Hoppfullt firande med prickjakt

Det har varit en stor dag här hemma i dag! Allas vår goaste ”Mini-Vinnie har fyllt sex månader, eller ett halvt år, om man väljer att uttrycka det så.

Vi har förstås firat honom hela helgen, och i går hoppade han högt av glädje ute i snöfallet. Förstår bara inte hur det lilla knytet kan flyga i luften så lätt som om han hade vingar.

 

En hoppfull höjdare skull jag stolt vilja kalla sötaste ”Mini-Vinnie”. Men framför mig ser jag samtidigt lillebror Febus vågde klättrande och balanserande på staketnocken de första två åren.

Minstingen tränar redan nu för fullt på skrivarstugans tak och kastar lystna blickar på staketet.  Det syns tydligt att han försöker måtta in nocken, även om avståndet fortfarande är betryggande.

 

 Det brukar sägas att äpplet inte faller långt från päronträdet. Och det lär vara så sant när det gäller ”Mini-Vinnie”, som med sin mjuka kropp är en liten kopia av lillebror Febus.

Han är stor nu, och ser nästan ut som en isbjörn bredvid ”Mini-Vinnie”. Men sina modiga dryga sex kilo till trots är han fortfarande en sagolik höjdhoppare som ”flyger” i luften hur lätt som helst.

 

Annars är det röda pricken-manicken som är ”Mini-Vinnies” mesta älsklingsleksak här hemma just nu. Det är först inför sexmånadersdagen, som matte har låtit honom börja jaga den, då hon tyckt han varit för liten förut.

I dag har han också fått en alldeles egen rödaprick-manick i present och är outtröttlig när det gäller att jaga den. Springer och sladdar i kurvorna mellan hallen och köket helt, fascinerad av den undflyende röda pricken.

 

Det är ingen hejd på ”Mini-Vinnies” jagande! Han letar till och med under fårskinnet efter röda pricken när den försvinner. Hittar han den inte tassar han iväg och hämtar matte för att få hjälp.

Han är liten till växten, men så mycket klokare, och har räknat ut att det är hon som klickar fram den spännande pricken . Och han behöver bara höra att hon klickar på manicken så kommer han flygande neröver trappan från övervåníngen.

 

Den farliga trappan som det tog många veckor innan ”Mini-Vinnie vågade försöka sig på i höstas. Nu är det ett minne blott, och sex månader ung  knäpper han alla bröderna i sista sväng och kommer först upp.

Fast nu har han lekt färdigt för en stund, och dragit sig tillbaka i sin mysiga igloo. Där vilar han ut inför kvällens prickjakt, som blir allt roligare ju mörkare det bli ute! Och i går gick som vildast till runt midnatt!

Tassekram Triton, med bröderna Artemis, Febus och lille Vinne!

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 svar på ”Hoppfullt firande med prickjakt”

  1. Vilken matte ni har pojkar! Så underbara bilder hon tar till dina bloggar Triton.
    Och vilka fantastiska saker, skrivarstuga, igloos, leksaker och annat trevligt de hittar på, husse och matte (tror jag) snickrar och köper till er.
    Dessutom- vad roligt ni verkar att ha hela dagarna.
    Så roligt och varmt borde alla katter få ha det. Det önskar vi av hela våra hjärtan Emma och V.

  2. Hej Emma och matte V!

    En sak är jag alldeles säker på, och det är att du Emma har det jättebra hos din matte. Men jag håller med om att vi fått det alldeles väldigt bra sedan både husse och matte slutat jobba.
    Nu kan vi busa med dem hur mycket som helst, alla tider på dygnet, då de är lediga på dagarna och har som sin främsta uppgift att ta hand om oss. Så jag rekommenderar alla pensionärer att skaffa katt!
    En riktigt fin vecka önskar vi av hela våra hjärtan er två, och hoppas att vi hörs snart igen!

    Tassekram Triton, Artemis, Febus och lille Vinnie!

  3. Hej Triton!
    Men vilka skojiga bilder. Det ser nästan ut som Febus undrar vad Vinnie gör där uppe i luften. I skrivarstugdörren funderar nog Vinnie på vad han ska hitta på för bus härnäst. Har ni hus innomhus också? Och en varm och skön igloo att krypa in i, är det Vinnies alldeles eget krypin eller får ni andra vara med och gosa därinne också?
    Förresten Triton, vet du om mattes mejl funkar nu?
    Ha det så bra, nu kommer det mer snö att hoppa och leka i.
    Kramar till er!

  4. Hej Gudrun!

    Hur har du det där uppe i ruskvädret! Här är det en grad varmt och på väg att börja regna. Så vi ligger inne och myser just nu, medan ”Mini-Vinnie” jagar röda pricken.
    Den vita igloon fick han när han kom, för att kunna krypa in i och värma sig då han var så liten. Men det är först nu han börjat uppskatta den! I början ville han hellre ligga på våra gamla väl beprövade ställen.
    Visst ser ”Mini-Vinnie för rolig ut, där uppe i luften. Matte tycker att han påminner om en rymdfarare med flygryggsäck, som precis är på väg ner för landning.
    Och visst börjar han bli busig också! I skrivarstugan satt han på bilden bara och väntade på att få igång sin bästebror Febus som är mesta lekkompisen.
    Matte tror att mejlen fungerar och är tacksam om du skickar några rader. Den är inte som den varit förut och inte på samma ställe i arbetsmaskinen heller.
    Gör ett försök, så vi se hur det går, och ha det så gott tills vi hörs!

    Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

  5. Du får ursäkta att jag inte varit in och knappat förrän idag men matten har haft annat att göra, så jag fick vajert vänta på min tur. Ser att Mini-Vinnie är en hejare på att hoppa, skulle vara jättekul att studsa ihop med en sån hoppare. Matten säger att om jag inte slutar att hoppa så högt så kommer jag förr eller senare att göra mig illa, men det är ju bara så kuligt, hihi.

    En sån där röd prick brukar jag få jaga också, jätteskojsigt, fast ficklampan går bra den med eller när hussen gör solkatter med hjälp av sina glasögon och en lampa. Ha någon tvåbening att visa hur det går till, så är jag säker på att leken vaknar i er storfyrfotingar också, hihi.

    Mini-Vinnie är allt ett riktigt busfrö men så söter, matten tycker om de småa, för de är extra söta säger matten, jag gillar buset mest men så är jag ju en Jack Russel och de är väldans busiga. Fast vi är nog lite lika din lillelillelillebror och jag, för vi kan faktiskt gosa också, vi är inte bara busfrön.

    Idag var det mildväder men igår var det griskallt med -20 på morgonen och -18 grader nästan hela dagen innan det blev halvtum (12,7) minusgrader. Idag var det -6 när matten och jag var ute på morgonen men nu är det runt nollan och blötsnö. Tänk om det kunde bestämma sig, för ena dagen fryser jag tassarna av mig för att nästa dag bli blöt om de samma, hihi.

    Ni får ha det så skönt nere i den stora VM-staden och hoppas att ni får behålla eran snö som ni ser ut att ha fått.

    Russelpussar i mängd till både fyr- och tvåbenta!

  6. Hej igen!
    Undrar om matte har fått något mejl från mej? Jag skrev på måndag, men även den 23. Hon behöver ju inte svara, jag ville bara kolla om mejlet kom fram.
    Kram på er.

  7. Hej Felix!

    Äntligen ett livstecken från dig! Du må tro att jag undrat, och oroat mig för att du råkat ut för något, så trogen som du är.
    Tack vare dig får vi veta allt som tilldrar sig uppe i fjällvärlden, och det sätter vi värde på må du tro! Husse och matte är ju nästan där uppifrån.
    Här vinglar vädret på precis som hos dig, fast vi har det mycket varmare. Nu är det tre plus och regnväder, och i går sken solen från en klarblå himmel med årets första riktigt takdropp som följd.
    Det var smått gudomligt så länge det varade. Men solen har så bråttom ner här mellan alla husen på Elsborg. Snart dag att ta ut stolarna och inta årets första fika utomhus!
    Solkatter är grejer det, och broder Artemis favoritbyte vid sidan av pälssvansarna. Vi brukar leka med sådana ute men inne är det lite väl trångt.
    Ha det nu så bra själva där uppe och hälsa alla de dina från alla oss här nere! Och busig som du också är, var rädd om dig tills vi hörs igen!

    Tassekram Triton & Co

  8. Hej Gudrun!

    Jodå, det fungerar men är väldigt rörigt på mejlen. Alla mattes Facebook-meddelanden kommer i samma korg så dina mejl hade gömt sig i mängden.
    Nu har hon sett dem och håller koll om du skriver igen. Matte jobbar för fullt med att fixa till det, då det kommer hundratals mejl varje dag, som måste sorteras bort på något sätt.

    Tassekram Triton och alla andra

  9. Hej på er alla!! Hoppas ni har tagit igen er efter alla helger . Förstår att ni trivs ute när det kommit snö.Hoppas bara att snön inte försvinner nu.Är alltid lika roligt att läsa om era bravader eller dina små bröders upptåg,”flygande”. Lika roligt att se alla fina foton på er och läsa bloggen.Man blir liksom glad i själen och hjärtat av det.Tänk om alla kissar hade det lika bra.Du är en riktig storebror som övervakar dom andra så inget ont händer dom.Tassa försiktigt nu för det är väldigt halt ute så det inte händer nån olycka.Kram på er alla!!

  10. Hej Vivianne!

    Tack för dina rara ord. De gör mig glad inombords, och det behöver jag! Det regnar och snöar om vartannat, och gården håller på att förvandlas till en blöt smutsig plaskdamm.
    Jag har vett att passa mig, men småbröderna springer ut och in och smutsar ner sig något alldeles förfärligt. Broder Artemis hoppade in från farstukvisttaket alldeles nyss rakt mattes säng med vita lakan.
    De har tasstryck nu som heter duga! Lillebror Febus, som är vit, kom in och var alldeles blöt och brun på hela magen, benen och tassarna! Tur vi har stengolv!
    Nu vet du hur vi har det i dag, få se om promenaden regnar bort den med! Hoppas i alla fall att du har det bra, och var rädd om dig du med ute i halkan!

    Tassekram Triton & Co

  11. Hej Triton! Det har gått några veckor sedan jag skrev till dig men jag lovar att jag läst din blogg varje vecka. Det var jättekul att träffa er härom veckan. Ni har väl sett till att lille Vinnie inte ”drunknar” i snön något mer? Han är ju så liten. Lova mig att du gratulerar honom i efterskott från mig. Tänk vad tiden går fort. Han kom ju hem till er alldeles nyss känns det som. Du får hälsa alla där hemma med nospussar från
    Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta

  12. Hej Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta!

    Var så säkra på att jag har gratulerat ”Mini-Vinnie” i efterskott från er allesammans. Han har fått nosepussar och tassekramar i massor, och hälsar tillbaka till er
    Ja, tänk ändå vad tiden rusar iväg! Det är nästan så jag tror att jag börjar bli till åren, då veckan knappt hinner börja förrän den tar slut.
    I tisdags när solen sken och det droppade från taket var det vår i luften. Fast nu är så blött och eländigt att det knappast går att vara ute på gården.
    Men skam den som ger sig, snart skiner solen igen! Tills dess må så gott och se upp i halkan!

    Tassekram Triton & Co

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *