Veckans Triton om sina passioner i livet


Tänk dig att bli serverad ett fat med livs levande baselusker till frukost! Visst låter det häftigt och får det att pirra till lite extra i lilla magen.

Då ska du veta att det är precis det som är meningen. Och nu har jag fått prova på baseluskerna varje frukost hela veckan för min känsliga mages skull.

Men tro för allt i världen inte att jag är ledsen för det. Det bruna pulvret, där baseluskerna gömmer sig, är så himla gott att det gör mig smått lyrisk.

Jag vädrar lukten av baseluskerna på långt håll och äter till och med fjantig kattungemat om jag bara får en liten påse såna strödd utanpå. Och jag kan lova att de är snälla och gör gott jobb i min lilla mage!

Just nu är de här livs levande mjölksyrabaseluskerna en av mina stora passioner i livet. Jag har blivit så tokig i dem att jag vill ha av fler varje dag fast magen är så gott som bra. Det är bara att hålla tassarna för att matte vill så väl att jag får gotta mig en vecka till.

Fågelskådning är annars, som jag nämnt förut, min andra stora passion i livet. Bäst gillar jag gråsparvarna, som lockar upp mig i köksfönstret varje morgon redan innan storebror Nisse har vaknat.

Där får jag sedan sitta och klättra på fönsterrutan medan ”sparvilarna” äter frön och nötter på matstället alldeles utanför. Då bryr de sig inte ett dugg om mig, men så fort jag tassar ut på fönsterblecket sticker de på stört fast jag sitter alldeles stilla.

Jag förstår då rakt inte varför, så söt som jag är när jag sitter där och väntar i snöyran. Men det är ju inte så lätt för lilla mig att förstå allting än…

Tassekram från Triton 16 veckor ung och 2 600 gram tung

Veckans Triton om magplask och högsäte


Jag är så här glad åt att kunna fira dig och alla andra läsare på alla hjärtans dag.

Storebror Nisse och jag njuter av varandras sällskap i förmiddagssolen på alla hjärtans dag.

Utkik från höjdarplatsens hylla mitt inne i den gamla kaprifolen.

På spaning efter lillpippis i torsdags morse med stjärten på det värmande sittunderlägget.

Hej igen idag på alla hjärtans dag. Titta på lilla mig så blir du glad! För jag vill gratta och fira dig och alla andra som väntat på och längtat efter mig!

Söndag igen och jag är tillbaka med smått och gott från veckan som gått. Och faktum är att det har varit både upp och ner sedan vi hördes av senast.

Jag har gjort två riktiga magplask men ochså hittat en höjdarplats uppe på spaljen bakom kaprifolen vid farstukvisten. Där uppe sitter lillpippisarna och sjunger av hjärtans lust, och jag stämmer ofrivilligt in med ett darrande vibrato i vårkonserten.

Deras glada kvittrande gör jag bara måste sjunga med, fast jag vet att jag avslöjar mig och får dem att fly. Men häftigast av allt är ändå att sitta instucken i mattes jacka och hålla koll på när hon handmatar sina två tama kaj-kaj-pippisar. Då vill jag lova att jag är knäpptyst!

Magplasken är så skämmiga så jag vill helst slippa tala var jag gjort dem. Men jag kan avslöja att jag hade tur för det var rent och nyspolat båda gångerna. Matte hade bara inte hunnit lägga på locket när jag kom farande.

Annars har livet gått sin gilla gång, och jag har varit ute korta stunder varje dag fast det varit riktigt 15-20 grder kallt. Jag måste ju leva upp till ryktet som den sibir jag är med anor från den ryska tundran.

Fast ska sanningen fram så har jag med mig ett varmt underlägg att sitta på för att inte bli kall om lilla stjärten. Först undrade jag vad det var för fyrkant matte kom rännade med, men behövde bara testa en gång för att känna hur skön den är att sitta på.

Rekommenderas varmt till alla er som vill sitta ute i snön och njuta i vårsolen. Den börjar värma nu som aldrig förr, och jag har hela livet framför mig!

Tassekram från sibiren Triton 15 veckor ung och 2 400 gram tung!

Veckans Triton om gränslös kärlek


Storleken spelar ingen roll, åldern har ingen betydelse och inte ursprunget heller. Det har lilla jag kommit underfund med alldeles själv sedan jag flyttade till Falun

Här har jag nämligen hittat min nya storebror, som heter Nisse och är en maffig maine coon-herre på 8 kilo och 14 år. Där ligger lilla sibiriska jag förstås i lä med mina 2,2 kilo och 14 veckor. Men vad gör det!

Vi två har funnit och uppskattar verkligen varandra. Nisse har blivit min nya idol , då han inger respekt med sin stränga min och sitt allvarsamma yttre. Men jag som är hans bästis vet att han är en glad prick, som tål att busa med överallt alla tider på dygnet.

I mina ögon är han en brun, gosig brumbjörn, med jättelurvig päls på magen att krypa in i och mysa. Jag får nästan till och med ”tutta” lite på honom om jag blir lite ”mammig”.

Sin storhet visar Nisse verkligen när vi brottas och han faller för att jag ska få vinna. Jag blir förstås mallig, men någonstans inom mig förstår jag att det är en del i hans roll som läromästare.

På den här korta tiden här Nisse lärt mig klättra högt, hitta alla utkiksplatser och gömställen och dricka vatten som en stor katt. Han är bara bäst och ropar högt efter mig så fort jag försvinner ur sikte.

Går husse och matte ut finns Nisse alltid där vid min sida och tar hand om mig. Vi är oskiljaktiga och ett levande bevis för kärleken inte vet några gränser!

Tassekram från Triton 14 veckor ung och 2,2 kilo tung

Tänk att jag var så välkommen!


Tänk att jag fick så många välkomsthälsningar, fast jag är ryss och storebror Nisse är amerikan. Det bådar gott för världsfreden med Dalfolket som föredöme för en bättre värld.

Hela veckan har det kommit folk, mejl och telefonsamtal till mig. Det känns stort, och jag älskar verkligen att visa upp mig. Just nu är en familj från Borlänge på väg hit bara för min skull.

Visst saknar jag mamma Sibel och syrran Ariel ibland. Men det ser bra ut här med en familj som älskar mig, egen trygg gård och massor av snö att busa i och sladda i kurvorna. Och så finns här hur mycket pippisar som helst att sätta fart på.

Inne i stugvärmen är det det laserpekaren och datorns muspekare som gör mig helt lycksalig och fullständigt galen på samma gång. Jag stortrivs på tangentbordet, och har redan hunnit både markera och radera mattes text.

Den talangen har fört det goda med sig att jag blivit lovad att göra ”Veckans Triton” i bloggen med start nästa söndag. Så håll utkik och häng med i det som händer och sker i min lilla värld.

Hoppas på det sättet också kunna bidra med ett och annat matnyttigt till alla hussar och mattar med kattsmåttingar i min ålder. Som till exempel det att prova Pro-Kolin om lilla magen börjar krångla och bli besvärlig.

Matte satte in det på mig i fredags, och redan i går började magen rätta till sig. Det smakar pest, men i dag har jag gjort de finaste små hårda korvar i lådan! Så gissa om matte är glad!

Tass på er från sibiren Triton, 13 veckor ung och 1 900 gram tung!

Nu har det hänt – Triton har kommit!


För första gången på 14 år har vi en återigen en liten kattunge i huset. I torsdags hämtade vi våran Triton i Brandalsund, och fick med oss den ljuvligaste lille gosse hem till Falun.

Mannegumman´s Triton är hans fullständiga namn, och han är en sibirisk katt på 12 veckor. En riktig liten guldklimp som gjort precis allting rätt sedan han satte sin första tass innanför dörren här hemma på Elsborg.

Från första stund har han charmat oss alla med sitt mjuka mysiga sätt och sin härliga framåtanda. Med svansen i vädret möter han allt och alla har redan fått storebror Nisse på fall.

Och att Triton har sina rötter i Sibirien behöver ingen tvivla på. Redan nu älskar han att busa ute i snön och att sitta ute på farstubron och kolla på småfåglarna.

I nästa stund piper han lite försiktigt, innan han kryper upp i famnen och är världens gosigaste. Ända tills något nytt spännnde dyker upp, som han måste utforska närmare.

Ett Iitet energiknippe, som far fram som en oljad blixt, tills ”undertråden tar slut” och han somnar spinnnde utsträckt i hela sin längd. Vår första ”sibir” men inte den sista som det känns i dag.

Han är bara helt gudomlig!

God fortsättning med Triton i trädet


Foto: MARIANNE HÄLJERYD-JÖNSSON

En riktigt god fortsättning på det nya året vill jag och min Nisse önska er alla med den den här ljuvliga vinterbilden från ett kallt men soligt Brandalsund.

Bilden visar lille Triton, som efter gårdagens firande, inledde det nya året med att känna på vinter och snö för första gången.

Lite försiktig var han allt, men visst var det lite spännande också, att sitta där uppe i trädet och känna på snöflingorna.

Njut av bilden och bli varm i hjärtat, den här första strålande vinterdagen år 2010. Den ger hopp om att det kanske ändå inte att det är så farligt med den globala uppvärmningen!

Gott Nytt År med Triton i firartagen


Foto: MARIANNE HÄLJERYD-JÖNSSON

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag och min Nisse alla våra djurvänner med den här härliga bilden på ”Triton the great”, som fyller nio veckor i dag och väger 1 315 gram.

Högtidsdagen firar han förstås med syrran Ariel hos mamma Zibel i Brandalsund, men om tre veckor hoppas vi att få hämta hem honom till Falun.

Grattis, säger jag också så här på årets sista dag till alla er som knäckte årets sista bloggnötter. Tre vinnare får trisslotter med posten, som en lyckosam start på det nya året.

Katterna jag sökte var Pelle Svanslös, Gustaf eller Garfield och Findus. Dagens vinnare är:

Annelie Norén, Eidsvoll

Margit Willershausen, Borlänge

Pia Wåhlander, Falun

Med det tackar Nisse och jag för i år och hoppas på ett festligt men fridfullt nyårsfirande. När det är över ser vi fram emot ett 2010, då vi alla hjälps åt att göra det bästa för våra mesta vänner i djurvärlden.