Det var troligtvis ingen rovfågel som skrämde lillebror Febus och orsakade hans rädsla under midsommarhelgen. I stället verkar det ha varit något helt annat!!!
För han blev visserligen lugnare och gladare men kändes ändå inte riktigt bra. Så när matte avmaskat honom, och serverat ett uppskattat varmt bad, ringde hon veterinären.
Sköterskan på Vettris misstänkte direkt att det var analkörtlarna som spökade. Ett stopp kan göra väldigt ont och får den, som råkar ut för det, att liksom springa undan smärtan.
Eftersom Febus blivit bättre hade stoppet sannolikt hävts lite men inte nog. Så sköterskan trollade fram en akuttid och hjälpte honom tömma körtlarna där bak.
Det gjorde susen och Febus kom hem som en ny katt! Både han och ”Mini-Vinnie” var lika lyckliga, och ska sanningen fram körde de sitt nattrace ända fram till klockan två på natten.
Febus var till och med så busig att han försökte sätta på ”Mini-Vinnie”. Men det fick han kärleksfullt sota för när minstingen kom loss och de fortsatte busa sig genom halva natten.
Annars har veckan pendlat mellan strålande sol och hällande regn. Jag har plötsligt upptäckt hur härligt det är att bara ligga och rulla sig på gräsmattan när solen väl tittar fram.
Nu har det tyvärr inte varit så långa stunder mellan regnskurarna. Så småbröderna har mer eller mindre parkerat sig på takhyllorna och legat där på span medan de löst all världens problem.
Husse och matte har förstås varit borta då och då om kvällarna på viltsafari i favoritskogen. Ledsamt nog med magert resultat på slutet, men annat är det här ute på allmänningen.
Häromdagen när matte och jag tassade ut på promenad gjorde vi båda stora ögon. För i solen på parkeringen vid husses bil satt en ensam liten harpalt och tittade nyfiket på oss.
Husse hade sett den dagen innan, men jag trodde aldrig att jag skulle få se en harpalt i verkligheten mitt i staden. Tror nästan den flyttat hit ner för att slippa bli tagen av uvarna uppe i gruvan.
Men bäst av allt är förstås att matte i går morse upptäckte att lyktan vid stora ”kottehuset” var kullvält. Den lilla gömda skålen med knaprisar var också tom vattenskålen använd.
Knappt hann matte ut förrän halmen i huset började röra på sig, och snart tittade vår alldeles egen ”Kotte” ut. Jättehungrig och mattegosig efter nästan två veckor på hemliga äventyr.
Därefter tassade han bakom huset, för att uträtta sin behov, innan han smög tillbaka in i halmhuset och lade sig att sova! Och sov sött gjorde han hela dagen ända till fram på kvällskvisten.
Då åt han middag, inspekterade gården och var fortfarande kvar när vi tassade in och kröp till kojs. ”Kotte” är hemma igen, regnet har övergått i sol och juli månad kunde inte ha börjat bättre!
Tassekram Tritom med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Det var väl en väldig tur att matte kom på att det kunde vara något annat än rovfågel som ställde till det för Febus. Skönt att det gick snabbt att få en tid och själva tömningen verkar ju också ha gått bra av nattracet att döma. Härliga bilder som vanligt på er underbara kompisar i Dalom och på lille harpalten och Kotte förstås.
Ha en fin sommarvecka! Nospussar från Signe och matte Anna
Va skönt att det ordnat sig inte kul med detta problem tur det finns bra veterinärer. Vi tycker också att det är tråkigt med vädret, bara sova och äta ingen jakt tur vi har stor takad altan och ett portlider så vi kan kolla in våra jaktområden. Hoppas att det blir en bättre vecka. Tassekramar Moa o Lisa♥♥♥♥♥♥♥
Sicken tur att Febus fick hjälp, förstod väl att det var något som var riktigt galet, för så där kan vi jyckar också göra, försöka springa ifrån det som gör ont, matten har upplevt det med en av hennes hundar så det är allt sant. Jag blir bara klängig när något är galet, då vill jag sitta väldans nära och är mer närgången än normalt om man nu kan va det, hihi. Matten säger att det måste vara katt i mig men det kan jag då rakt inte hålla med om, hihi.
En harpalt har jag aldrig sett, matten säger att det var gott om såna när hon flyttade hit ja allt vilt men det är som bortblåst, vi har inte sett en enda älg i vinter, räven såg vi några få gånger men matten fortsätter att bjussa på godsaker och de är i alla fall borta på morgonen vem det nu är som äter upp det.
Nu måste jag bara berätta att Lillhussen har räddat en Kurreunge från att bli mat och någon hungrig rovfågel, ungen hade ramlat ur boet så Lillhusse lyfte helt sonika upp den, efter att ha satt på sig handskar för att inte mamma Kurre skulle känna människodoft. De har nämligen boet under ett tak går över ytterdörren, det är liksom en liten låda där, så ovan innertaket huserar ett Kurrefamilj. Han har fler bon hos sig, ett svalbo under taknocken, där fick han göra en insats i fjol då boet rasade ner, nu får de bygga på en planka i stället för att det ska hänga fritt, vi har ju bara sand som bomaterial och det är inge braigt.
Nu får ni ha det så musigt i stora staden med alla djuren som bor i er trädgård och var nu noga med att kolla uppåt när ni är ute, här kommer en och annan örni seglande, hihi.
Russelpussar i mängd.
Hej söta Signe och matte Anna!
Ja, ni vet matte är en sådan där som inte ger upp i första taget. Hon ser direkt när någonting är fel med någon av oss och letar tills hon hittat felet! Nu får vi innerligt hoppas att det håller sig lugnt, men händer det igen vet vi ju vad det är och kan åkt tillbaka till veterinären direkt.
Tack för alla rara ord och för att vi får ha er som vänner. Nospussar och pussar tillbaka till er.
Tassekram Triton
Hej söta Moa och Lisa!
Ja, vad skulle vi göra utan bra veterinärer, och snälla med som ordnar tid fast det inte finns någon!!! Det var jättesynd om Febus, som är lite hispig av sig och därför nästan fick panik när han inte förstod vad det var som spökade.
Nu skiner äntligen solen en stund, men i morse hann husse bara sätta upp parasollen och ta fram alla stolsdynorna, så kom det en skur. Förhoppningsvis blir lite bättre väder den här veckan, och hoppas den blir riktigt mysig för er.
Tassekram Triton
Hej bästa Felix!
Ja, jag tror nog som matten att det är lite katt i dig. Fast det vill du förstås inte erkänna! Men jag tycker mig känna igen mig själv i dig både då och då, och så förstås det där klängandet på matten.
En liten harpalt skulle allt vara någonting för dig det, om du bara kunde låta bli att jaga den all världens väg och komma vilse själv. Matte och jag satt en lång stund och tittade på den i godan ro, och den verkade också ta det med ro.
Vilken tur att Lillhussen såg att kurreungen hade trillat ur boet och kunde rädda upp den tillbaka. Svalbon skulle också vara spännande att ha, men här är det bara våra små söta ”sparvilar som huserar under takpannorna på uthuset.
Ha det så bra själva där uppe, och vi lovar att se upp för rovfåglar. Husse och matte såg faktiskt en örn, som seglade över oss på hög höjd här ute i trädgården. Den var stor vill jag lova, så vi aktar oss!
Tassekram Triton
Godmiddag i Falun. Ja det var ju tur att matte kom på vad som var fel med Febus.Har varit en händelserik vecka hos er. Kul med Kotte som är tillbaka och nu har ni fått en harpalt också. Är nog eran matte som fått honom att hälsa på.Så fina bilder på er. Här har det bara varit balkong och mattes säng som hägrat. Ni får ha en braig vecka.
Tassekram Fia,Sture och matte Gudrun
Hej Fia, Sture och matte Gudrun!
Ja, här har det varit händelserikt så det förslår, men tack och lov med lyckligt slut. Så nu hoppas vi att det får vara soligt lugnt och skönt ett tag!
Just nu regnar och åskar det som bara den, så solen är bara att glömma den här dagen. Vi bröder ligger och kurar under tak lite varstans och ”Kotte” ligger inbäddad i halmen.
Har inte sett honom sedan i natt men kunnat konstatera att det luktar ”Kotte” och rör sig lite i halmen längst in i största huset Misstänker att han också känner av åskvädret och sover som en stock tills allt är över.
Matte får väl ta åt sig berömmet för bilderna, fast det är ju egentligen vi som är fina! En braig vecka önskar vi er tillbaka!
Tassekram Triton
Hej på er gullisar!
Vilken tur att ni kom underfund med vad det var med Febus, så han kunde få hjälp och bli sig själv igen!
Oj, så fin harpalten var, och så orädd! Han var inte så harig. Har matte börjat snickra på hans stuga än? För han ska väl ha en egen stuga, han också, eller hur?
Skönt också att Kotte har kommit hem, så ordningen är återställd.
Jaså, det syntes inget vilt under safarin? När vi var på safari för bra många år sen och ville få se älgar eller björnar såg vi inte röken av något vilt, tills vi kom hem och fick se två älgar bredvid huset. Efter det består viltsafari här i att gå mellan rummen och titta ut genom fönstren. Det är troligare att man får se något då än när man åker ut i skogen.
Hälsningar till er allihop från oss i Kalser!
Hej Gudrun!
Nu är det bra igen, men det var grymt spöklikt det där Febus råkade ut för. Nu hoppas vi han får må bra, så det blir en fin sommar full med bus. För bus hör liksom Febus till, och ”Mini-Vinnie” var helt förtvivlad när han inte var sig lik.
Visst var det är fin liten harpalt vi träffade på här ute. Det verkar som den håller till här omkring, så jag hoppas vi får se den igen. Och skulle den vilja ha ett eget hus, så är det klart den får det. Men jag tvivlar på att den blir så tam som ”Kotte”!
Verkar i alla fall som om det är fler djur här hemma än ute i skogen! Hur det nu ka komma sig. En fortsatt fin vecka till er alla där uppe i Kalser från oss alla här nere i residensstaden!
Tassekram Triton
Gokväll goa Triton! Härligt att det ordnade sig för Febus och oron lade sig när matte insåg vad det kunde vara för fel och han fick hjälp så snabbt. Och Kotte har kommit hem, vad skönt, då slipper ni vara oroliga för honom. Den lilla harpalten var ju bara så gudomligt söt. Har du tänkt på att alla djurungar är så himla gulliga.
Jag har semester nu och lovar att komma och hälsa på någon dag. Jag hör av mig till matte innan.
Tassekramar till dig och dina småbröder
Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hej alla ni! Av två onda ting så kanske analsäckarna var lite bättre än rovfågelangrepp! Nu är vi utflyttade i skogen igen! Flisan njuter av att kunna strosa omkring i naturen! Å jaga! Hur den lilla ska bli ett naturbarn vet i sjutton! Hon hänger mej i hälarna även i år o skriker efter mej när hon ”tappat bort” mej ute! Rusar in så fort någon annan kommer! Hon skrämde slag på min kusin o sotaren häromdan! Dags för sotning o min kusin som har andra halvan av huset var där o jag jobbade… Han tänkte väl inte på att jag hade en katt inne…När sotaren slog på dammsugaren så kom nått flygande från hög höjd! Flamman hoppade ner från sin plats uppe på bokskåpet! 🙂 Ingen hade ju sett henne däruppe…å så kommer hon flygande o flyr för livet… 😀 Hade gärna sett deras miner!!! 🙂 Kram på er alla!
Hej Lotta!
Visst är alla djurungar gulliga! Titta bara på uvungarna uppe i gruvan De har ju sett ut som de sötaste små troll när matte visat mig dem på levande bilder i arbetsmaskinen.
Synd bara att vi katter är så söta som små. Det får så många att vilja ha oss då, men sedan överge oss när vi blir stora! Det skulle nu matte aldrig göra, men jag tänker på alla stackars hittekatter vi försökt hjälpa till trygga kärleksfulla hem.
Det ser tack och lov bra ut med Febus, som just nu huserar uppe i uthuset. Önskar dig en fin semester och hopas vi ses snart. Den här veckan är det lite mycket här hemma, men sedan är det lugnt.
Tassekram Triton
Hej Kerstin!
Håller med dig att av två onda ting var analsäckarna bättre, fast det gjorde tydligen väldigt ont på Febus. Nu hoppas vi bara att eländet inte kommer tillbaka!
Förstår att ni har det jättebra nu där ut i skogen. Blir nästan lite avis, men jag får ju åka dit då och då! Flisan verkar vara en riktig skogkatt, men Flamman behöver tydligen lite mer tid. Och lite mer tid när det gäller ”matte-grisar” kan vara allt från några månader till fem år!!!
Men det brukar sakta med säkert bli bättre och bättre. Jag vet hur det var med min bästebror Artemis, som var så jätteblyg, men det senaste året blivit en ny katt. Så får Flamman bara tiden på sig blir det säkert naturbarn av henne med!
Ha det nu så gott där ute, så hoppas jag vi hörs och ses längre fram i sommar!
Tassekram Triton
Vet inte om jag vill ha ut Flamman i naturen längre…Fick en chock igår! Ligger en kopparorm i vardagsrummet! Den dörren hade varit stängd så den måste ha blivit inburen dan före eller så…Ska ta sopskyffeln o ta ut den döda saken…Som höjer huvudet o tittar på mej! Jag med min ormskräck fick ju en chock! (ja, jag vet att det är en ödla men det räcker att den SER ut som en ORM) Hämtar en plastbalja för att lägga över o sen komma på hur jag ska göra för att få ut den! Då hinner eländet in under mattan. Hamnar i soffan med uppdragna fötter…Ringer till grannen som förbarmar sej över mej o tar ut den på sopskyffeln! Han säjer den är död, nej det är den inte! När han kom tillbaka med skyffeln så, nej den hade inte varit död…den hade farit i väg med raketfart! I morse gick Flisan ut 5 minuter före jag skulle åka…På de minuter hade hon hunnit hämta en rödhake o lämnat precis utanför dörren! Det är rart med djur! Suck! Jaja, hon är duktig! 🙂
Hej igen Kerstin!
Jag säger bara det, kopparormen är snäll och var glad att det inte var en huggorm. En sådan hamnade på något oförklarligt sätt i vår trädgård för många år sedan och gav katten Oskar, som bodde här då, en väldigt stor tass. Med veterinärbesök, medikamenter och vila som följd, av ett litet tassande på ormen
Förstås lite synd om dig som är ormrädd, men du hade ju grannen! Då var det värre med rödhaken, som inte kunde räddas. Ta nu ett djupt andetag och lämna det som varit bakom dig. Solen skiner, så passa på att gå ut och njut innan regnet öser ner igen!
Tassekram Triton