Än blommar det, men…

Blommor och blader har vi fortfarande gott om i trädgården fast sommaren börjar sjunga på sista versen. Måsfamiljen har dragit vidare och kajungen växt upp och lärt sig hålla tyst på matplatsen.

Till och med ”kottarna” har börjat röra på sig och skymtar först i mörkret frampå nattkröken. Det har redan blivit så mörkt om kvällarna, att matte måste ha ficklampan med sig ute i ”kotte”-buskarna.

Artemis och jag försöker med vår vaktinstinkt hålla ut i mörkret så länge det går. Allt för att kolla upp, att det verkligen är ”Kotte” och hans vänner, som kommer smygande och äter upp maten.

Risken finns annars att objudna gäster tar sig mindre uppskattade friheter. Främst handlar det då förstås om utomjordingarna, som i skydd av mörkret ser sin chans att få sig ett skrovmål.

De enda små vänner, som fortfarande är oss väldans trogna, är de små söta sparvilarna. De äter som aldrig förr om somrarna och blir bara fler och fler för var vecka och månad som går.

Och tur är väl det, då gråsparvarna annars minskar i antal lite varstans och är på väg att försvinna på många håll! Här trivs de i alla fall i vår gamla torra karagan, som får stå kvar bara för dem.

På tal om blommor och blader, så var det tydligen ingen helt enkel fråga jag ställde i förra veckans blogg. Vi fick visserligen många trevliga svarsförslag, men faktiskt fler som var fel än rätt.

Den röda blomman jag frågande om, och som här syns ovanför ryggen på Mini-Vinnie, är en fuchsia. Det visste Eva Carlberg i Kolmården, Sofia Lindberget i Evertsberg och Anita Mattsson i Stockholm!

Grattis, säger vi alla här hemma, till er vinnare som har pälssvansar att vänta på posten! Och alla ni andra håll utkik i bloggen framöver, för det blir fler tävlingar frampå höstkanten.

Med det tackar jag för mig för i dag, och får precis veta att matte i natt överraskades av en liten taggig nykomling på matstället. Fortsättning följer och till dess en fortsatt fin sensommar till er alla!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie