Vårkänslorna kom på skam och jag fick på pälsen. Men tro inte att jag deppar och känner mig som en insnöad dumbom för det!
Nej, det här med, snö och tö, sol och dagsmeja om vartannat hör till i gränslandet mellan vinter och vår. Jag gör som fåglarna, och rättar mig efter ljuset, och det har i alla fall kommit tillbaka!
Förresten är jag bara tacksam för den nya snön som kom och lyste de smutsiga snövallarna efter flera dar med plusgrader. Och i dag har jag suttit ute i solen, och känt hur skönt den värmt, medan lillpippis sjungit vårsånger så det stått härliga till.
Nu har det också hänt med lillebror Artemis, det som jag skvallrade lite om förra veckan. Han har varit till veterinären för att bli lugn och snäll och go´! Så efter det har han varit sån där konvalescent och fått ta det lite lugnt de senaste dagarna.
Det enda jag undrar över är hur lillebror egentligen ska kunna bli så mycket mer lugn, och snäll och go´utan att bli mesig. För det enda bus han haft för sig är att hoppa på mig bakifrån för att studsa upp sig lite.
Annat var det med mig som både försökte gräva mig under och flyga över staketet när jag började bli stor. För att inte tala om hur jag hoppade på storebror Nisse, och betedde mig som en buffel mot honom, innan jag fick åka storbil till veterinären.
Det är bara att hoppas att lillebror Artemis inte blir för snäll för sitt eget bästa. Fast ser vi att det lutar åt det hållet, får väl storebror Nisse och jag hjälpas åt att tuffa till honom efter bästa förmåga. För mot omvärlden måste vi tre hålla ihop och vara starka. Och jag behöver hjälp av lillebror att försvara gården.
Hur som helst måste jag berätta, att när matte var med lillebror Artemis till veterinären, så hittade hon en ny häftig Kong-makaper, som hon köpte åt honom som tröst.
Men hon hann bara komma innanför dörren med Kongen, så snodde storebror Nisse den direkt. Sen låg han hela kvällen och gosade med den där avlånga makaperen med svans, som tydligen ska föreställa en katt.
Det ska mycket till för att storebror Nisse ska falla i trans. Men det gjorde han minsann! Jag tjuvade Kongen efter honom och måste erkänna att det var en makaper som heter duga både att gosa med och avreagera sig på.
Kong KicKeroo heter den på riktigt och lillebror är lika kär i den den som vi andra. Så när han vilat efter veterinären har han haft den både som myskompis och leksak. För egentligen är det bara en plyschmjuk tassvänlig kudde med svans .
När vi ändå är inne på det här med veterinärbesök, för att att bli lugn och snäll och go´, tänkte jag komma med en tävlingsfråga som anknyter till just det. Djurskyddet har skrivit en ”Liten handbok för kattägare” och i den räknat ut hur många småttingar en kattmamma kan få under sitt liv om hon inte får hälsa på hos veterinären.
Sätt igång och räkna. Jag vågar lova att ni bli förbluffade. För som ni förstår är det otroligt många. Jag utgår från antalet som Djurskyddet räknat fram, och de tre som gissar rätt eller kommer närmast belönas med två trisslotter vardera.
Senast på lördag måste matte och jag har era tävlingssvar för att jag ska kunna presentera vinnarna nästa söndag. Med det hoppas jag ha klurat till det lite för er, och adressen är som vanligt pia.persson@dt.se
Tassekram från sibiren Triton 65 veckor ung och 7 000 gram tung
Jistanes va mycket ni har gjort, varit till kossadoktorn och blivit snäller. Joho, det är bästa man är snäll så inte matte får några idéer, för hon läser denna spalt titt som tätt. Vi gillar oxå snöoväder för då är det inte så kallt, solsken är inte lika roligt för då blir det kallt som attan. Det där med att vakta huset kan vara nog så betungande, här turas vi om med vakteriet.
Taxkramisar.