Veckans Triton om att hålla vakt

Nu har det hänt, det som inte skulle hända. Lillebror Artemis har klantat till det och trillat ner från farstukvisttaket! Det gick på fem röda sekunder och jag hann inte fatta vad som hände förrän piedestalen nedanför välte över ”kottehuset” och lillebror kom landande rabatten.

Där satt han och höll på att skrämma livet ur matte, som sett honom på taket för bara några minuter sen. Då ville han inte in, utan matte gick ner i köket och tittade ut då hon hörde en smäll. Till sin fasa upptäckte hon då den kullvälta piedestalen och såg lillebrors stora ögon mitt i rabattens grönskande fänrikshjärtan.

Lyckligtvis var han oskadd och verkade mest sitta och fundera över vad som  hänt. Problemet med honom är nämligen att han är blixtsnabb att klättra upp men inte verkar kunna lära sig att ta sig ner samma väg.

Jag har försökt visa honom men gett upp, då det inte verkar gå att få honom att förstå. Själv glider jag med huvudet först rakt ner genom den gamla knotiga kaprifolen och landar på farstukvistens räcke.

Matte tycker det ser fasansfullt ut, men förstår bättre nu efter lillebrors luftfärd. Jag hoppas verkligen att han jagade en lillpippis och kom för nära kanten. För så dum, att han försökte hoppa från det sämsta stället på hela taket, får han bara inte vara!

Nog om det för som jag nämnde förra veckan, så har jag det väldigt jobbigt just nu. Det har nämligen börjat drälla en hel del olika katter utanför staketet, som i skydd av mörkret försöker ta sig in på gården.

Jag är ju livrädd att nånting ska hända lillebror, och kan inte heller begära att storebror Nisse, som närmar sig 15 år, ska sköta vakthållningen sena kvällar och tidiga mornar.

Så jag har tuffat till mig ordentligt på senare tid, och släpper inte in en enda katt över staketet. Tack och lov att jag har blomlådan med gräs att ligga i och hålla vakt, och det är den perfekta utkiksposten för att hålla koll på inkräktarna.

Samtidigt känns det tryggt att ligga där ute, och ändå och ha lite kontakt med famijen på insidan av huset. För sätter jag mig upp ser husse och matte mig direkt och kan släppa in mig genom köksfönstret om det skulle behövas.

Men det här betyder att jag numera inte får så värst många timmars sömn. För på dagarna och en bit in på kvällen vill ju lillebror att jag ska leka med honom. Och både före och efter det jobbar jag alltså som familjens gårdvar.

Så när jag väl kommer in är jag så trött att jag bara kryper upp i soffan eller en fåtölj och somnar direkt. Jag känner knappast när matte pussar mig go´natt och orkar för allt i världen inte resa på mig och följa med.

Som oftast har då lillebror försiktigt krupit ihop bredvid mig, ,och får också han en puss innan husse, matte och storebror Nisse knatar upp och går och lägger sig i sängen.

Efter några timmar vaknar tydligen lillebror och är ”mattig”, för när jag äntligen kommer till sans är han borta. Och när jag  frampå morgonkulan smyger mig upp till matte, för att få lite knaprisar i sängen, hittar jag alltid honom trampande och spinnande i hennes armhåla.

Riktigt så fjollig tror jag då aldrig att jag har varit. Det är nästan så att det känns lite skämmigt, men jag låter honom hållas. Huvudsaken är ju att matte sträcker ut handen och gosar med mig medan medan jag äter mina ”knaprisar” vid huvudkudden.

Den här veckan har dessutom varit extra jobbig, då matte varit till veterinären med storebror Nisse. Hon kände att han behövde kollas upp, när det nu blivit lite svalare, då han blev så medtagen av värmen i somras.

Det visade sig nu också att han hade lite höga värden och kan behöva medicin. Han skulle därför ta det lite lugnt i helgen, när medicinen sattes in och kroppen skulle vänja sig.

Men jag min dumbom kunde förstås inte låta bli att bussa på honom, när han han kom ut på gården fast jag visste om hur det var ställt. Och då blev matte så grymt besviken på mig att jag åkte in och fick sitta i skamvrån en lång stund.

Där satt jag och tittade på hur storebror Nisse och lillebror Artemis hade det mysigt med matte ute på gården. Och när jag väl fick komma ut gick bröderna in och lade sig och gosade på favoritplatsen uppe i hallen.

Ingen ville vara ute med mig, fast jag ångrade mig och allting. Men nu är vi alla vänner igen, och husse har lovat att skjutsa matte och mig till skogen med storbilen så fort jag skrivit klart.

Därför slutar jag nu!

Tassekram från sibiren Triton 45 veckor ung och 5 700 gram tung