Nu har han kommit, och jag har varit livrädd hela helgen. Så rädd att jag inte ens klarat av att skriva! Nu känns det bättre, och skriva är ju så roligt att jag nästan glömmer rädslan när jag tassar till bokstäverna på arbetsmaskinen.
Nog för att jag visste att husse och matte skulle hämta lille Sioux, då de i fredags bäddade transportburen med mjukaste hjärtefilten och en liten nalle. Men att han skulle kännas så ”farlig”hade jag i min vildaste fantasi inte kunnat drömma om.
Visst är han väldigt speciell och mycket sötare än någon av oss någonsin har varit. Han är helt enkelt en liten rultig pälsboll, som förnöjsamt tultar runt här hemma och leker med sina svansar, råttor och bollar.
Hur mysig som helst, då han krumbuktar och nästan slår knut på sig själv, när han blir kliad på huvudet och bakom öronen! Vilar helst i husses eller mattes famn och sover mellan deras huvudkuddar i sängen.
Ja, faktiskt är vår lille indian så go, att han för tankarna till julafton och tjuren Ferdinand, som sitter där i tv-rutan och luktar på sina blommor. Samtidigt är han så kort och knubbig att ”Kubiken” varit hans smeknamn hemma i Älvnäs.
Så ”Kubiken Ferdinand ”lär han kärleksfullt komma att kallas härhemma. För en godmodig liten Ferdinand är precis vad han är! Och hur jag kan vara rädd för honom övergår fullständigt mitt förstånd.
Men jag blir alldeles stel, och låter lika illa som jag gjorde på kattutställningen, så fort lille myspysen kommer i närheten av mig. Kan inte låta bli, fast jag skäms över mitt uppförande, när jag ser hur längtansfullt han tittar på mig.
Nu börjar jag lyckligtvis så sakteliga bli mig själv igen, och småbröderna Artemis och Febus har minibrorsan minsann redan charmat. Mer om den kärleksfulla utvecklingen på brödrafronten kommer på söndag i min nästa blogg.
Medan ”Kubiken Ferdinand” fortsätter sitt krumbuktande svänger jag snabbt över till pälssvansarna och veckans tre vinnare i utlottningen av svansar. Turen på sin sida den här gången hade Therese Andersson, Vansbro, Nicklas Ingels, Los Angeles och Christina Rönn, Limmared
Grattis säger jag till er, och pälssvansarna kommer med posten. Ni som blev utan svans den här gången får nya chanser att vinna i början av november och början av december. Och tills vi hörs igen önskar jag er alla en fin vecka mellan regnvädren!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Ferdinand
Hejsan Triton! Kul att det var ett inlägg idag för matte var så orolig igår när inget ilägg kom att något hade hänt er! Men nu förstår vi att det varit fullt upp med lilla ”Kubiken Ferdinand” som hade anlänt till er! Undra på det föresten så bedårande söt som han är. . . . . är det svårt att slita ögonen ifrån honom! Din rädsla kommer nog snart att gå över i ren nyfikenhet och landa i stolt ”storebror” ska du se! 🙂
Tassekramar fr Felix & Felicia
Älskade Triton inte ska du vara rädd för er lilla kubik. Han är nog det oskyldigaste som finns. Tänk på att han är liten och bara vill vara med er. Han blir säkert jätteledsen för att du inte ”älskar” honom ännu. Det kommer du snart att göra, det är ju bara måndag ännu ni måste få lite tid att lära känna varandra. Det är ju i alla fall skönt att småbröderna accepterat honom redan. Ha lite tålamod med honom och dig själv så ska du se att det blir jättebra alltihop. När våran Leo flyttade hit så fick han storstryk första kvällen av vår gamla Tusse men dagen efter var dom de bästa vänner.
Tassekramar Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hejsan Triton jaha du skall visa vem som är stor och stark och vem som bestämmer och nu skall du lära en till liten gynnare. Men vet du jag tror du faller snart för han en liten trollunge, kubik och alla namn man kan tänka sig, Var nu rädda om varandra alla sex så kommer vi nog att titta in när ni har blivit van med er stora familj.
Hej Triton vilken liten sötnos ni har fått hem du blir nog snart van vid honom. Ha nu en mysig vecka med den lilla indianen Kubiken.
Tassekram från Fia,Sture och matte Gudrun
Hej på dej Triton! Så´na där små lurviga kubiker kan allt verka väldigt otäcka till att börja med men så vansinnigt söt som han är så går det säkert över efter några dagar. Man får riktigt lust att köra nosen in i pälsburret, han ser ju så mjuk och go ut. Ha det nu så bra alla fyra lurviga sötnosar och matte och husse också hälsar Sputnik och Inger
Hörde att matten var in här och läste igår kväll men då sussade jag redan, tänk att jag är trött både kväll och morgon, hihi.
Nu över till den lurviga pälsbollen, på sätt och vis så förstår jag dig, de har sylvassa tänder och klor, inte kul att fastna mellan dessa, så jag fattar varför du morrfar åt den lilla . Fast å andra sidan är du ju stor som en björn i jämförelse och borde inte alls vara rädder, du är ju tuff som går runt i skogen som om inget kunde hoppa på dig. Så till frågan varför du surar, jag tror att du vill ha tvåbeningarna för dig själver och dina brorsor med för den delen. Du vill helt enkelt att det ska vara lika lugnt som det varit förut, fast jag tror ju att du kommer att bli världens häftigaste storebror till den rultiga lilla pälsbollen, bara du vant dig.
Så ni får ha det så skönt där nere i stora staden, hoppas att ni inte har så mycket blött ovanifrån som vi har här. För nu regnar det som bara den, blöt blir jag som en dränkt katt så fort jag sticker nosen utanför dörren, hihi.
Russelpussar i mängd till dig min gode vän, naturligtvis skickar jag mina pussar till er allihop både fyr- och tvåbenta!
Hej Felix och Felicia!
Förlåt, men jag klarade bara inte av att skriva under helgen. Jag låg mest ute i katthuset och tyckte synd om mig själv!
Det har varit likadant varje gång det kommit en kattunge. Jag blir livrädd och börjar mullra inombords.
Nu börjar rädslan släppa, och i dag har jag till och med letat reda på minstingen när han försvunnit utom synhåll. Och jag måste hålla med om att han är så mysig att jag minsann vill vara en riktig storebror.
Tassekram Triton
Bästa Lotta!
Du har så rätt att vår lille Ferdinand är det oskyldigaste som finns. Han vill bara krumbukta och gosa, och jag är på väg att släppa in honom nu.
Men den här trängda känslan är något som jag inte rår på. Du såg väl hur jag såg ut i buren på utställningen i Borlänge!
Nu är jag på väg att återta positionen som husets herre, och bli en storebror att vara stolt över för lillen!
Tassekram Triton
Bästa Gudrun!
Vet du vad? Jag har redan börjat falla för den lille gynnaren. Känns helt annorlunda i dag och jag har inte mullrat en enda gång.
Nyss låg han på soffan och jag i fåtöljen och bara beundrade honom. Så snart ska jag hjälpa Artemis och Febus att ta hand om minibrorsan, för det är mig jag vill att han ska vara stolt över! Och du vet att du är så välkommen! Vi hörs och syns!
Tassekram Triton
Hej Fia, Sture och matte Gudrun!
Ja, visst är han väldans söt vår lille Sioux,” Ferdinand”, ”Kubiken” eller jag vet inte allt han kallas här hemma. För mig är han minibrorsan,och nu när rädslan släpper ser jag fram emot en fin vecka med nytillskottet i familjen. Ha det så bra ni tre med, så får ni höra mer till helgen!
Tassekram Triton
Hej Inger och Sputnik!
Tack för dina tröstens ord Inger! Rädslan är förunderlig men börjar äntligen släppa taget om mig.
Du vet att du är välkommen att köra nosen in i pälsburret, för ”lilllurven” är faktiskt ännu mjukare i verkligheten än han ser ut på bild!
Vi hörs och ses!
Tassekram Triton
God förmiddag bästaste Felix!
Här är vi uppe både morgon och kväll, men sussar sött mitt på dagen. Man kan inte göra så mycket annat, så grått och mörkt som det är ute nu.
Det är faktiskt så att jag börjar tycka att vår lilla ”lurvis” här hemma lyser upp tillvaron, med sina härliga galoppsprång efter leksakerna. Dessutom har han så mycket päls under tassarna att han sladdar så skönt i kurvorna.
Men vet du Felix, den där vedervärdiga rädslan förstår jag mig inte ens själv på. Tack och lov har den även den här gången börjat släppa efter tre-fyra dagar och jag hitta mig själv igen.
Allt gott önskar jag alla er däruppe, tills vi hörs igen på söndag! Håll tassarna för att jag blivit en storebror att vara stolt över framåt helgen!
Tassekram Triton
Vad glad jag blir att allt håller på att ordna sig. Jag kunde väl tänka mig att det inte skulle ta många dagar innan du föll pladask för den där lilla sötnosen. Ta väl hand om er nu allihopa. Tassekramar <3
Så var dagens höjdpunkt gjord.Att läsa din blogg! Du måste vara lite stolt över att fått en sån söt lillebror. Önskar jag kunde ha en lika söt kisse som du och dina småbröder är.Kram på er.
Bästa Vivianne!
Nu blir jag nästan lite mallig igen över att kunna förgylla din dag. Och du ska veta att det lyftet behöver jag efter att ha haft det lite jobbigt med min rädsla under helgen.
Äntligen har den börjat släppa taget om mig och jag vågar närma mig den lilla pälsbollen. Han är jättesnäll men så liten att jag inte vet riktigt hur jag ska hantera honom än.
Det får växa fram, då vi har framtiden för oss! Ha det bra tills vi hörs igen till helgen!
Tassekram Triton
Hej på dig Triton! Skönt att du verkar sluta vara rädd för din lillebror, han verkar ju så gosig! Det kommer att bli jättemysigt, ska du se!
Det är så roligt att få läsa vad du skriver, dessutom blir jag faktiskt lite avundsju,.Vår nya lilla katt, Missen, är inte alls så kelig som lilla Missan var, men han är gullig, söt och lekfull. När jag lägger mig och läser en stund på em kommer han alltid numera och kryper ihop tätt bakom mina ben och på nätterna ligger han alltid vid mina fötter. Så han är tillgiven på sitt sätt. Han tittar alltid på en med sina underbara ögon, vare sig man pratar med honom eller bara tittar. Med sina lekar, hopp och skutt är han riktigt underhållande dessutom.
Han gillar också kattsvansen som Missan fick.
Kram från Missen och mig till dig och hela din familj!
Hej Triton! Ja jag förstod att det var något på gång, när det inte kom något brev. Är Du? rädd för den lilla söta pälsbollen? Nu skojar du väl. Det går nog snart över. Du är väl en sorts Onkel nu. Det blir så bra ska du se Triton.
Skriv och berätta, så hörs vi nästa vecka.
Må så gott, nospuss och tassekram.
från Emma och V
Hej Missen och matte Siv!
Ja, vi katter är alla individer och charmiga på olika sätt och vis. Precis som alla ni hussar och mattar också är väldigt olika, och tur är väl det!
Vi har i alla fall fått världens goaste lilla kelgris att fostra och ta hand om här hemma. Han är så go så jag tror att det bidrar till rädslan min, som lyckligtvis börjat släppa.
Din Missen visar sin tillgivenhet på sitt sätt, och jag tycker han låter helmysig. Så ha det nu så bra hela familjen tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Hej Emma och V!
Jodå, nog var det en liten pälsboll, som nästan skrämde slag på mig och försenade bloggen. Jag skäms lite nu när jag börjar hitta mig själv och han är så himla liten och go!
Så om inte onkel direkt. så ska jag i alla fall blir en storebror att se upp till. Och till våren ska jag visa honom gården och alla spännande ställen ute här.
Jag nöjer mig med det för i dag, så lovar jag att komma tillbaka med spännande fortsättning på söndag!
Tassekram Triton