Morr på er allesammans! I dag måste jag bara resa ragg och fräsa till lite för att sätt mig i respekt! Annars är jag rädd att ni skrattar åt mig, då jag blir mindre och mindre för var dag som går.
Inte så det märks på vågen minsann. Nej, tanten därinne säger fortfarande med bestämd röst, ”Du väger sju kilo”! Men det både syns och känns, så att jag nästan blir lite förlägen.
Nog för att jag alltid haft bråttom med allting. Men den här gången tycker till och med jag att det går för fort! På bara en vecka har jag förlorat halva vinterpälsen, och den fortsätter lossna i rasande fart.
Det gör den samtidigt som strecket på termometern utanför fönstret sjunkit till mellan 25 och 30 grader kallt de senaste dagarna. Och jag som måste ut i alla väder och sköta min morgontoalett. Det är ingen höjdare, vill jag lova, utan min goa värmande ullkrage och det härliga lurvet under magen.
Helt klart är det skönt på sitt sätt att vårekipera sig efter en lång hård vinter. Men tänk dig själv att byta till vårkläder nu. Inte kunde jag då drömma om att det skulle slå så snett, även om jag vet att sibirer byter päls med besked.
Helt oförberedd var jag också, då det är första gången som jag klär av mig så här offentligt. Förra året den här tiden var jag bara liten och hade fortfarande inte fått nån riktig vinterpäls med krage och allt.
Nu vet jag inte riktigt hur det kommer att sluta, och hur jag kommer att se ut frampå vårkanten. Det oroar förstås mig, som alltid vill se så bra ut att folk vill hälsa på mig ute på promenad.
Nåja, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Det kan ju faktiskt vara så att våren är på väg, fast den inte hunnit ända fram. Den var ju på gång förut, men slogs tillbaka av Kung Bore.
Det finns ju också en massa nyttigheter man kan stoppa i sig för att pälsbytet ska gå snabbt och bra. Så jag får förlita mig på att matte fixar nåt undermedel, som grejar ”frisyren” på nolltid.
Dagens glada nyhet är i alla fall att det inte var nåt farligt fel på lillebrors ögon. Men han behövde en medicin, som heter Chloromycetin, och är droppar som man bara kan få på recept från veterinären. Så såna doppar och nånting smörjande har han fått tre gånger om dan en hel vecka.
Nu i kväll ska han få sina droppar för sista gången och sen ska han vara bra. För som ni ser på bilden har han slutat kisa och fått tillbaka sin stora runda ögon.
Det verkar faktiskt också som om han vet om att det snart är färdigmedicinerat. För i dag har han varit full i bus och sprungit omkring här hemma och ”råmat”, så där från magen, som bara han kan.
Och om våren förhoppningsvis är på väg, så vet jag nånting mer som är på väg. Det är mitt brev till kommunen, som lär ska nå farbröderna där i morgon. Återstår att se, vad jag får för svar!
Tassekram från sibiren Triton 67 veckor ung och 7 000 gram tung
Ja, du det är nog i tidigaste laget att lägga av vinterpälsen men idag har vi i alla fall inte så kallt. Värre var det igår morse för de stod vermaturen på drygt minus 30 och samma i lördagsmorse. Idag är det inte så många minusar, bara 6, så då känns det faktiskt riktigt bra. Då kan man gå ut och göra ettor och tvåor utan att frysa tassarna av sig.
Vi får välan hoppas att du inte tappar all päls, för då får matten din köpa dig en jacka, för du kan väl inte gå helt naken, för än är det inte vår.
Sen vill vi veta om lilla Hugo har hittats ännu, vi har lagt ut det din matte skrev första gången på vår blogg. Så att fler får läsa och kanske de känner någon som sett Hugo. Jag och brorsan önskar att vi kunnat gå och leta, för det är ett elände att försvinna hemifrån när man är så liten.
Taxkramisar i mängd.
Triton, idag får du inte glömma att gratulera din matte. Hon har namnsdag !! Nu får du lite annat att tänka på än din päls.
Var extra snäll mot henne idag. Mjau från ett kallt Skaraborg.