Var tror ni lillebror Artemis och jag sitter på den här bilden? Jo, utanför köksfönstret i blomlådan, som husse odlat om till kattsäng. Ett toppenställe att ligga och njuta på och hålla kolla på allt som sker både ute och inne!
Vad är det då husse har gjort? Jo han har sått gräs i blomlådan, efter att sommarblommorna gått slut och han sett att vi gärna sitter här.
På bara nån vecka har vi nu den skönaste mjuka gräsbädd bara en tasslängd från piprankan med alla husses och mattes ”lillpippis”. Det perfekta stället för mig att ligga och spåna innan jag sätter mig vid arbetsmaskinen.
Lillebror Artemis har snabbt blivit lika förtjust i gräsbädden som jag, och vi ryms fortfarande här båda två. Just vägen via farstukvisten, fönsterblecket och köksfönstret brukar vi också ta när vi vill snabbt komma in i köket.
Jag har hört berättas att flera av mina kattkompisar också sätter sig på fönsterblecket när de vill in. Därför kanske våran mysiga gräsbädd kan vara värd att tipsa om så här i sensommartider.
Gräsbädden håller sig dessutom grön och fin hela hösten. Och så kan man ju smaka på ett strå, då och då, för hälsans och magens skull. Det smakar bra mycket bättre än det där kattgräset som finns att köpa i affären och mycket billigare blir det också.
Det märks att sommaren går mot höst när kvällarna blir allt mörkare och farligare, som jag nämnde redan förra veckan. Farligt, farligt, farligt men härligt, härligt, för det är ju inte bara uvarna som lurar i mörkret utan också alla tusentals små vita fjärilar som lyser upp mörkret på gården.
Det är det bästa på hela dagen för oss tre ”småviltjägare”. Så nu får husse och matte snällt finna sig i att sitta och hålla vakt medan vi jagar oss trötta.
Inte bara med tanke på uvarna utan också för att lillebror Artemis, 16 veckor på tisdag, i går lyckades klättra upp på det 1,8 meter höga staketets nock och börja balasera där. Hu då vilken syn!!!
Det hände efter att vi haft besök av en lilla gosiga hundvalpen Leo. Han gjorde lillebror så ”upphiad” att han sprang runt och lät så där från magen, samtidigt som han pang-bom hoppade rakt upp från ”kottehuset” och klättrade högst upp på staketet.
Så här hemma har husse och matte suttit i krismöste sedan dess. De måste ju hitta på något sätt att säkra, det som de trodde säkra, staketet utåt grannparkeringen och gatan. Hugaligen, säger jag, hur de håller på och fixar och donar här ute på gården i dag!
Jag hade ju också en sån där klätterperiod innan jag var till veterinären och blev lugn och go´!!! Men då var jag då flera månader äldre än vad lillebror är nu, och dessutom höll jag mig till det lägre staketet in till granngården.
Lillebror Artemis är ju fortfarande bara ”barnet” och borde inte vara så avancerad redan nu. Jag försöker hålla reda på honom så gott jag kan, och nu har jag fått hjälp av matte,som klippt klorna fram på honom för att försöka stoppa hans utbrytarfasoner.
Fram till nu har hon annars låtit honom ha klorna på framtassarna ifred, i fall att jag av misstag skulle bli för hårdhänt. Han är ju annars så gudomligt mjuk och go, att ingen av oss kunde drömma om att han skulle börja använda staketet som klätterträd.
Själv har jag inte längre ens en tanke på att att ta mg ut på det sättet. Jag är stor nu och vet att selen ska på, och husse eller matte vara med, när man ska utanför grinden.
Jag hoppas verkligen lillebror Artemis kommer på bättre tankar, och i kväll ska vi börja träna selen på honom här hemma. Hur det går återkommer jag till nästa vecka. Tills dess må så gott, och njuta av sensommaren så länge den varar!
Tassekram från sibiren Triton 40 veckor ung och 5 400 gram tung
Jag går och väntar på vad du tänker skriva.Underbart