Så är det då slut med nattsömnen igen! Hela veckan har jag fått ligga vaken på helspänn och hålla koll på grinden. Och det beror på den där grå saken med vit haklapp som försöker ta över gården.
Häromnatten fick jag lov att ge mig ut och skrämma bort honom halvfyra på morgonen. Annars hade han säkert sprejat sin vidriga doft över hela gården. Och så vill vi inte ha det!
Hade matte inte släppt ut mig, så hade jag garanterat nött ut fönsterrutan med framtassarna. För mycket tål jag, men inte att det kommer nån stöddig typ, och lever rullan på min gård.
Kattmånaden närmar sig så det gäller att ha högsta beredskap. Nu är jag dessutom stor och har lovat storebror Nisse att hålla rent från inkräktare.
Framför allt då såna som inte varit till veterinären och blivit lugna och snälla. Det är så jag får lust att beställa tid åt den här grå saken med vit haklapp som dykt upp från ingenstans.
Storebror Nisse har lärt mig. Han hjälpte mig förra året för att jag skulle kunna ta över nu i vår. Och jag gör precis som han har sagt. Spänner musklerna och går i sakta mak rakt mot inkräktaren samtidigt som jag låter lite varnande.
Det har fungerat hittills och jag har aldrig behövt bära tass på nån av våldgästarna. Fast det har varit nära några gånger, då de låtit så illa att lillebror blivit rädd.
Den här grå saken, som kommit nu i veckan, har jag aldrig sett förut. Men han är så fräck, så om ingen hindrar honom sätter han sig på trappan och tittar in genom dörrfönstret. Och blir jag av med honom kommer snart nån annan. En fem-sex stycken brukar det vara att hålla undan varje vår.
Då är det betydligt trevligare när mattes kompisar Kaj och Kaja kommer och hälsar på. Vi börjar bli så tjenis med varann, att de inte bryr sig om att jag är katt längre. De hör liksom till familjen och är faktiskt väldigt förståndiga. Så till sommaren jobbar jag på att vi ska kunna vara på gräsmattan tillsammans.
Lilla trädet där de sitter , och väntar på att maten ska komma flygande in i näbben, är samma lilla träd som jag brukar sitta i. Fast när jag sitter där kommer varken tunnpannkaka eller kattknaprisar! Vad nu det kan bero på!
Hugaligen nu sitter den där grå saken på grinden igen. Det betyder att jag måste ut och ta befälet öve gården. Jag drar och låter er njuta av dagens akrobat på cirkusträning i brudspireorna.
Titta bara vilken stil lillebror Artemis har, när han med högtflygande planer klättrar på grenarna i spireabusken. Han tror ingenting är omöjligt, och visst ser det lovande ut för framtiden!
Men så värst högt kom lillebror Artemis inte i dag. Istället blev det platt fall med huvudet före rakt ner i snön. Där slutade träningen, men jag vågar lova att han kommer tillbaka!
Tassekram från sibiren Triton 68 veckor ung och 7 000 gram tung.
Jaså du har fått inkräktare ja såna ska hållas kort, inte sjuttsingen vill man ha huset sprayat. Fast det tycks de inte förstå de som köper missar utan att kattstrera dem. Borde nog vara lag på det, för det är inte kuligt att få sina saker sprayade med illaluktande elände, det kan matten intyga.
Ser att Lillbror har högflygande planer, fast upp som en sol och ner som en pannkaka, hihi. Blir så där när inte vingarna bär, vi har väl oxå vart lite för högklättrande ibland och stått på nosen, hihi.
Taxkramisar i mängd till hela flocken.
Hej Triton!
Det är nog ingen konst för dej att skrämma inkräktare. Tänker att när du har burrat upp dej och blir dubbelt större än vanligt så får dom säkert bråttom därifrån.
Ja, Artemis får nog träna lite till på cirkuskonsterna. Men det är bäst han tränar nu när det är snö för då landar han mjukt i alla fall.
Många kramar från Älvdalen.