Ja, man får som sagt offra sig ibland! Då och då för husfridens skull, men mest för den där prasseltidningen. Lillebror Artemis och jag har kollat ”prasslet” i dag och sett vilka märkliga varelser matte träffade på i går.
Vi var ju själva med på den här utställningen och fick rosetter förra året. Men i år skulle vi få vara ”vildkatter” slippa sitta inburade en hel dag.
Fast med tanke på hur länge matte var borta, och som det regnade igår, hade det snudd på varit bättre att få vara med och hålla koll. Då hade vi i alla fall haft matte under samma tak och fått tävla på samma villkor som alla andra om hennes och publikens gunst.
Husse var visserligen hemma och skämde bort oss! Men matte var borta så många timmar, att någon kattutställning, utan lillebror Artemis och mig, blir det inte i första taget.
Inte om jag får bestämma i alla fall. För komma hem och lukta katt på den här viset är för mycket. Jag får nog ta mig ett samtal med den där Calle Bergman, som tycks bestämma alldeles för mycket över henne.
På tal om att offra sig var det annars på ett helt annat plan jag tänkt berätta om det i dag. Hösten är nämligen här och blommorna börjar vissna. Så husse lägger numera lillpippis smarriga fågelnötter i en ampel som hänger på farstukvisten.
Det betyder att jag måste offra både mig själv och livet för att kunna hålla koll på dem. Högt uppe i luften svävar jag fritt på några gamla kaprifolkvistar ovanför ampeln med utsikt över matstället.
Helskönt vill jag lova, och man får ju som sagt offra sig ibland, för att få lite spänning här i livet. Det pirrar så gott i ”lilla” magen, när vinden suger i och vaggar mig fram och tillbaka.
Ner på farstukvisten igen klättrar jag sedan med huvudet före och får mattes hjärta att dunka så jag både ser och hör det. Hon är ju som bekant alldeles fruktansvärt höjdrädd och ingen större akrobat heller för den delen.
Lillebror är mer jordnära, och när han offrar sig gör han det i fågelbadet. Där plaskar han runt som en riktig tvättbjörn bara för att få tag i några småkryp som simmar omkring vattenytan.
Han offrar sig helt för jakten, men inte bara för den. Han offrar sig också för att husse och matte ska sova gott om nätterna.
Det gör han genom att mjukt och försiktigt spela med framtassarna i vattenskålen vi har nedanför mattes säng. Han har nämligen hört husse och matte säga att hans spelande låter så skönt, och att kluckandet får det att kännas som om de sover på en båt.
Att det sedan är dyblött på golvet varje morgon tycks spela mindre roll, då lillebror varit i spelartagen och offrat sig för att de skulle få sova gott. Det gäller ju att se allting från den positiva sidan.
Jag vill förstås inte vara sämre, men jag offrar mig i stället för att husse och matte ska komma upp i tid på morgonen. Som ni vet spelade jag persienn med framtassarna tills den försvann! Så nu spelar jag på fönstret.
Snabbt och taktfast mot rutan tills husse stiger upp, följer lillebror och mig ner till dörren, kollar läget på gården och släpper ut oss. Ingen risk att någon försover sig på morgonen här inte.
När jag sedan fått upp husse och matte, och varit ute ett tag, känns det inte helt fel att överta sängen efter att ha fyllt på magen med ”kulor”. För offra sig går ju bra så länge man själv har vinning av det.
Men det gäller att se till att inte bli utnyttjad!
Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej lilla gubben. Det är nog bäst att ni följer med matte nästa år på utställningen och håller koll. Ni är ena hejare på att offra er också. Du är så tuff som vågar klättra upp i jasminbusken och att ni tar så väl hand om matte och husse. Jag måste säga att ni gör ett jättejobb där och förtjänar att överta sängen efter frukosten.
Puss och kram från Lotta
Visst kan man ”offra” sig när det gynnar en själv, peciellt lilla maggen, hihi. Jag ser också till att matten kommer upp varje morgon, hussen är så trögväckt, för när han kommer upp så har matten och jag redan vart ute två vändor. Först så går jag runt och stampar utanför sovrumsdörren (ett kompostnät), hjälper inte det så gnäller jag lite tyst. Då brukar matten svara lugn, jag kommer. Sen går matten och jag ut för morgonettan, hon i morgonrock jag i päls, hihi. När vi kommer in måste matten fylla min skål med rent friskt vatten, själv tar hon ett glas vatten och ett glas juice. Efter sådär en halvtimme är det dags för morgon promenixen, som vi företar i maklig takt så jag hinner med flera ettor och minst en tvåa. Det är förskräckligt så mycket som rör sig under natten, i morse hade herr Grävling varit på turné hos oss, hihi. Så jag vet hur det är att väcka tvåbeningar även om jag inte spelar på fönstret, hihi. Jag tycker att du och brorsan din ska sätta ned foten, bestämt och deklarera att ska det va utställningar så ska ni med, förstått!
Taxpussar i mängd.
Ja hej på er ”runda mag gänget” jag tycker verkligen att ni skall följa med nästa gång så ni får se vad matte gör .Och så får ni visa upp hur fina ni är .
Kramisar från Gammatte