Än blommar det, men…

Blommor och blader har vi fortfarande gott om i trädgården fast sommaren börjar sjunga på sista versen. Måsfamiljen har dragit vidare och kajungen växt upp och lärt sig hålla tyst på matplatsen.

Till och med ”kottarna” har börjat röra på sig och skymtar först i mörkret frampå nattkröken. Det har redan blivit så mörkt om kvällarna, att matte måste ha ficklampan med sig ute i ”kotte”-buskarna.

Artemis och jag försöker med vår vaktinstinkt hålla ut i mörkret så länge det går. Allt för att kolla upp, att det verkligen är ”Kotte” och hans vänner, som kommer smygande och äter upp maten.

Risken finns annars att objudna gäster tar sig mindre uppskattade friheter. Främst handlar det då förstås om utomjordingarna, som i skydd av mörkret ser sin chans att få sig ett skrovmål.

De enda små vänner, som fortfarande är oss väldans trogna, är de små söta sparvilarna. De äter som aldrig förr om somrarna och blir bara fler och fler för var vecka och månad som går.

Och tur är väl det, då gråsparvarna annars minskar i antal lite varstans och är på väg att försvinna på många håll! Här trivs de i alla fall i vår gamla torra karagan, som får stå kvar bara för dem.

På tal om blommor och blader, så var det tydligen ingen helt enkel fråga jag ställde i förra veckans blogg. Vi fick visserligen många trevliga svarsförslag, men faktiskt fler som var fel än rätt.

Den röda blomman jag frågande om, och som här syns ovanför ryggen på Mini-Vinnie, är en fuchsia. Det visste Eva Carlberg i Kolmården, Sofia Lindberget i Evertsberg och Anita Mattsson i Stockholm!

Grattis, säger vi alla här hemma, till er vinnare som har pälssvansar att vänta på posten! Och alla ni andra håll utkik i bloggen framöver, för det blir fler tävlingar frampå höstkanten.

Med det tackar jag för mig för i dag, och får precis veta att matte i natt överraskades av en liten taggig nykomling på matstället. Fortsättning följer och till dess en fortsatt fin sensommar till er alla!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Sommar med liv och lust

Fyra igelkottar, en gaphals till kajunge, skriade fiskmåsar och minst hundratalet hungriga gråsparvar! De har tillsammans bildat orkester och hjälpts åt att ljudligt förgylla vår sommar så gott som dygnet runt.

Gårdens alla blomster har förstås också bidragit till att skapa mysig stämning i tysthet. Därför undrar jag om du vet vilken färgsprakande blomma det är som jag och Artemis söker svalka under på bilderna.

Vet du svaret har du chans att vinna en mysig pälssvans! Såg hur lycklig Artemis blev när ha fick tillbaka sin, och jag vill förstås göra dig lika glad. Tre svansar står på spel och mejla svaret till gpia.persson@outlook.com

Febus och Mini-Vinnie har fortfarande fullt upp om kvällarna att hålla koll på ”Kotte” och hans vänner. De älskar att tassa omkring på gården och leta smågodis till dessert efter att ha få kattmat på fat och friskt gott vatten.

Mini-Vinnie följer varje steg ”Kotte” tar när han kommer hemsmygande i full fart efter någon av sina långväga promenader. Då är han noga att kolla, så att ingen annan ”kotte” hunnit före honom, innan han kan slå sig till ro!

Så här såg den söte gaphalsen ut, när han skrek som värst i ottan, och krävde att mamma kaja skulle hämta mat och stoppa in munnen på honom. Befarar att det hördes vida kring, där han satt på nocken av vårt uthustak!

Tack och lov lyckades mamma kaja slutligen lära den mycket speciella lillen äta själv och utvecklas till ett riktigt praktexemplar. Större och rundare är alla andra ungar! Så nu kan hon äntligen koppla av och känna sig stolt.

Mini-Vinnie och Artemis är som alltid oskiljaktiga! Och det trots att de mellan varven busar så tussarna ryker. Men bara för att en stund senare ligga tätt intill, och tvätta varandra, på ett sätt som bara bästebröder kan.

Sötast just nu är annars den lille måsungen, som pinnar omkring och ”tjirpar” efter godsaker ute på allmänningen! Säkert har han lotsats hit av föräldrarna, för att få lite hemlig matte-mat mellan flyguppvisningarna!

Stor och präktig som få också den här ungen. Så inte att undra på att det var en stolt förälder, som förra veckan visade upp honom första gången! Nu håller han till här själv, och ropar på matte när magen skriker efter mat.

Rena para diset för både stora och små, och förresten för oss bröder med. Inte minst sparvilarna håller på att äta husse och matte ur huset! Men de behöver mat, och det finns inga insekter, så då är det inget mer med det.

Allt gott till er alla och glöm inte att svara på frågan med chans att vinna pälssvansar. I skrivande stund har värmen slagit till på allvar, så ta det lugnt, försök hålla er i skuggan och drick ofta och mycket vatten!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Leklusten och pälssvansen

Deckargåtor hör sommaren till! Så här kommer mitt mindre mordiska, men likväl spännande, lilla bidrag. Jag undrar kort och gott om du kan lista ut vad min härliga leklust och Artemis älskade pälssvans har gemensamt?

Bra gjort om du klarar det! Bilderna kanske kan vara till lite hjälp, om du hängt med i bloggen och vet vad vi varit med om här hemma. Så tag dig en funderare innan du scrollar vidare och hittar den oväntade upplösningen.

Svaret på gåtan är att leklusten och pälssvansen har det gemensamt att båda varit försvunna och kommit tillrätta! Leklusten efter att jag blivit av med mina forltänder och roar mig kungligt med att jaga en låtsasfjäril.

På både gott och ont förstås! Det goda är att jag blivit som ung på nytt, och är samma goda glada Tritte, som alla minns mig från start. Det onda är att det är så oroväckande lite levande nyttiga flygfän i luften nu i sommar.

Än mer otroligt är att Artemis älskade pälssvans, med den lila flärparna, är hemma igen! Fem dygn efter att den försvann, strax före midsommar, hittades den nästan oskadd längst bort på gräsmattan ute på allmänningen.

Det låter som en saga, men… I efterhand har vi fått veta att två måsar och två skator, dagen innan svansen hittades, kivats högljutt om något platt lurvigt rödlätt på en helgtom parkering ett kvarter längre ner.

Det troliga är sedan att fågeln som vann flög hitåt med svansen och lade den helt synligt på gräsmattan. Till Artemis stora lycka, men var den hållits gömd, i störtregnet under midsommarhelgen, är och förblir en gåta!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Midsommar på Elsborg

Midsommarhelgen sjunger på sista versen, och jag hoppas ni alla haft det lika grönt och skönt som vi hemma på Elsborg! Här har solen lyst nästan dygnet runt och vi bröder knappast varit innanför dörren.

Själv väntade jag med spänning flera dagar i förväg på att matte skulle komma hem med våra blomsterkransar. De hör midsommaren till, har blivit tradition hos oss och traditioner är till för att hållas!

I dagarna tre har vi firat och lyckats hålla kransarna fina i kylen om nätterna. För ensamma ute i mörkret är det tillräckligt spännande, med bara ”Kotte” och hans vänner, ända till fram i tresnåret på morgonen.

Med andra ord en oförglömlig midsommar, då det är första året husse och matte vågat lita på att vi alla sköter oss ute på gården. För Mini-Vinnie som är yngst ett spännande äventyr han sent kommer att glömma.

Jag är nog den som är mest stolt över min blomsterkrans, och bär den med svansen i vädret även ute på allmänningen. Älskar att visa upp mig och hoppas verkligen jag får en egen krans när det ska firas 10-årsjubileum!

Artemis var sin vana trogen noga med att låta älsklingssvansen, i samma färg som han själv och med lila flärpar, följa med ut i gröngräset. Men ledamt nog försvann den på något oförklarligt sätt under natten.

Som vi alla hjälpts åt att leta efter den förrymda pälssvansen. Febus har kollat varenda blomurna och vi andra gått skallgång i rabatterna. Men svansen är borta, trots att grinden varit låst och vi ensamma på natten.

Fast bortsett från den tappade älsklingssvansen har Mini-Vinnie och vi andra levt livet och strålat hela helgen. Och bäst av allt, är att jag blivit som ung på nytt, efter att ha blivit av med mina elaka forltänder!

Tassekram Triton med bröderna Artemis-Febus och Mini-Vinnie

Ett evigt matande…

Det sägs, att när det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked! Fullt så illa är det inte här hemma, men när det dimper ner småsparvar från taket får jag snällt tassa in bland kattfötterna och krypa ner där.

Är det inte ”sparvilar” som flygtränar så är det ”kottar”, som sussar sött här på dagarna och lever livets glada dagar om nätterna! Busar hårdfört med varandra och skramlar i porslinet så fort maten på faten tar slut.

Artemis tar det mesta med ro, och ägnar sig åt att provsmaka alla olika sorters gräs han kan hitta. Mest uppskattade är förstås de långa kärva stråna, som husse och matte kommer hem med från viltspaningen.

Ett evigt matande är det i vildvinet så gott som dygnet runt. Och de vågade föräldrarna drar hit småttingarna nästan innan de kan flyga! Alla så gruvligt hungriga, att vi inte kan göra annat, än fortsätta hänga ut mat.

Mini-Vinnie tror fortfarande at han är liten och kan gömma sig i de lummiga funkiorna. Man han närmar sig fem år, och syns lyckligtvis alltför väl, för att lillpippis ska missa att han sitter där och landa mitt i prick!

Gulliga och trivsamma är ”kotte” och hans kompisar så det förslår! Men jag börjar nästan misstänka att kvartetten, som nu underhåller oss här hemma om kvällarna, är pojkar och att det är rena ungkarlskrogen vi driver.

Busfröet Febus kan ligga i timmar på ljugarbänken vid sidan om lillpippis matplats och följa dem blicken. Nu väntar vi på årets första kajunge, och med det önskar vi er härlig midsommarvecka och en riktigt trevlig helg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Sommar på gott och ont

Sommar, sol och semester! Låter som lycka i mina öron, där jag ligger och njuter på ”kottehusets” tak, i väntan på att han själv ska komma hem. Och jag behöver inte vänta alltför länge på fyra små tassar mot stengången!

I ottan kommer vår lille nattsuddare hemtultade följd av morgonsolens första strålar. Hela natten har han varit ute på äventyr och tassar med bestämda steg mot ingången på huset inbäddat i lummig grönska.

Mini-Vinnie ligger under busken alldeles intill, och följer varje steg, tills ”Kotte” försiktigt smyger in i sitt eget lilla hus. Väl där anar vi hur han bäddar åt sig i halmen, innan han kryper till kojs och snart sussar sött.

En lycklig tid för oss, men grymt olycklig för andra. Många veterinärer vittnar nämligen om hur friska katter lämnas in för avlivning inför semestern. Allt medan andra ägare bara dumpar dem långt hemifrån.

Lite längre fram på höstkanten, är det sedan som de ”älskade” kattungarna lämnas kvar vid sommarhusen, med ett fat mat som ska räcka hela vintern. Det låter som en sorglig saga men är ledsamt nog alltför sant än i dag.

Låt oss alla göra allt vi kan för att förhindra tragedier och hjälpa veterinärerna slippa avliva friska djur. Ställ upp för alla i behov av en hjälpande hand, som lillpippis då det i år knappast finns några insekter.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Kärleksfullt i kylan

Den kärleken, den kärleken mellan ”Kotte” och mig! Så stor att jag bara ligger och myser, när han smaskar så gudomligt som bara ”kottar” kan! Och det trots att han med självklar rätt tagit över mitt fat med mat.

Och trots att han slukat sin egen portion, på sitt eget fat, kan jag inte neka honom äta upp min mat. Känner mig som en ansvarsfull far, och det har varit så kallt om kvällarna att jag med glädje lindat in mig i yllefilten!

Artemis håller helt med om att ”Kotte” måste få äta sig mätt för att klara den långa natten ute i kylan. Han har uppdrag att utföra, och en fästmö, som också ska värmas med god mat, innan kärleken kan spira!

En kärlekslek av helt annat slag, som pågår både länge och väl. Vi bröder håller koll på från kattfönstret, som står på glänt, så vi kan höra dem vänslas utan att trilla ut! Fast i tresnåret kan jag inte stilla mig längre.

Då måste jag bara ut och den första att hänga på vid dörren är Febus. Han är busig, men lite försiktig, och vill gärna att vi följs åt! Det fungerar jättebra och vi håller dessutom alla eventuella utomjordingar borta.

Mini-Vinnie kommer lite senare, och blir helt okontaktbar, när han ser och hör ”kottarnas” buttande och stönande. Förstår ingenting, men vet att hålla sig på sin kant och inte störa det taggiga kärleksparet.

Allt det här har fått även husse och matte att göra natt till dag ! Och den här bilden skickade de från vilskogen i går morse runt klockan halv fem. Då hade både vi och ”kottarna” fått nog, och krupit till kojs!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus, Mini-Vinnie och bästisen ”Kotte”förstås!

Sköna maj välkommen…

Sköna maj välkommen med kyla drivis och snö! Bakslaget kom som ett brev på posten, men världens bästa husse lyste upp trädgården och tröstade mig i dag med en alldeles egen solgul ros att njuta av och knapra på.

Annat var det i april när småbröderna gick på årets första grönbete i solen ute på allmänningen. Artemis var salig, och tuggade i sig så mycket saftigt gräs, att han måste spy upp lite och börja om igen!

Busfröet Febus betade sin vana trogen på grusgångarnas solvarma stenplattor. Där rullade han runt och varv på var tills han blev alldeles stolletokig, pratade högljutt och nästan tittade i kors!

Mini-Vinnie ville förstår inte vara sämre utan tuggade gräs av hjärtans lust han med. En underbar lillebror för matte att vara ute med! Lyder minsta vink och behöver inte ha någon sele ute på allmänningen.

Det behöver som oftast inte Artemis heller, fast den här dagen drog han plötsligt iväg under staketet in till grannkvarteret! Där satt han sedan i godan ro och tvingade matte springa runt och hämta honom!

Febus är däremot inte riktigt att lita på utanför grinden. Han blir så upphiad att vad som helst kan hända! Här räcker det inte med att prata, utan han fräser som en orm, utan att veta åt vad.

Mini-Vinnie är en kopia av mig och sköter sig som den prins han är ute på allmänningen. Jag är så stolt över det lilla knytet, som jag lärt allt han kan och jag har den där alldeles speciella faderskänslan för!

Själv är jag lite grann som Febus när det gäller intresset för grusgångarna på allmänningen. Och härifrån önskar jag en alla en fortsatt fin maj, med löfte om att värmen återkommer i mitten av nästa vecka!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Nu har det hänt…

Glad fortsättning på påsken, och en fortsatt solig avslutning på helgen, önskar vi er alla! Här hemma övergick vintern i vår på bara några dagar, och nu har det hänt som vi alla väntat på i flera veckor.

Allt började förra helgen, när vi bröder hjälpte matte att kratta undan snöresterna och inreda ”lillstugorna” i gästhörnan. Det var fortfarande sex-sju grader kallt om nätterna, men för säkerhets skull ifall att…

Tur var väl det! För ett par dagar senare, efter ännu en iskall natt, låg vår lilla ”Kotte” i sin stuga och sov så sött i mjuka halmen på morgon. Trött efter nattens strapats, och tacksam att få rumsvarm mat och friskt vatten.

Som ni säkert förstår har det mesta därefter handlat om att hålla koll på ”Kotte”, som verkligen kom med våren och värmen. Så efter ett par dagars mat och vila började han göra sina små nattliga kärleksvandringar.

Det tycks ha givit resultat, för nu är dansen i gång i mörkret om kvällarna här hemma på gården. Och vi bröder sitter, ligger och står förstås på första parkett och följer det taggiga skådespelet.

Det får vi så gärna, för kärleksparet har bara ögon för varandra. De varken ser eller hör, men i mina ögon är vår ”Kotte” lite väl brutal mot sin fästmö. Fast hon stannar ju, så det är väl så det ska gå till i ”kotte”-världen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie



Kriget i full gång

Ljuvligt soliga vårdagar sprider livsglädje, men kriget är tyvärr i full gång om nätterna. Utomjordingarna har landat på fel sida grinden, och mitt under min lugna konvalescens tvingades jag gå till motattack.

Vad som hände har jag inte lyckats förklara, men ni må tro att Artemis gjorde stora ögon när han kom ut. Gården såg ut som ett slagfält med nerivna säkerhetspinnar både vid grinden och åt gatan till!

Utomjordingen rev ner det mesta, och kraschade även en trave blomkrukor, när han i panik försökte fly undan mig. Men vi har sett spår utanför grinden efteråt, så Febus är numra grindvakt om kvällarna.

Till sent på kvällarna, och även om nätterna, är vi nu ute och patrullerar hela brödraskaran. Till och med Mini-Vinnie är med ute i mörkret, och tar uppgiften som väktare och gårdvar på största tänkbara allvar.

Nu har vi fått vila ut i helgen, då det kom en rejäl snödimp och stoppade upp trafiken. Men den vita varan är redan borta, så nu startar nattpatrullen igen. Och tillsammans släpper vi ingen utomjording över bron!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie