Månad: juni 2015

Morgonstund har guld i mund som det så vackert heter. Och förtrollande vackert är det ute på gården i ottan den här tiden på året. Det är jag den första att skriva under på!

Här håller jag min alldeles egen gökotta, även om göken lyser med sin frånvaro. I stället är det ”Måsen” och hans vänner, som ger liv åt föreställningen i arla morgonstund.

 

Nu börjar de vita snart avlösas av de svarta, just flygfärdiga kajungarnas hesa skrikande på föräldrarna efter mat, högt uppe på taken. Fortfarande så högt upp att jag inte ser dem från marken, men om bara några dagar så…

Då och då prasslar det också till lite utanför staket, när en och annan trött ”Kotte” återvänder hem efter nattens äventyr. Kollar om det finns någon mat kvar dricker lite vatten i fågelbadet och kryper in i sin trygga boning.

 

Det här är dygnets bästa timmar och guld värda för mig. Ensam ute medan huset sover och utan småbröder att ta hand om hela tiden. De här morgontimmarna behöver jag för att må bra!

Och det är något alldeles speciellt ute just när solen går upp och natt blir till dag den här tiden på året. I halvsju-snåret har jag gjort mitt pass, klättrar upp på farstukvisttaket och ber att få hoppa in genom sovrumsfönstret.

 

Väl inne äter jag en välförtjänt frukost innan jag drar mig tillbaka och sover bort förmiddagen. Antingen i mitt favoritkrypin eller på strykbrädan i innersta lillrummet på övervåningen.

Då börjar sömntutorna till bröder vakna till och byter av mig ute på gården. Så tomt är det nästan aldrig, och knappast längre lönt för utomjordingar att försöka ta sig in.

 

”Mini-Vinnie” och ”Lill-Kotte” har börjat busa ordentligt tillsammans. De jagar faktiskt varandra numera, och det ser för hejigt ut när ”kotten” sätter fart mot katten och sätter ”Mini” på plats.

I nästa stund är de bästiar igen, och jag trodde inte att igeklottar kunde busa på det sättet. Men ”Lill-Kotte” är speciell, då han var pytteliten när han kom hit sent i fjol somras och var ensam kvar här längst.

 

Nu tassar han omkring här i trädgården om kvällarna precis som om det vore hans alldeles egen gård. Och matte och han har ett så innerlig förhållande att han gärna stoppar lilla tassen i hennes stora hand när hon kommer med matskålen.

Rart så det förslår, men över till något helt annat. Bara en månad kvar till min stora dag ”Triton-dagen” eller ”Liten Öppen Trädgård”. Som traditionen bjuder sista söndagen i juli, och då är ni varmt välkomna att hälsa på oss bröder här hemma på Elsborg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Pälssvansarna är populära och många ville vara med och tävla. Det gillar vi och med arbetsmaskinens hjälp har matte och jag i dag dragit tre lyckliga vinnare.

Pixel, Sigge och Selma heter de tre, som nu har svansar att vänta på posten. De som skickat in tävlingsbidragen är Pixels matte Leena Aggestig i Taberg och Sigges husse Gunnar Häll i Gävle.

Selma bor i Sör Amsberg och vinner en svans tack vare ”morfar” Inge Persson i Yttermalung, som skickat in till tävlingen.

Grattis säger matte och jag  och hoppas ni får roligt med svansarna! Och för alla er andra hoppas vi på bättre lycka nästa gång.

För jag kommer att fortsätta lotta ut svansar flera gånger i sommar. Så häng med och håll utkik! Det kan vara din tur nästa gång!

Tassekram Triton

 

Det kallas sommarsolståndet och betyder att årets ljusaste natt just passerat. Nu vänder det så sakteliga fast det egentligen känns som det var först i går sommaren kom.

För om midsommarhelgen började med regn och kyla så vände det som i ett slag och blev riktig sommar direkt. Så länge den nu varar…

 

 

Midsommar är blomsterkransar och sena nätter för oss bröder här hemma. Det var första gången för ”Mini-Vinni”, men har klarade det galant och trivdes som fisken i vattnet!

Och den blöta kalla starten på helgen gjorde att kransarna höll sig fräscha och fina i dagarna tre. Så inget ont som inte har något gott med sig.

 

De ljusa nätterna har vi den här midsommaren verkligen fått uppleva fullt ut. För husse och matte har varit på björnsafari varje kväll till framåt midnatt.

Då har vi snällt varit inne och vilat tills de kommit hem. Sedan har de belönat oss med ett par sagolika alldeles egna timmar ute på gården.

 

 

För både husse och matte har varit på stålande humör och väldigt uppspelta när de kommit hem. De har skogsluffat så länge och först nu fått se björnar på nära håll.

Alldeles ensamma ute i skogen stötte de en kväll på två vuxna björnar som snabbt försvann. Strax efter kom en flyfotad fjolårsunge och sedan en till som var mindre blyg!

 

 

Fram till två och halv tre har vi varit ute och firat med våra ”kottar” och annat småvilt både högt och lågt. Till och med ”Måsen” har varit med och ”skrikit” så högt att husmössen dansat!

Och ”kottarna” som egentligen är lite enstöringar börjar bli riktigt sociala och smått förtjusta i oss bröder. Tror bestämt de vet att vi skyddar dem från faror utifrån.

 

 

Men ansvarsfull som jag är har vi förstås inte bara roat oss hela midsommarhelgen. Vi har jobbat i trädgården också, och precis målat klart det nya större ”kottehuset” och fått det på plats.

Inbäddat i grönskan stod det på midsommarafton fyllt med den mjukaste halm och inbjöd till inflyttning. Vi väntade förstås med spänning på att få se hur det skulle tas emot av ”kottarna”!

 

 

Hela midsommardagen höll vi koll för att försöka se om det möjligtvis skulle röra sig lite i halmstråna vid ingången. Men det var alldeles lugnt och stilla hela dagen.

Fast det syntes att någon varit inne i huset under natten och dragit med sig lite halm ut på trappstenen. Och i går förmidag när solen nådde huset upptäckte vi en liten ”kottenos” i halmen.

 

En stund senare tassade ”Kotte” ut och försvann bakom huset för att uträtta sina behov. Efter ett besök vid vattenskålen, tittade han sig sedan omkring, innan han ljudlöst försvann in i huset igen.

Där sov han resten av dagen tills det var dags för mat, och plötsligt var det tre hungriga ”kottar” runt matskålarna. De åt och drack och njöt, och med det var lyckan var fullständig för oss husbyggare!

 

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

PS Sist men inte minst!!! Vinnarna i veckans pälssvanstävling drar matte och jag och presenterar namnen på här i bloggen i morgon! DS

 

Hoppas ni alla haft en trevlig midsommar och precis som jag fortsätter att fira i dag! Nu skiner äntligen solen, och för att kunna summera hela helgen sparar jag bloggen till i morgon.

Hoppas ni väntar på mig tills dess, så lovar jag att lysa upp er måndag och sprida mitt alldeles eget solsken då. Spelar ingen roll om det  åskar, haglar eller regnar så ses vi och har det mysigt här i morgon i stället!

Tassekram sibiren Triton

 

God söndag på er allesammans! Efter några härligt lata sommardagar har det i dag mulnat på, och börjat regna, och humöret följt med termometern ner.

Inte så att jag är sur på något vis eller så. Bara lite mer allvarligt sinnad! Det har matte tagit fasta på och bett mig påminna om ett och annat väldigt angeläget just nu.

 

 

Det första handlar om hur viktigt det är att vi katter är försäkrade. Vi blir fler och fler som är det, men fortfarande inte alls i samma omfattning som hundarna.

Därför lever många av oss fortfarande farligt. Inte minst nu på sommaren med alla faror som lurar! Vi är ute mer och riskerar smittas av parasiter, förgiftas, få insektsstick och till och med huggormsbett.

 

 

Lyckligtvis kan dagens veterinärer hjälpa till med det mesta och rädda de flesta av sina patienter. Men det kostar, och fler oförsäkrade katter tas sorgligt nog bort av penningbrist än av sjukdom!

Sommaren är också den tiden på året då många reser och risken ökar att katten på semester kommer bort. Då är id-märkningen guld värd, samtidigt som det är jätteviktigt att du har gott om bilder på din katt!

 

 

Där lämnar jag allvaret för i dag, men måste först undra vad det är som händer i naturen. Aldrig har vi väl skådat att våra ”lillpippis” är så vrålhungriga som de varit de senaste veckorna.

Det är full fart nästan dygnet runt och en fortsatt rykande åtgång på talgbollar och solroskärnor. Fast allra populärast är förstås mattes minikassar av tomma talgbollsnät fyllda med hoprullade tunnpannkakor!

 

 

Líte lekfull måste jag förstås också få vara i dag! För vädret verka då inte spela ”Mini-Vinnie” någon större roll. Han letar fjädrar, stora som små, och tassar sedan omkring som en liten ”tuffing” med sina byten i munnen!

Lite problematisk har han det just nu med den stora berguv-fjädern han fått låna av matte. Men skam den som ger sig, och snart kan han nog stila med den också på plats mellan gaddarna!

 

Broder Artemis håller sig som alltid till sina älskade pälssvansar. Men dem flyger han både högt och lågt, och inga andra ”byten” verkar kunna få honom på så gott humör.

Delad glädje är dubbel glädje, och därför tänkte jag passa på att lotta ut tre nya pälssvansar. Vill du vara med och tävla om dem, mejla då gpia.persson@outlook.com under veckan så presenterar jag vinnarna nästa helg. Tills dess må så gott allesammans!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie

 

Upp-och-nervända-världen blev det i fredags när sommaren kom med buller och bång. I ett huj vaknade allt och alla till liv och var på sprudlande humör.

Broder Artemis slängde sig på rygg och såg ut att vilja ta hela världen i famn. Men så hade vi bröder också fått en hel burk torkad kattmynta att leka och förlusta oss med.

 

 

Den tömde vi snabbt ut på gräsmattan och sniffade snart ”gräs”som bäst hela brödraskaran. Till och med jag, som annars är ansvarsfull, lät mig drogas av myntan och blev som en busig unge på nytt!

Trodde nästan jag var på lyset när jag fick se årets första nyckelpiga promenera runt på ett humleblad. En välkommen hjälpreda, som är bra på att skydda rosor och humle från elakingar.

 

Hoppas innerligt vi får hit jättemånga prickiga pigor i år, så matte slipper gå med lilla målarpenseln och befria blommorna från löss och allt vad det nu heter. För sådant elände slipper man inte ifrån med rosor i trädgården.

Husse kan aldrig spruta något giftigt medel på vare sig humlen eller rosorna, då de är mina främsta vitaminkällor. Dessutom har vi  ju ”kottar,” pippisar, humlor och fjärilar som vi vill att ska trivas hos oss i trädgården.

 

 

Så fort solen skinit några timmar och värmt upp luften kom den första fjärilen och fladdrade runt huvudena på oss. ”Mini-Vinnie” blev förstås överlycklig och gjorde sitt bästa för att lyckas fånga den.

Men nässelfjärilen klarade sig, och hann smaka på lite av varje i grönskan, innan den drog vidare. Det tog nu  ”mini-brorsan” med ro och återvände till den tomma burken som fortfarande doftade kattmynta.

 

 

Tänk jag tror att ”Mini-Vinnie” är världens lyckligaste lilla katt. Han är så mild i sinnet, förnöjsam och nyfiken på allt, att jag blir riktigt varm i hjärtat bara av att titta på honom.

Men så är han också bara  10 månader, så allt som händer i naturen är första gången för honom. Och första gången för oss var också det som hände här den där första sommardagen.

 

 

Plötsligt bara satt han här och åt talgbollar som bara den. En livs levande liten”Hacke”, som tydligen också han flyttat in till stan och nu håller oss sällskap dygnet runt.

Pigg och glad, men liten och tunn, och hungrig som bara den! Så talgbollarna ryker med en väldans fart, och i morse halv fem var han redan i full gång med morgonmålet.

 

 

Så nu händer det nya saker varje dag, bara solen och värmen kommer tillbaka! i skrivande stund sitter jag och minns den där första sommardagen då vi blev höga på kattmynta hela brödraskaran.

Minns lillebror Febus som aldrig verkade få nog och rullade runt i gräset i timmar. Blir det bara sommar igen ska vi får en omgång till har matte lovat. Så nu håller vi tassarna för det och önskar alla en fin-fin vecka!

Tassekram sibiren Triton md bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”