite i alla fall. Och jag börjar redan hoppas så smått! Fast det väl knappast kan vara sant…
Sant är i alla fall att jag blir alldeles fruktansvärt låg, när jag inte kommer ut på stan utan tappar kollen på det som händer och sker. Jag bara ligger vid arbetsmaskinen eller i mattes säng hela dagarna, och det känns som en evighet sen vi var ut häromsistens.
Jag försöker förstås putta på och uppmuntra matte, men det går bara sisådär när hon ser hur deppig jag är. Och det är ingen annan än matte som kan följa med mig på de där riktiga långturerna. Husse tar mig förstås med ut på allmänningen, men utanför den är det matte som gäller.
Fast lite gott mår jag när matte läser tidningen och berättar om de där avstängda ”mutisarna” på Trafik- och fritidsförvaltningen här i stan. Det var nämligen de tanterna och farbröderna, som jag skrev till i vintras när det knappast gick att ta sig fram på gatan för all snö här utanför.
Då var jag lite sur för att de inte bemödade sig att svara med ett enda litet ord. Men nu förstår jag varför! De var förstås på såna där bjudresor, som de fått för att gå med på att vi bara skulle ha en smal sträng mitt i gatan att ta oss fram på mellan snövallarna.
Vi får väl se hur det blir när snön börjar falla i vinter. Den lyser i alla fall upp! Men fram till dess blir det kolsvart ute om kvällarna. Dagens höjdpunkt för mig är därför att presentera veckans tre vinnare av mina minilampor med tre olika sorters sken.
De tre lyckligt framdragna är Ewa Christiansen, Borlänge, Salme Gustafsson, Björbo och Lena Lind, Gustafs. Stort Grattis säger jag, och lamporna kommer i veckan med posten.
Många ville vinna, och jag är som sagt rädd om er. Så jag fortsätter utlottningen av små ”livräddare” med såväl fast som långsamt blinkande och snabbt blinkande sken.
Och precis som förra veckan är det bara att skicka in namn och adress till pia.persson@dt.se senast nu på lördag för att komma med i veckans dragning av tre nya vinnare.
Med det tackar jag för mig för idag, och fortsätter att hjälpa husse ta ta hand om matte!
Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis.
Men va du skrämde oss Triton..det blir att skaffa sockeplast till matte,hon får bra fäste i trappan med dem.Snälla,rara matte-Pia,lova hälsa henne o krya på sej i den tid det nu tar!Du får hjälpa henne med arbetsmaskinen,som vikarie nu ett tag.Ni får ligga ner och skriva..
Håll er varma o goa tillsammans!
Men kära nån…ojojojoj eller ajajajaj!!!!
Ni människor skulle ha klor som vi katter har, då har du lätt fällt ut dom när du halkade…min matte blev orolig när hon läste vad som hänt..men då sa jag att det går nog bra hon har ju killarna(närmare 3 st).
Matte hälsar o ber dig sköta om dig så att du blir bra!
Tassekramar från Tizzy via matte Maggie.
Oj, oj, oj ett sånt elände! Vilken tur att matte har dig, husse och lillebror som tar hand om henne så bra så hon kommer i form igen. Hoppas ni snart kan komma ut på stadsprommenad igen.
Kurr, kurr hälsar Morris och Inger
Stackars lilla matte hon kunde ha brutit sig välldigt illa och det är så fort gjort när man minst anar det.Fortsätt och gosa och ge akupunktur så ska ni se det blir en promenad snartOch så får vi hoppas dom som är avstängda från jobbet läser Pias Blogg nu när dom har tid.
Stackars matten som gjort en sån volta, kunde gått riktigt illa, du och brorsan din har i alla fall gjort ert bästa, för att hon ska bli frisker.
Visst är det mörkt på kvällarna, matten brukar ta med en sån där stav med brattebrier i som lyser. Tur är väl det för även om vi har lampor på vår tomt så är det attans så mörkt i alla fall. Matten muttrar om lågenergilampor man ser vart lampan sitter men sen är det stopp, hihi. Så vi fortsätter med bratterbrilampan, den är bäst för då ser jag vart jag sätter tassarna. En annan är inte försedd med mörkerögon, som ni har, hihi.
Taxpussar.
Hej på er Triton och Artemis. Stackars eran matte. Usch vad det måste gjort ont att ramla på det där viset. Stackars hennes rygg. Aj aj. Nu vet jag ju att ni tar väl hand om henne så hon blir nog snart bra. Sen blir det säkert promenader igen. Ha tålamod. Hälsningar Lotta. PS vad gulliga ni är på bilderna.