Månad: juli 2010

Oj, oj, oj, vilken jobbig vecka det har varit! Rolig också förstås med lillebror Artemis, som far både högt och lågt och sysselsätter hela familjen.

Fast värmen i veckan tog hårt på storebror Nisse. Så jag fick själv lov att både ta ansvar för lillebror och leka med honom. Det var nödvändigt, då storebror Nisse kommit i obalans och behövde få vätskeersättning och vila för att komma i form igen.

Även lillebror Artemis drack med förtjusning vätskeersättningen från djursjukhuset. Och den gjorde tack och lov underverk med storebror Nisse! Jag drack också lite ersättning i stället för vatten, och tyckte det både smakade bra och piggade upp i värmen.

Men som sagt, det är ett stort  ansvar jag haft att ta hand om  lillebror på egen hand. Han är visserligen en riktigt liten goding, men han har också lika mycket spring i bena som jag hade för ett halvår sen.

Skillnaden är bara att då var det vinter och kallt, med massor av snö, som gjorde gården mycket mindre. Nu är det sommar och skönt med buskar och grönt, som lillebror lyckas gömma sig i så att jag nästan får leta ihjäl mig för att hitta honom.Redan första dagarna lärde han sig klättra upp i det lilla trädet och balansera där  medan han kollade in mattes ”storpippis” på farstukvistens tak. Han har till och med hunnit kolla utsikten från klätterträdet, även om han då fick hjälp av matte att komma upp.

Fast visst är det jätteroligt att ha fått en alldeles egen liten kompis, även om lillebror Artemis fortfarande  är i minsta laget att busa med. Men han äter som en  häst, både dag och natt, och är redan uppe i en tredjedel av min aktuella matchvikt.

Blir jag för ”upphiad” och leker för hårt piper han så där ynkligt som bara en liten  kattunge kan. Då slutar jag tvärt, och springer i väg, så han får tuffa till sig och jaga mig istället.

Jag måste också berätta att ibland när lillebror Artemis springer omkring och busar med sig själv, så låter han på ett så lustigt sätt som jag aldrig hört nån katt låta förut. Ljudet kommer liksom ända nerifrån magen, och passar inte alls ihop med den lilla varelsen som flyger fram över gräsmattan.

Blir han sen trött smyger han sig upp på ”kottehuset”, där jag som liten satt och jagade flugor i vårsolen. Nu är buskarna runt omkring fulla med löv, som ger honom en skyddad sovplats på det lilla husets platta tak.

Men inte idag! Här har det regnat precis hela dan och vi har alla bara legat och vilat under tak. Det har också varit betydligt svalare, och det har varit bra för storebror Nisse.

Till och med lillebror Artemis har tagit det lugnt och bara legat och tittat sig omkring mellan skurarna. På det sättet har jag, utan att behöva oroa mig, kunnat sitta lugnt och skriva ute på farstukvisten.

Hela tiden med lillebror Artemis inom synhåll och storebror Nisse på bättringsvägen. Han är ju min trygghet, och jag har fortfarande mycket att lära. Så jag hoppas innerligt att han snart är pigg och kry igen!

Tassekram från sibiren Triton 38 veckor ung och 5 400 gram tung

Kära vänner! Tillåt mig att presentera min lillebror!!!  Han heter S*Mannegumman´s Artemis, är 12 veckor gammal och i mina ögon världens sötaste lilla sibir.

Han och jag har samma ”gårdsnamn” för att vi har samma pappa och alltså är halvbröder på riktigt.Men här hemma är hela han min alldeles egen lillebror och den bästa i hela världen.

Om jag lät lite högtidlig i början, så är det för att lillebror är det största som hänt, sen storebror Nisse tog mig till sig när jag flyttade hit. Och jag har klarat av att bli mellanbror, ta ansvar och vara stor och förståndig på bara en vecka.

Fast jag får väl lov att erkänna att jag blev jätteskraj när husse och matte kom hem med det hemska ”goldenmonstret” sent på söndan för precis en vecka sen. Storebror Nisse var som vanligt ”cool” och låg lugnt på golvet och välkomnade den pigga och nyfikna nykomlingen.

Då hade lilebror Artemis åkt 26 mil med storbilden i värmen, men såg ändå inte det minsta tagen ut. Säkert beroende på att matte haft med sig en kylväska med isklabbar, som hon lindat in i en frottéhandduk och lagt ovanpå filten i transportburen. Det verkade ha gjort susen, och kan vara värt att ta efter för den som ska resa med djur i hettan.

Men jag blev som sagt jätteskraj vid åsynen av ”monstet” som kom ut ur transportburen och sprang runt utan att veta vad jag skulle ta mig till. Jag var både nyfiken och rädd på samma gång. och kunde inte riktigt hantera det.

Så  när storebror Nisse hoppade upp i sängkammarfönstret, följde jag snabbt efter upp på övervåningen och kröp ner och gömde mig tätt bakom honom. Där låg jag sen hela kvällen och höll i honom medan åskan gick och regnet stod som spön i backen.

Som bortblåst var nu tanken på att hoppa på och busa elakt med storebror Nisse. Nej, nu gällde det att återigen få honom att ställa upp som min beskyddare, även om det skulle innebära att han då verkligen kom att visa vem som är kung på Elsborg.Snäll som han är ställde han upp och hjälpte mig på traven fram till lillebror.  Min nyfikenhet och önskan att närma mig honom började ta över. Men så fort jag nådde ända fram blev jag osäker och fräste till innan jag snabbt sprang i väg.

Så höll jag ett par dar, tills jag inte kunde hejda mig längre, utan började leka med lillebror. Sedan dess är vi bästa vänner, och jag håller koll på honom överallt. Matte behöver bara säga ”leta lillebror” så sätter jag igång direkt.

Det ska villigt erkännas att jag är så stolt över att ha fått en alldeles egen lillebror att ansvara för och ta hand om.  Och storebror  Nisse ställer förstås upp även som lillebrors trygghet, medan lillebror och jag är mesta lekkompisarna.

Och som sagt storebror Nisse har bevisat för mig att det är han som är kung, och jag kommer aldrig mer att stödda upp mig mot honom. Han visade sin storhet när han tog hand om mig än en gång fast jag varit så dum och bufflig mot honom på slutet.

Jag kan därför bara konstatera att lillebror kom i grevens tid och i ett huj återställde återställde  ordningen i familjen. Titta på honom och njut, för visst är  han världens sötaste. Min alldeles egen Artemis!

Tassekram från sibiren Triton 37 veckor ung och 5 300 gram tung

I dag har storebror Nisse och jag varit ensamma hemma hela långa dan. Husse och matte var uppe i ottan, och släppte ut oss ett par timmar mellan fem och sju, innan de packade väskorna och for iväg med storbilen.

Så här sitter Nisse och jag instängda och kan inte annat. Husse och matte har åkt och tagit transportburen, med en mjuk vit filt, med sig i bilen. Den var tom när de for, men lär knappast vara det när de kommer hem.

För om jag inte tar alldeles fel så är de och hälsar på hos Mannegumman i Brandalsund. Det var ju där ute på säteriet de hämtade mig i vintras, och därifrån han lär ska komma som ska bli min lillebror.

Så visst är det litet spännande att liksom gå i väntans tider. För jag vet ju inte alls hur det är att bli mellanbror, då jag bara varit lillebror fram till nu. Måste faktiskt erkänna att det känns lite pirrigt!

Nisse han får ju fortsätta vara storebror, så jag skulle tro att det är lättare för honom. När man är minst får man ju göra lite vad som helst och bli förlåten, men som mellanbror är jag osäker på hur det förhåller sig.

Jag tycker ju faktiskt att husse och matte varit lite strängare mot mig på slutet fast jag fortfarande är lillebror. Men det kan ju förstås bero på att de vill att jag ska vänja mig vid att jag håller på att bli stor.

Ja, det är många tankar som rör sig i mitt lilla huvud en dag som den här. Men storebror Nisse, som är en klok man, verkar ta det med ro. Så då får jag väl lita på honom, och det gör jag också.

Fast så värst mycket vettigt, förutom skrivandet, blir det förstås inte i dag. Inte förrän husse och matte kommer hem med det lilla ”underverket”.

Det är ju först då som jag får se vad han går för! Tills dess får väl Nisse och jag ligga inne i var sitt fönster och titta drömmande ut på allt spännande utanför.

Lite synd om oss är det förstås, men efter en hel vecka ute i solstolarna känns det nästan lite skönt att vara inne och vila upp sig. Det lär behövas vara piggelin med en egen lillebror att ta hand om!

Så tänk på mig och håll tummarna för att jag klarar av det. Och låt det gå bra för oss i kväll och alla dagar tills vi hörs igen!

Tassekram från sibiren Triton 36 veckor ung och 5 200 gram tung

Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle få se matte springa runt på gården och skjuta skarpt. Men nu händer det titt som tätt, efter att  hon varit ner på stan och köpt en ilsket brandgul ”puffra” i början på förra veckan.

Så här är rena vilda västern, då hon skjuter på mig, när jag jag bär mig illa åt mot storebror Nisse. En vattenstråle på flera meter skickar hon iväg för att överraska och få mig att sluta bråka.

Och visst kommer jag av mig och sticker när jag träffas av vattstrålen. Men om matte tror att  hon kan skrämma mig så misstar hon sig rejält. Jag bara tycker det är kul och försöker sno pistolen av henne så fort hon lägger den ifrån sig.

Fast visst gör den liten nytta, då jag vet att  matte är på hugget när ”puffran” kommer fram. Då gäller det att snabbt som attan koppla på stora charmen för att få henne att smälta. Och det brukar inte vara så svårt!

Men jag måste erkänna att matte är klok också. För hon vet att jag inte är elak utan bara så full av energi att jag vill ha någon att busa med. Därför lockar hon numera fram ”Ttiger” åt mig, när jag blir för vild, så jag får gå en rond mot honom.

Det duger bra åt mig och vi busar tills jag blir så trött att jag somnar. Helt perfekt tycker storebror Nisse, som sen kan ta hand om mig där jag ligger utslagen efter matchen.
”Tiger” är en riktig hårding, som husse vunnit på lotteri för flera år sedan. Hittills har han mest stått som prydnad eller fungerat som huvudkudde åt husets katter. Men nu vill jag lova att det är andra bullar!!!

Jag ger allt för att vinna och samtidigt bli av med all överskottsenergi. Fast så varmt som det är just nu  orkar inte ens jag göra mer än nödvändigt. Det tar till och med på att skriva, fast jag sitter ute i gröngräset och matte ”vattnat” mig med vattkannan flera gånger både i går och i dag.

Matte har också torkat mig och storebror Nisse med kall våt handduk. Framför allt på huvudet och framtassarna, och det tycker vi båda är jätteskönt!

Men nu orkar jag inte mer i värmen utan kryper in i funkiorna och gömmer mig igen. Här är svalt, fuktigt och skönt, och perfekt att ligga och smygkika på alla som passerar utanför staketet.

Härifrån funkiorna vill jag passa på att önska er alla en riktigt skön sommarvecka tills vi hörs igen nästa helg. Och då börjar det verkligen dra ihop sig till det där hemliga som jag skvallrat om förut!

Tassekram från sibiren Triton 35 veckor ung och 5 200 gram tung