Tiderna förändras och vi med dem! För min del innebär det att jag behöver mer tid för mig själv. Tid att tänka efter och bara sitta ensam och filosofera ute på gården.
Det händer nu inte alltför ofta, då lillebror Artemis börjat växa till sig och vill vara med överallt. Han skuggar mig hela tiden och är lekfull till tusen. Hoppar på mig bakifrån och försöker få igång nåt bus.
Och visst har vi skoj när kör vi våra race och jagar varandra mellan buskarna i trädgården. Men jag kan inte bara hålla på att leka, då jag ska hålla vakt och skydda lillebror och resten av familjen mot inkräktare.
Jag är sån att jag vill inte slåss om det inte är alldeles nödvändigt. Jag försöker i stället använda min sibiriska list och skrämma bort dem som olovandes klättrar över staketet och hoppar in på gården.
För det behöver jag sitta i lugn och ro i gräslådan och smida planer medan jag håller vakt. Då kan jag mota Olle i grind, som det så vackert heter, och hejda inkräktarna redan på utsidan av staketet.
Jag har inte fyllt ett år än men måste ändå erkänna, att jag tycker att det är drygt att ha lillebror i bakhasorna hela tiden. Så ibland får han faktiskt stanna inne när jag smyger ut.
Men då sitter han hela tiden i fönstret och följer varje tass jag rör. Och så ser han så förtvivlat ledsen och längtansfull ut att jag får samvetskval för det.
Nu förstår jag också mer än väl hur jobbigt storebror Nisse hade det med mig, när jag var som värst. Han är ju hela 15 år, och jag är bara 11 månader men tycker ändå att det är drygt.
Samtidigt är ju lillebror Artemis jättegullig och på många sätt en kopia av mig. Fast så mjuk och docksöt, som han är, har jag aldrig varit och kommer väl aldrig att bli.
Ni minns väl att jag var en hårding redan från början, och trotsade snö och kyla direkt vid tre månaders ålder. Sen blev jag en värsting, som trackade storebror Nisse, för att nu ansvara för alltihop.
Så klart är det min uppgift som mellanbror att ställa upp för lillebror på samma sätt som storebror Nisse gjorde för mig. Och det gör jag väl också, då han får dela alla mina favoritplatser mig mig.
Som här uppe på plattorna i klematisträdet, där det är inspirerande att sitta och hålla koll ut på trafiken på Gruvgatan. Knappt hinner jag upp dit förrän lillebror kommer efter.
Titta på honom så förstår ni att jag inte kan säga nej. För jag håller faktiskt med dem som säger att jag har väldens sötaste lillebror.
Men han är inte bara söt och rar. Han är också ett riktigt litet busfrö, som vet dra nytta av sin docksöta charm. Så lite skulle jag vilja påstå att skenet bedrar!
Men jag väntar till nästa vccka med att avslöja nånting mer. Nu har jag fått skriva av mig lite och tycker livet känns helt okej. Så tills vi hörs igen låter jag er fortsätta att bedåras av min lillebror, som trots allt är väldens bästa!
Tassekram från sibiren Triton 49 veckor ung och 6 000 gram tung
.
Deppa inte Triton, jag tycker du är bäst.
Tassekram/Fialotta
Hej Triton.
Kan man vara så mycket stiligare än du är ???? Jag föredrar nog lite mer vuxna ”karlar” sådana som du. Gosekram till dig.
Hej Triton!
När Artemis blir större så förstår han säkert vilken god förebild du har varit för honom, precis som Nisse var för dej. Han följer efter dej och vill göra allt likadant som du gör.
Ta väl vara på varann!
Evert hälsar så gott!
Rar Blogg!
Det är höst nu Triton..snart kommer du och busa loss som du gjorde i förra årets snö.Men passa på och sitt o filosofera du i lugnan ro;En grek vid namn Triton var lika klok som du.
Du är verkligen en klok o rar kattkille.
Ut och busa i höstlöven sen,de har så härliga färger.Busa o stortrivs!
Vi tycker att du oxå är söt, men det är nu så här en gång för alla att de minsta får alltid mest uppmärksamhet. Detta gäller både bland fyrbeningar och tvåbeningar. Jag (Illerson) tycker oxå att det är jobbigt med en lillebror och då är Hillman bara två veckor yngre än mig. Fast han är både söt och busig, när han var liten kallade matte honom för bildsköne Bengtsson. Nu har vi slappat under hela morgonen men ändå håller vi stenkoll på matte så hon inte pyser iväg, för en sak är tvåbeningar bra på sjappa när vi sover som bäst. Vi förstår att du har det jobbigt för det är ett elände att hålla koll på allt som händer runt omkring. Vakthållningen brukar vi turas om med här hemma men även om vi är på resa.
Taxkramisar.