Först regnade dagarna bort, sedan blåste de bort och när solen äntligen kom blev jag getingstungen. Det är den gångna veckan i några korta rader, medan jag ligger på skrivbordet hos matte med min ömma tass.
Ändå känns den mycket snällare nu än i fredags, då jag tyckte livet lekte och slog en sån där avlång gul/svart-randig sak i luften. Knappt hade jag hunnit klämma ner den i gräsmattan förrän det small till inuti tassen.
Efter det har jag mest hängt matte i hälarna och vilat uppe på skrivbordet hos henne. Hon har faktiskt fått lov att hjälpa mig att skriva, då det ömmar i vänstertassen när jag sätter ner den.
Fast svullnaden har i alla fall gått ner. Men så hårt som den där gul/svart-randiga tog i, måste den ha varit på väldigt dåligt hösthumör. Så även om både skogen och promenaden frös inne, var det allt ändå tur att gadden tog tassen och inte kinden som förra året.
Mest synd blev det förstås om lillebror Artemis, som skulle testa skogen med storbilen för första gången. Men han har i gengäld fått vara ute på allmänningen så mycket mer medan jag ensam jourat åt matte vid arbetsmaskinen på skrivbordet.
Och det har förstås passat lillebror perfekt, samtidigt som han förstås stortrivts ute på våran egen gård när jag varit lite” konvalicinent”. Det har nämligen flyttat in en jättesöt liten ”docka” med blå ögon i huset alldeles bredvid.
Hon lär ska vara helig på nåt vis, som jag inte förstår, men det lär ska kallas birma. Hur som helst så heter hon Sacha, är där på semester och tassar försiktigt omkring på sin gård med bara spjälorna i staketet mellan oss.
En riktig sötnos, som jag i morse satt en lång stund och kollade på över staketet från farstukvisttaket. Dit hade jag försiktigt tagit mig ut från sovrumsfönstret, då jag inte kan klättra upp med vänstertassen just nu.
Och en sötnos som fått lillebror att ligga i solen och visa upp sig , när han inte suttit tryckt mot staketet och kikat in på henne mellan spjälorna. Tack och lov verkar hon ännu inte så värst intresserad, så jag hoppas hinna med att tävla om att vinna hennes förtroende..
Styng av sådana här gul/svart-randiga tingestar brukar gå över på nån dag. Men faktiskt var det nåt speciellt med hela det där gänget, som dök upp från ingenstans när solen sken som bäst på fredagseftermiddagen.
Fast till veckan får jag väl lägga på stora charmen när matte och jag går förbi den där ” Heliga Sacha” på väg ut på promenad. Då får vi snart se vad hon är för sort, om hon är blyg, ilsk eller mottaglig för lite social samvaro.
Jag ställer alltid upp, och den här gånger verkar det minsann som om lillebror Artemis också vill vara med. Hur det går återstår att se. Men jag hoppas verkligen inte att mina nya följeslagare på promenaden ställer till det.
Vilka de är låter jag vara osagt i dag. Men som den katt jag faktiskt är känns det lite kymigt att ha dem i bakhasorna när matte och jag är ute och går.
Och än värre är att de har respekt för lillebror Artemis men inte för mig. Det är tacken för att jag tog så väl om Pernilla i somras!
Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis
Men vad du råkar ut för mycket Triton, dom är inte snälla dom gul å svartrandiga. Hoppas att tassen känns bättre idag. Men vilken sötnos ni har som granne, förstår att ni bröder är intesserade.Idag får du väl ligga inne å fira ruskväder,själv ligger jag på soffan.
Tassekram Fialotta å matte Gudrun.
Krya på dig, var försiktig med allt som surrar och väser ute, dom kan vara elaka ibland. Hälsningar o tassekramar från Moa o Lisa i Österå
Din stackare, såna där rackare är inte att leka med men i sommar har jag bara sett en enda och tur är det. För det är inte länge sen som vi inte kunde vara på altanen för de hade byggt sig ett bo där. Hussen fixa det men attans va ilskna de var.
Hoppas att den söta varelsen i huset bredvid är kvar när du frisknar till, så hon får se en stor och stilig kisse, hihi.
Taxpussar.
Vilken fin blåöga ni fått som granne! *Helena som är lite svag för maskade kissar efter mormor o morfars siameser*