Tack snälla rara ni för att ni finns kvar som mina vänner. Matte berättade om era tröstens ord i kommentaren och jag blev så glad! Men tänk ändå vilka problem lite skrutt i arbetsmaskinen kan orsaka.
Här är det annars full rulle, då vi fått tillbaka snön. Vintern är verkligen min årstid, och jag blir som ”barn” på nytt när det blir vitt på marken. Och att sen gå på kvällspromenad med matte när de vita flingorna stilla faller är bara så sagolikt fint.
Den mjuka vita snön får mitt sibiriska blod att svalla. Men så är jag också född på senhösten och fick smaka på den med mamma Zibel i Brandalsund redan som liten unge.
Annat är det med lillebror, som är född i april och kom hit mitt i sommaren. Han har ju aldrig sett snö förut och är är fortfarande lite försiktig. Men får den nu bara ligga kvar ett tag, så ska jag nog hinna lära honom snövett som anstår en sibir.
I helgen roade vi oss i alla fall kungligt, när matte var ute och kastade snöboll med oss. Det tyckte till och med lillebror var jättekul och jagade för fullt genom snön efter de mystiska bollarna.
Även på kvällarna under veckan har matte varit ute och lekt snöboll med oss. Det är så himla roligt, och ger så bra motion, att jag rekommenderar alla som har möjlighet att prova på.
Här hemma är det annars storebror Nisse, som förbryllar mig mest. Han är fortfarande lika snäll som förut, men har plötsligt börjat tala om vem som är storebror i huset.
Förändringen har kommit smygande efter att han var till djursjukhuset och fick den där stärkande sprutan för några veckor sedan. Nu visar han verkligen hur små lillebror Artemis och jag är när han kommer tassande och trycker ner oss.
Ligger jag och vilar kliver storebror Nisse bara rakt över mig och börjar tvätta mig så snällt. Skillnaden är bara den, att han nu efter en stund, trycker ner mitt huvud och tar ett stadigt grepp med tänderna i nacken på mig.
Så står han enlång stund och håller mig i herrans tukt och förmaning. Och nånting säger mig att det är lika bara att ligga kvar, och låta honom hållas, för det blir inte värre än så!
Samma sak med lillebror Artemis. Så fort storebror Nisse kommer åt kliver han över honom med och börjar tvätta honom på huvudet. Även där slutar det med att han greppar tag i nacken och trycker ner lillebror som snällt ligger kvar.
Och märkligast av allt är att det så tydligt känns att storebror Nisse inte vill oss illa på nåt sätt utan bara vill visa vem som betsämmer och står högst i rang. En sorts maktdemonstration, som han tydligen aldrig fått ge uttryck för förr, då han alltid varit lillebror innan jag och lillebror Artemis kom.
Det är ju egentligen precis så det ska vara. Men tänk att Nisse var så djupt rotad i sin roll som lillebror, att det behövdes en Deca-Durabol-spruta, vad nu det är för nånting, för att han helt och fullt skulle ta över som storebror.
Men nu är det gjort, så i fortsättningen får vi se upp både lilebror Artemis och jag. Och det är inga problem, utan bara som det ska vara, att storebror Nisse tagit befälet fullt ut över oss småpojkar!
Tassekram från sibiren Triton 55 veckor ung och 6 400 gram tung
Va roligt å ser er igen och roligt att Nisse mår bra igen. Han behöver nog visa vem som bestämmer i huset.Med två busfrön som far runt.Kommer mer snö nu, så får ni busa runt ordentligt ute bland småpippisarna. Ha det skoj. Tassekram/Fialotta.
Hejja Nisse hejja, va roligt att läsa att du repar dej!!!
Du Triton,nu du får vi mer snö.Det som du gillar.En sibirisk vinterkyla skriver en reporter på DT.Tack för dina goá rader än en gång!
Hej på er godingar!
Skönt att Nisse har blivit pigg igen så att han kan hålla ordning på ” yrvädren ”. Och då menar jag inte snöyran, utan dej Triton och Artemis.Han ser riktigt bestämd ut. Men som det sägs så kan skenet bedra, och han drar säkert in klorna när han talar om för er vad som är rätt och fel.
Ha det så kul i snön!
Jag kan inte annat än fnissa lite åt din berättelse om storebror, jag har nämligen en sån jag oxå. Illerson är 3 veckor äldre än mig och det låter han mig veta titt som tätt. När han springer förbi mig så ger han mig ett vänskapligt nyp i örat eller svansen, varför har jag inte förstått men jag antar det är för han är äldre än mig. Lite som du skrev en maktdemonstration, ibland smäller han till mig med tassen, inge hårt men i alla fall en knuff. Ja, se storabröder de är som de är, hihi. Du får ha det så bra med stora och små bröder, nu när du hamnat i mitten.
Taxkramisar.