Livet går vidare vare sig man tror det eller inte. Fast här hemma har tiden liksom stått still sedan storebror Nisse tassade vidare över Regnbågsbron.
Lillebror Artemis och jag har mest legat inlindade i varsin av mattes gamla mjuka jackor i varsin stol i uthuset. Där har vi legat i tyst samförstånd och funderat över hur vi ska ta oss vidare.
Och när vi nu ser oss omkring upptäcker vi att tiden inte alls stått still medan vi legat därinne i mörkret. Ute på gården har snön helt försvunnit, solen börjat värma och humlorna vaknat. Det har blivit vår!
Den första våren utan storebror Nisse, som alltid kommer ha att en plats i våra hjärtan. Vi har behövt den här stilla veckan för att samla ihop oss hela familjen. Samla ihop oss för att våga och vilja se framåt.
Jag reder mig väl någorlunda, men för lillebror Artemis är det värre. Han och storebror Nisse betydde så oändligt mycket för varann att det inte går att förklara i ord.
Nu är det upp till mig att fullfölja det kärleksfulla arbete, som storebror Nisse lagt ner på att göra lillebror Artemis till en glad och frimodig sibir.
Han är fortfarande så väldigt mjuk och försynt, järmfört med vad jag nånsin har varit. Men jag tycker mig känna att han är på väg att ty sig lite mer till mig!
Häromnatten smög han faktiskt ner innanför mig på den smala strykbrädan i lillkammaren innanför sovrummet. Det kändes bra, och där låg vi utsträckta och höll om varandra tills det började ljusna.
På den vägen har det fortsatt och det bådar gott. Jag får väl försöka slicka honom lite, som storebror Nisse alltid gjort, så kanske vi blir bästebröder till slut.
Så mycket mer har jag inte att berätta idag, annat än att det är så grymt tomt efter storebror Nisse. Men jag måste vara stark, då det är jag som har ansvar för hela familjen nu.
Jag vill också tacka för alla hjärtevarma tankar ni satt på pränt och sänt, efter att jag förra helgen berättade om vår sorg så stor. Det betyder så mycket, att veta att så många förstår, hur det känns att förlora en älskad bror.
Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis
Hej Triton!
Det är klart att du vet hur du ska sköta din familj, du ha ju gått i lära hos Nisse. Jag förstår att det är tomt och alla är ledsna, men ni får försöka trösta varandra allihop och tänka på alla fina minnen ni har av Nissemissen.
Sköt om er!
Triton,tack för din Blogg..
Fortsätt att ligga nära och lägga tassen om lillebror,han behöver dej jättemycket,extra mycket nu.
Du är klok och så fin,lycka till med att nu vägleda lillebror.
kram
Lena&Maya
Hejsan! Jag läste ett gammalt inlägg från dig
http://www.dt.se/blogg/piasblogg/?http://blogg.dt.se/piasblogg/2008/06/27/har-badar-hunden-i-falun-och-borlange/
Du hade skrivit om badplatser för hundar i Borlänge och Falun. Finns det något ställe där man kan bada inomhus med hunden? Min hund har fått operera sig och skulle rehab-simma. Jag tänkte leta efter annat alternativ än just djursjukhusets bassäng.
Jag skulle skrivit något vackert, men jag orkar inte just nu !
Lev väl POJKAR, närheten till varandra lindrar och tröstar Er och Eran góa Matte & Husse !
Våren…. humlan surrar, fjäriln prålar…
oh vad livet dock är skönt !
” VARMA TANKAR TILL ER ! ”
Ta hand om lillebror för han behöver dig mer än nånsin, tvätta honom bakom örat och lägg tassen om honom. Det är tufft att mista en bror eller någon annan som hos en bor. Nu när ni bara har varann, se då till att matten och hussen inte blir bortglömda för de är säkert jätteledsna de med. Så ge tvåbeningarna ett mysigt kissekel när de minst väntar det.
Taxkramisar i mängd.
Usch, har i alldeles färskt minne hur jobbigt det är när en älskad familjemedlem och vän måste lämna in. Fäller en tår varje gång jag läser om Nisse och sänder såklart styrkekramar till både 2benta och 4benta! Mina missar har återhämtat sig från våran tragedi i januari men för ena pojken var det riktigt jobbigt trots att våran gamling bara fick lite mer än 1½ år hos oss.
Stora tassekramar från Smedjebacken!